Höstutflykt till Amundön

Oväntat besök

Ikväll hade grannträdgården besök av tre rådjur, en mamma med två kid som irrade runt länge utanför vårt fönster, vilket gjorde den stora farliga vakthunden väldigt förgrymmad.

Semesterupdate

Tjejveckan i Grebbestad i korthet:

• Nya bekantskaper
• Regn, moln, sol, sol, SOL, SOL
• God mat, gott vin
• Tjejsnack
• Avkoppling
• Kajpromenader, glass, kaffepauser, salta bad
• Party, party
• Semester!

I lägenheten i stan är det närmare 30 grader inomhus, så jag flydde direkt ut till Öckerö för mer salta bad och därifrån till Vinga ett par dagar och har nu mellanlandat i Onsala innan jag tidigt imorgon bitti åker till Gårdshundsklubbens Tollarpsdagar över helgen.

Hundhelg

Elsa och jag har tillbringat hela helgen i Floda på introduktionskurs i rallylydnad tillsammans med nio andra gårdshundar. Gårdagen avslutades med en tävling, som Elsa och jag helt otippat vann! Men framför allt har vi haft väldigt kul tillsammans, Elsa och jag, och jag tror att alla, både två- och fyrbenta, deltagare tyckte att det var en både rolig och givande helg.

Studentmottagningar och vardagsbestyr

Ser ni humlan...?

Det händer inte så mycket i mitt liv just nu, men det är samtidigt mycket på gång. Dagar, kvällar och helger är fullbokade med:

• Studentmottagningar - tre av mina syskonbarn har tagit studenten i år.


• Hundpyssel - utställningar, hundkurser, träning, promenader och lek. Vissa dagar är det bara jag och Elsa, vissa dagar är hennes hundpolare Dixon med och vissa dagar är Elsa hos Dixon och jag på kontoret.


• Jobb - med konferens i Stockholm, systemuppgraderingar och arga, anklagande mail som flyger hit och dit med cc till chefer åt höger och vänster dränerar mig på energi just nu. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag försöker skaka det av mig och inte låta mig påverkas, men det är svårt ibland...


• Träning - jag har inhandlat nytt årskort på gymmet och kommit igång med styrketräningen igen. Har just nu sådan träningsvärk att jag knappt kan gå...


• Fotograferande - jag har investerat i en ny kamera, en Nikon D40 som jag håller på och lär mig. Jag bestämde att jag nog skulle bli lyckligare av en ny kamera än av ett sideboard och det var nog riktigt tänkt.


• Bilbesiktningar, läkarbesök, räkningar som ska betalas, plocka i och ur diskmaskinen, vattna torra blommor, inte glömma viktiga saker...

Mer hinns inte med just nu... Ibland går luften ur mig och jag sitter i soffan mitt i röran och tittar på listan över saker att göra, och bestämmer mig oftast för att prata lite med någon på msn eller läsa min bok istället.

Jag är fortfarande allt för ofta alldeles för trött och undrar om det har med tsh-värdet att göra (har tagit nya prover, men har inte fått resultatet än) eller om det bara är mentalt. I det stora hela så mår jag ändå ganska bra just nu och jag försöker ta varje dag som den kommer och glädja mig åt det lilla. Men det ska bli skönt med semester, bara tre veckor kvar. :)

Trötta tjejer

Elsa är skendräktig, så hon är trött, tröttare, tröttast och vill mest bara sova.

Jag är också tröttare än vanligt. Kanske är jag också skendräktig?

Avkopplande helg

Har träningsvärk lite här och där efter en härlig ridhelg i Danmark. Underbart ställe med god mat, trevligt bemötande, fina islandshästar, vackra ridvägar, trevligt sällskap, sol och avkoppling. Så här skönt var det...

Vårbilder

Vårbilder april 2008

Vårväder

Nu är det vår, inte bara i Madrid, utan även i Göteborg.

Överkänslighet

Småynklig hund, småynklig matte. Lördag kväll. Vår i luften.

Jag önskar att det kunde hända något roligt. Något spännande. Jag är lite rädd för att hela våren och hela sommaren kommer att gå utan att något särskilt händer. Jag är lite rädd för att åren kommer att gå utan att något särskilt händer. Jag är rädd att fastna.

Framför allt är jag rädd för att jag själv kommer att se till att inget händer. För det känns som om jag har ett inbyggt motstånd. Jag skulle verkligen vilja träffa någon. Men det känns samtidigt som en enorm ansträngning. Så jobbigt. Det är enklare att dra sig undan redan innan än att sticka ut näsan och våga chansa. Jag orkar inte slösa tid på att kyssa grodor.

