Åt rätt håll

Har haft fler beige dagar med stressigt och bråkigt på jobbet och allmän obalans och olust. Dessutom oflyt - bilen gick inte igenom besiktningen, jag bokade tid på verkstaden, men ett par dagar innan vägrade den att starta och fick bärgas. Efter katalysatorbyte är jag nu nästan fjortontusen kronor fattigare, och skulle nog behöva lägga lika mycket till på kamremsbyte, fel på airbagsystemet och missljud från drivaxeln. Suck. Det får bli "hemester" i år. Men det är ju inne har jag hört, och faktiskt känns det trots allt som det har vänt nu...

Idag är en bra dag. Jag har haft privatlektion med en klickertränare med Elsa och fått lite nyttiga tips, så nu känner jag mig taggad att ta tag i hennes träning igen. Vi ska även ha privatträning i agility om en vecka och jag ser fram emot rasklubbsdagarna i Tollarp i sommar och vår agilitytävlingsdebut.

Jag har dessutom suttit ute i solen i trädgården en stund och fått nya fräknar. Imorgon ska jag åka och bada med Lilla J och nästa vecka ska vi på konsert - Thåström/Ternheim på Trädgår'n. Jag har också anmält mig till Midnattsloppet och återfått lite träningsmotivation. Den här veckan har jag sprungit tre gånger, varav två med Lilla J.

Två veckor till på kontoret - sen har jag fyra veckors semester. Det ska bli såå skönt... Nu ska jag ut på stan med ett par kompisar och dricka rosé och titta på folk en stund. Idag är jag positiv och känner på mig att livet är på väg åt rätt håll.

Lite skumt för övrigt - förut hade jag större behov av att skriva när jag kände mig nere, men nu har jag absolut ingen lust att skriva då, men större lust när jag är uppåt...

Om lust

Det har varit lite tungt på sistone. Eller, kanske inte tungt så mycket som tomt, grått, småtråkigt, olustigt och meningslöst. Jag har känt mig trött och oinspirerad på de flesta plan - har inte orkat blogga, inte orkat träna, inte orkat dejta, inte orkat vara social över huvud taget, inte orkat träna med Elsa, inte orkat engagera mig på jobbet, inte orkat... Jag har hamnat i en olustig och orkeslös sprial.

Idag tvingade jag mig att ta på mig joggingskorna och springa en runda, trots att det tog emot, och mådde genast lite bättre. När jag sprang i solskenet och kände att, så dålig kondition har jag kanske inte ändå, så tänkte jag att det är kanske just det jag måste göra just nu. Tvinga mig själv. Även om jag inte har lust.

Jag kom att tänka på skratt-workshopen jag var på för ett par år sedan. Är det någon som har varit på skrattyoga? Först fick vi en föreläsning i skrattets betydelse och dess fysiska och psykiska effekter och sedan fick vi helt enkelt en lektion i "att skratta utan anledning". Först kändes det helknäppt och totalt krystat att bara skratta utan att ha något att skratta åt, men när vi väl hade börjat så kom det naturligt och smittade av sig och plötsligt så skrattade alla helt hejdlöst, helt naturligt.

Jag tror verkligen att skratt föder skratt, glädje föder glädje, kärlek föder kärlek... precis som våld föder våld och sorg föder sorg. Och kanske måste man ibland "tvinga" sig själv att skratta eller försöka ha roligt, trots att man verkligen inte känner sig det minsta glad, för att komma ur en negativ sprial och in i en positiv. Åtminstone är det min arbetshypotes för sommaren. Jag SKA ha roligt.

Jag läste nyligen en artikel som handlade om lust och jag är övertygad om att samma sak gäller där. Närhet föder närhet. Lust föder lust. Jag har inte dejtat någon på ett tag och då känner jag inte så stort behov av närhet heller, saknar det inte så mycket. Men om jag träffar någon och får en kram eller en kyss, då växer behovet igen... Artikeln varnade för att vi har en övertro på "spontanlusten", att det är allt för vanligt att vi i ett förhållande går runt och väntar på lusten och tror att "snart, snart kommer den". Men enligt undersökningar så har vi i fasta relationer ofta sex av andra skäl än lust - för att undvika bråk, för att må bra, på grund av längtan efter närhet och intimitet - och först när vi har blivit stimulerade kommer lusten. Därför tror jag att det är livsviktigt att aldrig slutat röra vid varandra om man vill få en relation att hålla...

Här ska skrattas och kramas...