Följ via e-post

söndag 29 mars 2009

Lugn och ro

En lugn och skön helg lider mot sitt slut. Snart dags att krypa i säng. Utan Elsa idag - hon är hos "mormor och morfar" eftersom jag ska sitta i heldagsmöten måndag-tisdag och ska på kurs på onsdag. Lite tomt, som alltid när hon är borta.

I fredags kväll blev det lyxpasta med rökt lax, en stor skål godis, ett glas rödvin och videokväll i soffan. Såg filmen om Beatrix Potter.

Lugn lördag med välbehövligt pysslande hemma, ett par promenader och lite lek med Elsa. Släckte ner och loggade ur under Earth Hour och satt i skenet av stearinljus och skrev för hand i min gamla dagbok, som har varit försummad och bortglömd länge. Borde kanske släcka ner och logga ur oftare, för det var oerhört tyst och fridfullt.

Idag har vi varit på hundutställning i Svenska Gårds- och Vallhundsklubbens regi i Tvååker. Det gick hyfsat för Elsa, men mest var det roligt att se alla pigga och söta gårdshundar och prata med andra gårdshundsägare. Gick en liten promenad med en väldigt trevlig gårdisägare efteråt och Elsa och lilla Luma sprang runt som små tokar och lekte och busade på en äng i närheten. Helt underbart att se.

I eftermiddag har jag besökt en god vän som jag vill försöka träffa oftare. Vi satt på en filt i lä i solen nere vid havet och drack kaffe och pratade länge. Jag vill också bo i ett hus vid havet, någon gång...

En välbehövligt lugn helg med tid för eftertanke. Karen Blixen skrev "Själva längtan är beviset på att det vi längtar efter finns". Mer tankar om längtan en annan dag...

tisdag 24 mars 2009

Trött och blå

Läkaren skickar brev om att ämnesomsättningen är förhöjd och att jag ska sänka Levaxindosen. Borde jag inte klättra på väggarna, ha hjärtklappning och känna mig hyperenergisk då...?

Känner mig bara trött, trött, trött. Trött, less, småbesviken, låg och lite ledsen. Idag önskar jag att jag hade en famn att krypa upp i. Idag vill jag bli räddad...

Lika bra att dra täcket över huvudet och hoppas att morgondagen blir en bättre dag.

torsdag 19 mars 2009

Mycket smått

Det händer ingenting stort just nu. Men många små saker kan också vara bra...

Imorgon bitti åker jag till Malmö för att jobba på hundutställning hela helgen. Det ska faktiskt bli roligt att jobba :). Elsa ska följa med och jag ska ställa ut henne på söndag. Bo på hotell, slippa laga mat bara åt mig själv, umgås med trevliga kollegor och komma bort ett par dagar, till det charmiga Skåne.

Jag ska åka bil ner med en nyfunnen vän som jag tycker mycket om. Jag har en väldigt stark känsla av att hans hjärta redan tillhör någon annan, men han har ändå fått mig att känna hopp. Hopp om att det någonstans därute faktiskt finns härligt småtokiga, spontana och väldigt romantiska män med en vacker insida och hela containrar med kärlek att ge. Det gäller bara att hitta den som vill ösa sin kärlek över mig lika gärna som jag vill ösa min över honom...

Jag får en liten sovmorgon imorgon och eftersom jag inte ska till jobbet känns det som fredag idag. Jag har därför lagat en god middag á la Lilla J (ugnsrostade grönsaker med mycket olivolja och färska kryddor och en laxfilé) och har unnat mig ett glas rödvin. Världens gosigaste hund sussar gott bredvid mig i soffan och jag umgås med gamla bekanta i form av Rosie Thomas och Shawn Colvin och lite nyare vänner i form av Christian Kjellvander och inser att jag inte har sett på tv på flera veckor... Istället bloggar jag för första gången på länge och beundrar den vackra blombuketten jag fick av min granne häromdagen.

Solen värmde så härligt idag på lunchpromenaden, trots att vinden var lite kall. Snart är det vår. :)

måndag 9 mars 2009

I'll be there anytime

Känslan just nu illustrerad av:

"Mysteries" med Beth Gibbons & Rustin Man

tisdag 3 mars 2009

Pladder på p

Och.... eftersom jag nu sitter fast på ett tåg och är alldeles för stirrig för att kunna koncentrera mig på att läsa, men behöver ha något att sysselsätta mig med, så antar jag Ankans utmaning...

Regler: Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug. Lycka till!

1. Vad heter du? Pipperoni. Även känd som Päronkvist.
2. Ett ord på fyra bokstäver: Paus
3. Flicknamn: Petronella
4. Pojknamn: Per
5. Yrke: Polis
6. Färg: Purpur
7. Klädesplagg: Polotröja
8. Mat: Pilgrimsmusslor
9. Sak i badrummet: Peelingkräm
10. Plats/stad: Paris
11. En orsak att vara sen: Pratkvarnar?
12. Något man inte skriker: Pass (fegt)...
13. Film: Pans labyrint
14. Något man dricker: Perquita
15. Band: Pink
16. Djur: Puma
17. Gatunamn: Persgatan
18. Bil: Polo
19. Sång: Personliga Persson
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Puss.

Otålig, stirrig och smånervös

Åker baklänges genom Sveriges landskap. Bort från långa underjordiska gångar, miljonprogramshus, grafitti och betong. Bort från människomyller. På väg från baksidan tillbaka till framsidan. Från mörker mot ljusare tider. Känner mig redan något lugnare. Storstaden stressar mig numera, min tid där känns avlägsen och det ska bli skönt att komma hem.

Jag önskar dock att jag kunde få tillbaka den senaste tidens lugn och tillförsikt. Jag känner mig inte helt i balans just nu. Har drömt mardrömmar ett par nätter i rad, vilket inte hör till vanligheterna. Känner mig småsnurrig, stirrig, trött och lite nervös. Har svårt för osäkerhet och att inte veta var jag står just nu. Vill inte ha mer svårtolkade ord och tvetydiga beteenden. Behöver raka rör och ärlighet. Har inget tålamod. Men verkligheten är inte alltid så enkel...

Som vanligt var resans behållning att träffa Haikuharen. Allting känns alltid bättre när jag har pratat med henne, även vid tillfällen när hon själv inte mår riktigt bra, som nu.

Till helgen ska jag rymma åt andra hållet. Söderut. Till hav, sandstränder och salta vindar och till en annan god vän som jag har sett för lite av på sista tiden. Längtar redan...

söndag 1 mars 2009

Två år har gått...

Idag har det gått precis två år sedan D flyttade. Jag kan fortfarande sakna vardagen tillsammans med honom ibland. För den är trots allt den bästa vardagen jag har haft i mitt liv än så länge.

Men, sedan en tid tillbaka kan jag också känna att jag vill mer - jag vill någon som vill mer, visar mer, rör vid mig mer, vågar mer... Jag kan till och med stundvis erkänna för mig själv att jag kanske förtjänar mer.

Jag saknar. Jag längtar. Jag önskar. Jag blundar och kramar den lena grå hopp-stenen som jag gav till syster Skräppan och som numera ligger på mitt nattduksbord. Jag har nigit för nymånens skära, tre ting har jag önskat mig tyst...

Idag känner jag mig ändå mer hoppfull än jag har gjort på länge. Livet är skört, men det finns hopp... Humöret svänger från timme till timme, men jag är glad att det gör det.

Imorgon åker jag till Stockholm på kurs och på kvällen ska jag träffa Haikuharen. Det ser jag verkligen fram emot.