fredag 13 april 2007

Bestämmer stjärnorna vårt öde?


Tingeling som tillsammans med sin man kämpar för att få barn fick höra att "..om man inte kan få barn så är det en mening med det. Då ska man inte få barn." Jag har fått höra om mitt och D:s förhållande att "det var väl inte meningen att det skulle bli ni två". Någon sade en gång till mig att "det kanske inte är meningen att man ska leva med samma person resten av livet".

Jag har svårt att tro på en högre "mening", jag tror på att vi skapar vår egen mening. Vårt eget öde. Det som är "meningen" för en person, är det inte för en annan och därför är det oförsiktigt att slänga ur sig sådana uttalanden, som förutsätter en allmän "mening".

Det är förstås lättare att skylla på att ödet är emot oss och använda det som bortförklaring när vi inte uppnår det vi vill eller när vi inte är nöjda med oss själva och vårt liv. Men att skylla på att det "inte var meningen" och att därför sluta försöka, tycker jag är att inte ta ansvar för sitt eget liv och sitt eget öde. Det är att avsäga sig ansvaret och inte ta ställning. I det kortare perspektivet är det kanske som Kalle säger, roligare att tro på att stjärnorna bestämmer, eller åtminstone lättare, men i längden tror jag att det skapar bitterhet. Det blir inte alltid som vi vill, men då får vi försöka söka andra vägar eller hitta en ny mening. Tror vi på att vi skapar vår egen mening så finns ju alla möjligheter.

Haikuharen skriver att vi i dagens samhälle matas med myten om att "bara vi träffar den rätte så blir vi lyckliga". Att vi tror att förändringar och lycka är något som magiskt uppstår, inte något som vi själva genomför. Liksom henne tror jag att de som har mod och styrka att själva jobba för att förändras, för att lära sig, för att utvecklas till att bli de personer de vill mår bättre i längden.
Tycker man inte om sig själv kan man alltid lära sig det på nytt. Man kan förändras, man kan skapa ett nytt jag. Men man måste göra det själv. Jesus sade: "Om ni vill finna livet måste ni leta inom er." Det sade även Buddah, Koranen, Tao te Ching och många andra.

"Välj livets väg. Välj kärlekens väg. Välj omtankens väg. Välj hoppets väg. Välj den väg som innebär tro på morgondagen. Välj tillitens väg. Välj godhetens väg. Det beror helt på er. Det är ert val. Ni kan också välja förtvivlan. Ni kan också välja olycka. Ni kan också välja att göra livet obehagligt för andra människor. Ni kan också välja trångsynthet. Men varför det? Det skulle ju vara absurt. Det är bara självbestraffning. Men jag varnar er för att om ni beslutar er för att ta fullt ansvar för ert liv så kommer det inte att bli lätt, ni måste lära er att ta risker igen. Att riskera är nyckeln till förändring." Leo Buscaglia

// Profeten Pipperoni (borde kanske döpa om bloggen från "mina tankar" till "mina trosbekännelser"...)

5 kommentarer:

Miss J sa...

Folk säger saker i mening att trösta. Att säga "Det var inte meningen.." är ett dåligt sätt att trösta eftersom det först och främst förutsätter att den det riktas till tror på någon slags "mening" över huvud taget. För det andra är det att skuldbelägga den det sägs till att den inte behöver vara ledsen.
Jag fick själv höra just den frasen flera gånger och inget gjorde mig så arg och ledsen, det kändes som en väldigt dålig ursäkt till att man inte orkade lyssna och bry sig på riktigt. Den enda trösten man kan få i din situation är ju att nån lyssnar och försöker förstå; att nån bryr sig. Så urbota dumt att säga just de där orden då.
Önskar dig en trevlig helg.

Anonym sa...

Hej vännen!
"Life is what you make of it. And the only one with the power to change it is you."
Som jag skrev igår; du är insiktsfull och dina tankar får en att tänka efter själv.
ALLA relationer behöver att man jobbar på dem och INGET kommer gratis; speciellt inte efter att den första förälskelsen lagt.
Livslång kärlek handlar om respekt, att ge och ta och stötta varandra. Att dela med sig och känna att ens partner verkligen är den man vill dela ALLT med. Förstår att det är tomt utan D då han var det för dig.
För mig är D den som jag verkligen kan vara mig själv med, både det mörka och det ljusa i mig. Han accepterar mig och han är min bästa vän. Jag tror att han känner likadant för mig.
Kärlek handlar om så mycket mer än bara attraktion och den ljuva början; den börjar faktiskt egentligen först mycket senare.
OCH jag tror att den kan vara livslång. Sen att vägen genom livet är krokig är en annan sak, man är väl inte mer än människa?
Du ska veta att du betyder mycket för mig (känns som om jag upprepar mig om detta, men det är ju sant!).
Jag förstår att du kanske känner att du kommer ett steg framåt bara för att inse att vissa insikter om saker och ting faktiskt leder två tillbaka; allt i processen med sig själv och att till slut komma upp ur sin grop och må bättre.
Nu upprepar jag mig igen: Du betyder mycket för mig OCH för andra och det kanske kan få dig att må lite bättre...
Nu ska jag tillbaka till mitt patetiska fredagsvin.
!Te queiro!
Un fuerte abrazo,
/E

Soledude sa...

"Man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan."

"Var man är sin egen lyckas smed."

Vet inte om det finns någon egentigen källa till något av ovanstående citat, men de kändes aktuella.

och den lilla elaka är nog en liten förnuftig oxå för jag tycker hon slog huvudet på spiken i många avseenden med uttalandet: "man är väl inte mer än människa".

Ha en tokmysig helg i solen! :o)

Bossarun sa...

Hej Päronqvist... *ler*, Nga kloka ord ifrån lilla mig. Livet är ju definitivt en utmaning på alla sätt. Kärleken är ju inget undantag och i kärlek är man ju två och kan aldrig styra över den andra människan. Älska dig själv och livet och du kommer att älska människan även om man aldrig kan veta om kärleken kommer att finnas där för en hela tiden. Man lämnar, blir lämnad och ibland helt ofrivilligt med ond bråd död inblandad. E. älska, älska, älska och när nödvändigt sörg och gråt och var förbannad det är ju ett sätt att älska. Många många kramar från lilla mig som älskar dig.

Ankan sa...

Jag håller med - vaddå mening? Meningen för vem eller vad? Hur får vi facit, då vi som inte tror på himmelriket. Säger vi på dödsbädden: Jag vann! Jag hade rätt! Åh, nu fattar jag meningen?
Målet är ingenting, vägen är allt. Det tror jag på.