Följ via e-post

tisdag 10 maj 2011

Tänka, tänkte, tänkt

Jag har nog alltid varit en eftertänksam person. Jag tänker oftast efter. Tänker över. Tänker mig för. Tänker till. Tänker först och gör sen. Tänker, tänk om... Ibland snurrar tankarna så till den milda grad att jag misstänker att jag tänker för mycket.

För en tid sedan började jag dock att ledsna rejält på mina egna tankar. Jag blev arg på dem. För många av dem är ju faktiskt totalt meningslösa och tjänar ingenting till egentligen, mer än att få mig att må dåligt. Och det är ju väldigt onödigt. För det mesta spelar det ju inte heller någon roll vad jag tänker om något, för det blir ju ändå inte som jag har tänkt mig. Inte alltid i alla fall. Faktiskt oftast inte... Därmed inte sagt att det alltid blir sämre - tvärtom - det blir bara inte som jag har tänkt.

Det har fått mig att tro att det kanske faktiskt är bättre att inte alltid tänka så mycket, utan att bara göra istället. Gå mer på instinkt. Magkänsla. Slänga hjärtat före och hoppa själv efter. Därför har jag provat en ny strategi det senaste halvåret. Jag har medvetet försökt att inte tänka så mycket, utan bara göra. Ibland lyckas det bättre, ibland sämre. Men även när det inte lyckas, så har jag varit bättre på att göra mig av med de tankar som inte tjänar något annat till än att göra mig ledsen och nere. Och, heureka - det funkar!

Jag tror att det var delvis därför jag föll för S. Jag nojade faktiskt ovanligt lite under de sex veckor vi träffades. Jag litade på min instinkt och jag slängde hjärtat före. När magkänslan sade mig att han var osäker började dock tankarna att snurra och dagen innan han talade om att han "tappat känslan" öste jag ur mig alla tankar för mina vänner. Som alltid kändes "tänk om" mindre farligt när jag släppte fram tankarna och delade dem med mina vänner. Alla troll spricker i solen. Min vän H sade också något väldigt klokt - att det är bättre att släppa tankarna på "tänk om" och agera som om de inte fanns, för tänker man för mycket på den sortens tankar så ändrar man sitt beteende och gör kanske den andra osäker fast han egentligen inte var det. Och, oavsett vad jag tänker och tror, så ändrar det ju inte vad han tänker. Så jag släppte tankarna, agerade som om "tänk om" inte fanns och hade en underbart mysig helg med mina vänner, utan att tänka för mycket på sådant som jag ändå inte kunde göra något åt.

Den här gången inträffade dock "tänk om" och jag spenderade ett helt tårdrypande dygn med att känna mig totalt värdelös, liten, ensam och misslyckad. Sen kom jag på att solen sken och att jag trots allt är rätt så bra och inte alls värdelös. Om nu S har tappat känslan för mig, vill jag ändå inte ha honom. Det enda jag vill är ju att hitta någon som också vill, lika mycket. Jag spenderade två år åt att fortsätta hoppas på D trots att han inte ville, så S får bara två dagar, hur bra jag än tyckte om honom. Jag bestämde mig för att tänka mungiporna uppåt och att dansa, festa och skratta mig ur det över påsken. Det funkade kanske inte fullt ut, men ganska bra.

Tisdag efter påsk läste jag Anders Haglunds ord, som handlade om precis det jag har försökt få fram:

"... alla människor har alla sorters tankar och de fluktuerar under dagens lopp. Ena stunden tycker man att ens partner är det bästa som finns och den andra undrar man varför man överhuvudtaget blev ihop med dem. För dem som inte är i ett förhållande så är det höjden av frihet på förmiddagen för att följas av att kännas som höjden av ensamhet på eftermiddagen. Situationen har ju inte ändrat sig utan det är våra tankar om den som har ändrat sig.


Så en stor nyckel till frihet är att inse att du inte behöver ta dina egna tankar på allvar. Att det är mer som att sätta sig ner vid en härligt dignande, välfylld buffé. Det spelar ju ingen roll om det finns en massa saker på buffén som du inte gillar för du har ju ända bara tänkt äta det du faktiskt gillar. Lite samma sak med din tankevärld. Spelar ingen roll att du har en del ”jobbiga!” eller ”konstiga” tankar. Det har vi alla. Skillnaden för dem som mår bra och känner sig framgångsrika är att de förstår att man bara behöver ”äta” dem du gillar."


Och så är det ju. Min situation har inte förändrats nämnvärt sedan jag startade den här bloggen. Det är mycket som inte har blivit som jag hade tänkt mig. Jag är några år äldre, jag har fortfarande ingen att somna bredvid och ingen att vakna bredvid. Jag har inga barn. Men mina tankar om situationen har ändrat sig. Varför? För att jag vill det. För att jag har valt det. Det är klart att jag fortfarande tänker ibland att jag önskar att det vore annorlunda. Men för det mesta tänker jag ändå att jag är glad och att livet är fantastiskt, häpnadsväckande och underbart och alldeles. alldeles för kort för att tänka tankar som inte bekräftar den teorin.

Tänk om... inträffar trots allt ganska sällan. Så, why worry? För även om "tänk om" skulle inträffa, så gör det ju det oavsett vad jag har tänkt eller inte.


"Worry never robs tomorrow of its sorrow, it only saps today of its joy." (Leo Buscaglia)