Jag fick nyligen ett erbjudande om en lägenhet i ett fint område. Jag hade köplats 2, men jag tackade nej utan att ens ha tittat på den. Jag känner framför allt att jag inte orkar med en flytt just nu. Bara tanken på att behöva ordna allt praktiskt och försöka trivas på ett nytt ställe gör mig helt matt och skakig. Det får vänta till efter sommaren.
Hela mitt liv får vänta till efter sommaren. Det känns rätt meningslöst. Men jag klarar inte av att ta några livsavgörande beslut just nu. Jag klarar ju knappt av att bestämma vad jag ska ta på mig för kläder på morgonen eller var jag ska göra av mig själv när jag kommer hem på kvällen.
Efter den vilsamma drömmen igår kväll drömde jag ångestfyllda drömmar i natt igen. Jag hittade en, säkerligen totalt ovetenskaplig, artikel i en av kvällsblaskorna om mardrömmar. Det stod inget om avhuggna händer. Men de påstod att drömmar där man letar och letar efter något tyder på att man saknar riktning i sitt liv och att det är dags att lyssna på sig själv och sina känslor. Jag försöker. Jag försöker.
Jag försöker. Men det är svårt. För i min värld just nu är det verkligen som det beskrevs i SvD:s artikel om sorg och vrede efter en separation, att det känns som om jag har blivit berövad både framtiden och historien. Så det är kanske inte konstigt att jag känner mig vilsen och förvirrad och inte vet vad jag ska ta mig till, vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen.
Ikväll ska jag i alla fall försöka uppbåda tillräckligt med ork för att ta mig iväg på skrivarkursen. Jag har ingen lust, jag har svårt att hitta glädje i någonting alls, men jag känner ändå att skrivandet hjälper mig och att jag vill försöka att ta mig mer tid för det i framtiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det var nog smart att du inte började flytta mitt i allt. Jag sliter själv med att försöka låta bli att göra allt på en gång.
Hoppas du kom iväg till skrivarkursen. Mig hjälper det också att skriva, inte för att det gör mig så glad alltid. Men det lättar trycket.
Kram
Jag tror nog tyvärr att man är tvungen att revidera historien för att gå in i framtiden. Så är det i alla fall för mig. Alla har ju sin egen sanning.
För mig har det också hjälpt väldigt mycket att gå till en psykolog. Ibland känns det som rena underhållningen. Jag tror att det kommer att hjälpa mig att förhindra att jag upprepar samma beteende med idealisering av min partner i nästa förhållande.
Känner starkt med dig och hoppas du får en fin helg på skrivarkursen.
Kram
B
Hej vännen!
Tänker på dig jättemycket.
Fortsätt skriva, det är bra.
Abrazos,
/E
Ankan - Ja, jag ska försöka ta det lugnt med de stora besluten åtminstone i några månader till. Det är så mycket känslor inblandade och de växlar så ofta, så jag är rädd att jag gör något förhastat annars.
Björn - Kanske. Till viss del ser jag saker nu, som har funnits där hela tiden, men som jag inte har velat se tidigare. Men att revidera historien? Jag vet inte. Det måste jag fundera lite mer på. Jag känner ibland att jag borde ge terapin ett nytt försök också. Kram.
E - Jag tänker på dig med. Kram.
Skicka en kommentar