I will remember you

Sarah McLachlan - I will remember you

Lycklig nostalgi och sorgsen melankoli

Sitter på tåget på väg till Stockholm igen. Det känns alltid lite dubbelt. Stockholm är förknippat med så mycket minnen från ett annat liv än det jag lever nu.

Besöket förra veckan präglades av både lycklig nostalgi och sorgsen melankoli.

Jag åt lunch med F som jag var tillsammans med innan D. F som jag flyttade upp till Stockholm med -99. Han är gift nu och har två bonusbarn, ett eget och ytterligare ett på väg. Han var sig lik och ändå inte. Lika full av energi och idéer som alltid, med samma utstrålning av busig skolpojke som aldrig vill bli vuxen. Men samtidigt lugnare och mer harmonisk. Lyckligare. Det gjorde mig glad att se honom och glad att se att han verkade lycklig. Han sade dessutom att jag var vackrare än någonsin och det behövde jag höra. Det var lycklig nostalgi rakt igenom.

Men när jag strövar själv genom staden, förbi biografen där D och jag var på en av våra första dejter, förbi pizzerian på Östermalm dit vi gick när vi var nykära... när jag passerar Stadion, där vi gick av en hållplats för tidigt en kall vinternatt på väg hem till min lägenhet i Sibirien, när jag går genom Lärkstan där vi gick så många promenader hand i hand och när jag stannar vid platsen i Kristineberg där han hämtade mig i sin röda sportbil sist vi sågs och mitt hjärta slog ett dubbelslag... - då fylls jag bara av en sorgsen melankoli och längtar hem till Göteborg.

Blue monday

Idag har varit en lite blå dag.

Vaknade tidigt med en olustig känsla från nattens underliga dröm om D och hans nya tjej och kände mig inte på långa vägar utsövd.

Åkte iväg och lämnade in bilen, eftersom en varningslampa börjat lysa och lyckades bli helt genomblöt i ruskvädret på väg hem.

Fick inte gjort något vettigt jobbmässigt på hela dagen.

Tänker på syster Skräppan.

Känner mig allmänt stressad över att almanackan är totalt fulltecknad de närmsta veckorna. Behöver fortfarande mycket luft och tid att landa mellan olika aktiviteter, men den tiden finns inte riktigt just nu.

Åker till Stockholm tidigt, tidigt imorgon bitti och borde redan ligga i sängen, men jag väntar på att Dixons matte ska komma och hämta honom.

Dessutom har jag inte packat klart...

PMS.

Grå dag med dystra tankar.

552 kr för nollställning av en varningslampa.

Musik med mersmak

Igår var Lilla J och jag på konsert på Trägår'n och jag kom hem med en lycklig känsla i hela kroppen som har hållit i sig hela dagen. Jag måste gå på konsert oftare!

Förbandet The Submarines är en positiv överraskning. Deras charmiga och otroligt ödmjuka lilla sångerska verkar genuint tacksam för att få spela och tackar sprudlande och lite småblygt för varje applåd. Trummisen med sin stora afroboll till hår är lika galen som Animal. Söt och poppig musik som dock inte för den skull saknar djup. Efter konserten köper jag en personligt signerad CD av sångerskan, Blake, som också tar sig tid att rita en ubåt på varje fodral. På gitarren har hon en Obama-sticker och hon deklarerar att hon sedan två dagar tillbaka för första gången inte längre skäms för att vara Amerikan.

Därefter intar den betydligt svalare, nästan på gränsen till buttra, Aimee Mann, scenen. Hon tinar dock upp något mot slutet och ler mot bandmedlemmarna som samtliga pimplar rödvin. Och i mina öron spelar det egentligen ingen roll hur hon ser ut, för om jag betraktar det tunga draperiet i bakgrunden som med ljusets hjälp skiftar från mossgrönt till brons till midnattsblått till purpur och bara lyssnar så förmedlar hennes röst så fantastiskt mycket känsla och jag nynnar med och njuter av varje sekund.

Aimee Mann - Save Me


share your files at box.net

Höstupdate

Nu var det längesedan jag skrev igen, så här kommer en liten update och ett löfte om bättring. Jag säger som Inte för Intet, bloggen och jag är ur synk. Jag tänker ofta ut inlägg i huvudet, men när jag väl sitter framför tangentbordet är de borta. Men, jag vill inte sluta blogga, så tills jag har fått ordning på tankarna får det bli lite goddag-yxskaft-inlägg även på denna blogg.

Så, vad har hänt sedan sist? På vissa områden ganska mycket, på andra ingenting.

• Jobbfronten: Jag har fått nytt jobb från 1 dec och byter tidningsbranschen mot hundmatsbranschen. Elsa och jag får eget rum. :)


• Hemmafronten: Jag har blivit sambo. Eller kanske mobo (mosterbo), som min 20-åriga systerdotter och nya inneboende säger. Fast jag får väl säga sydobo (systedotterbo) då...? Nåja, oavsett, så är det väldigt trevligt med lite sällskap.


• Hundfronten: Elsa och jag har börjat på agility. Första gången tyckte hon att det var skitläskigt och sprang ut ur lokalen med svansen mellan benen. Men nu tycker hon att det är lika roligt som jag gör. Kan också rapportera att den gamla gårdshundsherren slapp operation och är på bättringsvägen.


• Hälsofronten: Har kommit igång hyfsat med träningen igen och funderar på att anmäla mig till Sylvesterloppet på nyårsafton för att öka motivationen. TSH-värdet har gått upp trots höjd Levaxin-dos, så nu har de ökat dosen ytterligare och nya prover väntar om ett par veckor. Känner mig piggare än när vi började (i maj!), men inte "normalpigg".


• Sociala fronten: Jag har tagit initiativet till att träffa ett par riktigt gamla (inte i ålder då förstås) vänner på sistone och det var väldigt trevligt. Nu väntar konsert med Lilla J den här helgen, fest med gamla Handelsvänner nästa helg, personalfest med Göteborgarna, Stockholmsresor, 100-årskalas (mina systrar fyller 50) och firandet av en av våra Stockholmstidningars 40-årsdag. Pust, sen är det advent och jag har satt egen glögg så jag måste nog ställa till med ett litet glöggkalas i december. :)


• Kärleksfronten: Ok, det händer inte saker på alla fronter.

Okej, det får räcka för idag.