De få gånger jag har känt att det kanske kan vara värt att ta ett kliv ut och chansa så har mattan ryckts undan under mina fötter redan vid första steget. Normalt sett skulle jag bara resa mig, rycka på axlarna, borsta av mig och gå åt ett annat håll. Men jag har inte riktigt den förmågan längre. Minsta lilla felsteg så drar jag mig tillbaka med ömmande hjärta och tar lång tid på mig att slicka mina sår... Känner mig fortfarande så bräcklig. Så lättstött, så lättsårad och överkänslig...

Tillbaka i vardagen

Nu är jag hemma igen efter ett välbehövligt miljöombyte. Jag har njutit av sol, 25 graders värme, god mat, gott kaffe, gott vin, trevligt sällskap och lite shopping.

Idag på morgonen har jag lämnat Elsa hos veterinären och ska inte hämta henne igen förrän i eftermiddag. Hon hade av en klo på mammas och pappas trappa i förrgår och veterinären vill söva ner henne och försäkra sig om att inga rester finns kvar. Jag oroar mig lite för Elsa. Hon är så rädd och osäker ibland, det verkar bara bli värre med tiden och jag vet inte riktigt hur jag bäst ska hantera det.

Jag har kopplat av och vilat i helgen, men har inte sovit så mycket och känner mig trött och lite sliten och längtar redan till helgen. Jag var ute och sprang en runda igår, men idag har jag lite ont i halsen. Suck, har verkligen ingen lust att bli sjuk nu. Jag vill ju träna, hälsa på syster Skräppan i hennes nya lägenhet och kanske träffa min påskdejt igen.

Elsa 1 år

Idag fyller den här lilla grisen ett år.

Trött

Lite oroad...

Har varit på after work. Ligger nu sked i soffan med en mjuk och varm hundkropp och är glad att jag kom hem innan ovädret började. Regnet smattrar mot rutan och vinden börjar tillta i styrka. Lördag imorgon, så skönt...

Men, veterinärer, hundpsykologer, uppfödare, hundägare och allla andra... tips och teorier mottages nu tacksamt. Elsa vill inte gå ut... och det är inte alls likt henne.

I tisdags kväll var vi ute en sväng i mörker, regn och rusk och jag märkte då att hon var lite olustig till mods och blev lite rädd för bilarna som skvätte och lyste upp den våta vägbanan. När vi sedan skulle gå på vår vanliga förmiddagsrunda i skogen i onsdags vägrade hon helt sonika att gå. Hon stretade verkligen emot, lade sig platt på marken och försökte gömma sig längs med häckar och buskage. Hon helt enkelt blåvägrade att gå framåt.

Idag är tredje dagen hon beter sig på samma sätt. Hon vill knappt gå ner för trappan i lägenheten och det är stört omöjligt att få med henne utanför trädgården. Det är inte likt henne alls. Även om hon inte är särskilt förtjust i regn så brukar hon komma igång efter en stund även om det regnar. Men nu vill hon inte gå ut även om det är fint väder...

Vad kan det bero på? Hon verkar som vanligt i övrigt, busar inne, äter som hon ska, jagar katten och gör det hon ska i trädgården. Möjigtvis att hon sover lite mer än vanligt. Jag funderade på om hon kanske var förkyld, men hon har ingen feber och jag märker inget på henne i övrigt... Hon har börjat fälla mer än vanligt, men det är allt.

What may be the problem...?

Dan före dopparedan

God jul bloggläsare!

Elsa softar i soffan.

Adventsfönster.

Tredje advent.

Vår julgran.
(Elsa har redan tuggat sönder en av julprydnaderna i mammas och pappas...).

Min nya kombinerade bokhylla och trappräcke.

Ett halvår med Elsa

Det finns bra saker i mitt liv också. En av de bästa är Elsa. Idag är det precis sex månader sedan jag fick hem henne.

Elsa (Klicka på bilden för att se fler foton!)

Skynda långsamt

Motstridiga känslor. Det snurrar lite för fort just nu, samtidigt som det känns som att tiden går allt för långsamt. I ena sekunden känner jag mig dränerad på all energi och in i döden trött. Jag orkar knappt lyfta ett finger. I nästa sekund är jag otålig, stirrig, nervös och rastlös. Jag springer upp och ner och hit och dit. Packar och planerar och skriver långa listor på allt som ska göras. Allt som måste kommas ihåg.

Jag vill bara att flyttdagen ska infinna sig så att jag kan fortsätta med mitt liv. Packa upp istället för att packa ner. Se framåt istället för bakåt. Knappt två veckor kvar... Tiden går så oerhört fort. Tiden går så oändligt långsamt.

