onsdag 4 april 2007

Häxan drar till Blåkulla

Idag har jag jobbat hemma och hela dagen bara försvann. Jag vet inte vad jag har gjort och jag vet inte vart dagen tog vägen. Vakuum.

På kvällen vaknade jag till liv och har planterat penséer, varit ute på vild galopp över ängarna och packat min väska. För imorgon tar aprilhäxan med sig sin sorg och åker till Blåkulla över påsk. Blåkulla vid kusten strax söder om Göteborg där häxans föräldrar bor.

Det känns lite konstigt och hon vet inte riktigt hur det ska gå. Hon har inte längre D vid sin sida. Hon är ensam igen, ständigt den enda ensamma bland alla familjer i familjen. Omgiven av andra kommer hon inte att kunna gömma sig i ensamheten. Men hon kastar sig ut, för hon har lärt sig att det måste man göra ibland. Hon ska vara rak i ryggen och bära huvudet högt, som häxor gör. Ty hon är klok och hon har lärt sig mycket.

Hon ska njuta av att bli ompysslad och hon ska träffa en riktigt god häxvän.

Dessutom längtar hon till havet.

10 kommentarer:

Bossarun sa...

Tjena häxan *ler*. Om du så orkar eller får nog av familjen vet du att du är mer än välkommen till oss. Jag har massor av tid nu som jag kan slösa på dig om du så vill.
Din häxa i nöd
/C

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Danne sa...

Hej, Ha det bra i Blåkulla och hälsa han med hornen:-)
Påskkramar, /Danne

Ankan sa...

Ha en bra påsk. Hoppas du inte känner dig ensam hela tiden.
Kram

Anonym sa...

Tjena häxan!

Att inte vara som andra kan ibland vara jobbigt men det gör dig egentligen bara mer unik (hänvisar till det du skriver om din familj).

Jag VET att det finns någon för dig och att du kommer få en "egen" familj längre fram. Kanske din känsla av att vara ensam och udda i din familj då försvinner.

Förstår också att det är jobbigt att vara den som är annorlunda och kanske inte uppfattas som normal.
För mig är du högst normal och mycket speciell!

Speciell på ett bra sätt som gör att du lämnar ett avtryck i din omgivning.
För de som jag berättat om vad som hänt dig det sista har deras reaktion varit sorg och ledsamhet och att de känner så för och med dig.
ALLA som har träffat dig genom mig, på ett eller annat sätt, minns dig som en varm och ödmjuk person och de önskar dig (precis som jag) så mycket gott.

Tänk på det och ta åt dig av det att du är en mycket unik och speciell person som lämnar ett bestående intryck hos andra.
Du är viktig och fr.o.m nu kan det bara bli bättre!

Du är välkommen till oss vilken tid som helst och vi kan gärna komma och hämta dig på lördag om du vill! Timmarna med familjen kan vara underbara men efter ett tag outhärdliga, I know.

Jag har laddat med god mat, vin och musik!

Abrazos,
/E (också häxa så klart!)

Tingeling sa...

Ha en avkopplande påsk vid havet, smörj kvasten och hälsa Blåkulla!

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...

Glad påsk.

Pipperoni sa...

Bossaneto - Längtar efter att träffa dig, men det blir mycket bilkörning på en helg, så jag håller mig nog i norra Halland den här gången. Kram.

Danne - Det ska jag göra. ;) Kram.

Ankan - Detsamma till dig. Jag är framme nu och det har varit en bra kväll faktiskt. Kram.

E - Högst normal och mycket speciell låter som något jag vill vara. :) Ser fram emot att träffa dig. Kram.

Anonym - whoever you are, detsamma till dig.

Och för er som hann se den och undrar varför jag har tagit bort "Agnethas" kommentar och följdkommentarer till den, så tar jag avstånd från all form av bestraffning av hundar i allmänhet och från människor som utnyttjar min blogg i sina egna obskyra syften och uppträder under falskt namn i synnerhet.

Anonym sa...

Hej vännen!
Har inte skrivit ngt i min blogg förrän ikväll.
Du skrev och frågade mig i måndags hur det är nu när han har kommit hem?
Ja, det är jätte märkligt.
Första dagarna var det jätte spännt mellan oss. Nu har det tinat upp lite. Han ville att allt skulle vara som vanligt mellan oss dvs att vi skulle vara gulliga men det ville inte jag. Jag vet inte alls hur jag ska bete mig.
Ikväll har vi varit på middag hos mina föräldrar och det känns mest konstigt. Det känns som att jag sitter där med honom, inte för att jag är kär utan för att jag har varit det. Jag funderar mkt på andra killar, ingen speciell utan bara i allmänhet.
Han ska nog åka till USA i tre veckor och det kommer nog kännas lite lättare för mig då?
Eller jag vet inte....
Mina känslor för honom dog en hel del under förra veckan och som jag känner nu så vill jag bara vara lycklig med ngn annan.
Jobbigt och rörigt är det.
Hoppas din helg är ok,
Kram Carro!!