Söderöver

Snart helg igen, och jag som inte har hunnit berätta om den förra... Den här helgen ska jag jobba, suck... Har inte lust alls, även om det inte direkt är något betungande. Men det är mycket och snurrigt på jobbet och jag behöver helgerna till att vara social utanför jobbet, koppla av och koppla bort.

Förra helgen var verkligen en helg som gjorde gott för själen. Min syster, hennes vän och jag åkte i fredags ner till vännens sommarstuga en bit utanför Torekov. Så fredagkvällen tillbringades med vitt vin, räkor, ost och druvor på den inglasade verandan med rosa gardiner, tända ljus och utsikt mot det skummande havet.

Efter en fantastisk 3,5 timmes långritt i skritt, tölt och galopp i bokskogarna på Hallandsåsen på lördag förmiddag blev det lunch i solen och därefter en tur på fyrhjuling och utsikt över hela Skummeslövsstrand. En immig öl på en uteservering i Båstad, en lång varm dusch på hotellet och middag på en trevlig liten restaurang och sedan sov jag gott och var utvilad för söndagens två 2-timmarsturer på hästryggen.

Såg dessutom flera dussin ställen där jag ååhh sååå gääärna skulle bo.... Och enligt vår turguide så går det faktiskt att livnära sig på turridning... Drömma kan man alltid göra.

Avkopplande helg

Har träningsvärk lite här och där efter en härlig ridhelg i Danmark. Underbart ställe med god mat, trevligt bemötande, fina islandshästar, vackra ridvägar, trevligt sällskap, sol och avkoppling. Så här skönt var det...

Små ting

Idag har varit en bättre dag. Jag har gått en lång promenad och fikat med en vän, jag har tvättat bilen och hämtat mitt paket med hundsaker. Det är knappt 5 dagar kvar nu, innan Elsa kommer.

Tvätta bilen, städa och rykta en häst är aktiviteter som har en enormt lugnande inverkan på mig. Så jag ägnade Valborgskvällen åt att städa bort min ångest. Dammsuga, dammtorka, städa toaletterna, våttorka golven. Det fungerade faktiskt. Sedan blev jag ledsen ändå när jag stod och tittade på elden genom fönstret (se ny bild i förra inlägget). Jag kände mig ensam och gick och lade mig tidigt, men oron i kroppen försvann åtminstone och jag sov hela natten utan mardrömmar.

Jag försöker att ta en dag i taget och att glädjas åt de små tingen. Idag var det promenaden med vännen och paketet med saker till Elsa. Igår var det ett oväntat besök av föl och hundar utanför mitt fönster mitt i städningen.

Små ting
"Orkar du inte ett steg mer,
inte lyfta ditt huvud,
dignar du trött under hopplös gråhet -
tacka då nöjd de vänliga, små tingen,
tröstande, barnsliga.
Du har ett äpple i fickan,
en bok med sagor där hemma -
små, små ting, föraktade
i den tid, som strålande levande,
men milda fästen under de döda timmarna."
Karin Boye

Nattens dröm

Inatt drömde jag att jag stod högst uppe på en enorm byggkran (ungefär som den i inledningsscenen i senaste Bond-filmen). Jag stod med fötterna på en balk och höll fast mig med armarna över en annan. Utan säkerhetssele med flera hundra meter ner till marken klamrade jag mig krampaktigt fast, rädd för att röra mig en endaste millimeter, rädd att se mig omkring av rädsla för att få svindel. Rädd för att ramla ner och störta till marken och en säker död. På kranen fanns en massa andra människor som pratade med varandra och obekymrat gick omkring, trots att de inte hade säkerhetsselar de heller. De pratade med mig ibland och undrade om jag inte kunde hjälpa till, men jag tyckte bara att de var konstiga som inte förstod hur panikslagen jag var.

Tolkning, någon...? Dags för mig att gå ut och få lite frisk luft tror jag.

Tillägg: jag drömde också att jag hade två stora ömmande svulster på ryggen och var övertygad om att jag hade fått cancer. Men den drömmen har jag tolkat själv. Den har sin förklaring i gårdagens vilda galopp över åkrarna. Jag har en djävulsk träningsvärk i ryggen idag (så de som påstår att ridning inte är någon riktig träning har fel..).

Att älska hela människan

Ikväll har jag varit ute och ridit för första gången på två månader. Jag har inte orkat innan. Men nu är det ljusare och ljummare om kvällarna och jag har fått tillbaka lusten att rida igen.

Vedmodet fanns där som vanligt. Tankarna på att jag hade tänkt lära D att rida i sommar. Drömmarna som gått i kras. Men jag klarar av det. Hästen jag rider påminner mig på vissa sätt om D. Hon är tyvärr inte särskilt kelig (vilket de flesta av de andra hästarna faktiskt är), hon drar sig gärna undan, håller sig avvaktande, på sin kant och kan verka ganska kaxig, men är egentligen både nyfiken och intresserad och innerst inne ganska osäker och rädd.

Jag träffade N, vår före detta granne på gården, och vi lufsade en tur med hästarna i skogen. Det var avkopplande. Hon hade hört att D och jag hade separerat och undrade förstås varför. Ja, varför? Jag undrar vad han svarar när han får den frågan? Säger han samma sak som han har sagt till mig - och vad är det egentligen - eller säger han något helt annat? Vilka är hans skäl? Vad är det han saknar? Vad är det han söker? Vad är det han vill ha? I mina ögon är hans skäl så vaga. Vi hade det ju bra tillsammans. Jag önskar att jag kunde förstå. Jag inbillar mig att det vore enklare då. Jag inbillar mig att om han kunde ge mig ett konkret skäl så kunde jag bli förbannad på honom, idiotförklara honom, förakta honom, hata honom, komma över honom. Men trots att han har gjort mig så illa så respekterar och älskar jag honom fortfarande.

N och hennes man har det kämpigt just nu, men de har varit tillsammans i 18 år och har tagit sig igenom värre kriser. Hon tyckte att folk i gemen ger upp för lätt. Jag höll med. Det är lättare att ge upp än att kämpa. Att ge upp är att välja den enkla vägen. Hon sade att vissa saker som P (hennes man) gör, retar gallfeber på henne ibland, men att även om det är samma saker som hon har retat sig på i 18 år, så accepterar hon dem, för de är en del av honom och hur det än är så vill hon inte ha någon annan karl. Och så är det ju när man älskar någon - man tar det onda med det goda, ingen är perfekt, men man kan inte välja bort vissa sidor av en person. Man måste älska HELA människan. Och jag älskar hela D.

Ikväll är jag trött. Utmattad. Jag orkar inte tänka, orkar inte analysera, orkar inte vara klok och förnuftig. Jag har druckit ett halvt glas rödvin och det har redan satt sig i huvudet på mig. Nu går jag och lägger mig.

Godnatt alla bloggvänner.

Storm

Storm, storm, storm ute och storm inuti. Jag önskar att det fanns en off-knapp som det gick att trycka på för att stänga av alla tankar när det är dags att sova. Vaknade i morse med mobilen i handen och upptäckte att jag redan hade snoozat flera gånger utan att vara medveten om det. Trött.

Jag hoppas att blåsten utomhus bedarrar till kvällen, för idag ska jag rida och de flesta hästar blir stissiga när det blåser. Min medryttarhäst kan vara ganska nervig även i vanliga fall och när det blåser så är det lögn att få henne att lyssna på den lilla vante (jag) som sitter på hennes rygg.

Vanligtvis kan jag dra mig lite för att gå ut till stallet i mörker och kyla, men det är alltid roligt när jag väl är där. Just nu är dock ingenting normalt. Jag tycker att det är avkopplande och mysigt att pyssla i stallet, mocka, borsta, prata med hästarna och kela med stallkatterna, men jag har ingen lust alls att rida.