Jag försöker hinna med att träffa alla vänner en sista gång innan flytten... Jag försöker klämma in jobbmöten med alla som vill hinna träffa mig och stämma av innan jag flyttar. Jag har dåligt samvete för att jag inte engagerar mig tillräckligt helhjärtat i jobbet. Jag pusslar för att få ihop möten, upprätta projektplaner, implementera system och skriva protokoll. När chefen ringde igår och helt oförhappandes slängde ett nytt projekt i knät på mig som måste vara klart i mitten på oktober fick jag panik och började gråta. Var är energin, var är orken?

Jag försöker att hinna med allt. Jag försöker att inte glömma något. Jag försöker att inte försumma någon. Jag vill hinna ägna mig lite åt Elsa och träna henne. Jag vill komma igång med min egen träning igen. Jag mår inte bra av att inte röra på mig. Men det är väl bara att inse att jag inte hinner med allt. Inte just nu. Skynda långsamt...

Jag sprang åtminstone en liten sväng häromdagen. En gång är bättre än ingen gång. Det började regna när jag sprang i solskenet och jag såg två regnbågar. Två? Bakom vilken av dem finns guldet? Kanske bakom båda... Kanske inte bakom någon av dem...

På väg

Idag åker jag till Öland.

Det känns bra. Jag är på väg någonstans. Jag är på väg bort från mellanvärlden, gråzonen, landet ingenting, stiltjen. På väg mot något nytt. Mot nya äventyr. Mot en ny vardag. Mot det okända. Nya vindar blåser. Träden nyser, som Kalles pappa sade när han skulle förklara vinden för sin son... :)

Idag säger jag sjunger jag med i mitt nya ledmotiv från Lambretta - "I can do anything I want". Så känns det idag i alla fall.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Karin Boye


Det blir nog svårt att komma åt Internet på Öland, så jag räknar med att detta blir sista semesterinlägget innan jag är tillbaka i huset och börjar med flyttbestyren. Jag avslutar med ett leende.

When the lord closes a door...

Idag har jag varit och hämtat en matta som jag beställde för flera veckor sedan. Det nya matbordet är redan på plats och arbetsrummet är fixat sedan länge. Så nu är alla hål som D lämnade efter sig fyllda. Utom det i hjärtat.

Jag älskar verkligen mitt lilla hus och önskar att jag kunde ta det med mig vart jag än flyttar, vart jag än tar vägen i livet. Vissa ställen känns aldrig som hemma hur mycket man än pysslar och fixar. Så har det varit med båda de lägenheter jag tidigare har bott i inne i Stockholm. Men i det här huset kände jag mig genast hemma direkt när jag satte tårna innanför tröskeln, trots att golvet är ganska kallt. Det har sina skavanker och sina nackdelar. Mössen som springer i väggarna på vintrarna, diverse andra konstiga husdjur som växlar med årstiderna, kylen som suckar och rister som ett gammalt trött spöke, vattnet som smakar kalk och gödsel, de sneda väggarna som knakar och knäpper när det blåser hårt, som det gör idag (vilket får Elsa att fara upp från sin säng med jämna mellanrum och skälla...). Men jag känner mig trygg här. Jag tar huset under armen och går.

För jag tror faktiskt att jag är på väg att gå... Jag har visserligen lovat mig själv att inte ta några drastiska beslut innan sommaren, men det är väl sommar nu...? Jag menade i och för sig att jag skulle fundera över semestern. Men jag börjar bli trött på att vänta, trött på att fundera, trött på att bida min tid, trött på att leva i ett vakuum. Jag vill kliva framåt. Det har jag velat länge. Jag ville göra det med D vid min sida och jag sörjer fortfarande att han finns där, men jag kan inte stå kvar här längre nu. Livet är för kort för det. Så, jag har satt in en annons om att jag vill hyra hus, stuga eller lägenhet max 5 mil från Göteborg från någon gång i höst. Med lite tur kanske jag kan hitta något minst lika fint som det här.

"When the lord closes a door, somewhere he opens a window."

Besök av D:s bästa vän

Idag fick jag en snabbvisit av D:s bästa vän och hans flickvän. De var på väg hem till hennes familj över nationaldagen och föräldrarna väntade med grillen tänd, så de stannade inte så länge. De ville bara hälsa på Elsa.

De var sig lika. Och jag saknar dem. Vi semestrade tillsammans förra sommaren och jag hade hoppats att vi skulle göra det den här sommaren med. Det är trist att man alltid förlorar vänner i en separation. Hans, hennes, mina, vems? Man förlorar vänner, minnen och drömmar.

Det enda jag kunde prata om var Elsa. Jag kände mig avundsjuk på dem. Jag vill också höra ihop. Jag vill också åka hem till föräldrar och grilla. Trött nu. Läggdags. Imorgon kommer mina föräldrar på besök. Men här är hon i alla fall med polarna i gröngräset, Elsa: