Om att stå på smärtans valplats och se att solen lyser

Semesterns första dag lider mot sitt slut och semesterns första kväll går i tacksamhetens tecken. Tacksam över att semestern har börjat vackert och inte med den tragedi som var illavarslande nära i lördags eftermiddag. 

Väcktes varsamt av varma händer och en mjuk röst som sade "vi hörs snart igen" vid sju-tiden i morse och somnade sedan om igen... Sovmorgon, kaffe, GP och försynta drömmar följdes upp av en morgonlöptur i Skatås med en vän. Sedan en spontan båttur och några timmar på en solvarm klippa med samma fina vän och en skärgårdshund som verkar trivas bra i flytväst. Kaffe, kanelbullar, jordgubbar och sommarprat av Klara Zimmergren. Igenkänning. Tankar. Samtal. Om det som borde vara enkelt men ibland är svårt. Om vad som är viktigt. Egentligen. Om att ta ansvar för sitt eget liv. Sin egen lycka. Om att våga. Om att det inte finns några garantier. Om att fästa sig vid någon. 

Jag tänker på dig ikväll, min vän...

"- Vad innebär att vara 'tam'?
- Det är en konst som är nästan bortglömd, sade räven. Det betyder 'att fästa sig vid någon'... 
- Fästa sig vid någon?
- Ja, visst, sade räven. Än så länge är du bara en liten pojke för mig, lik hundratusentals andra små pojkar. Och jag behöver dig inte. Och du behöver inte mig heller. För dig är jag ingenting annat än en räv lik hundratusentals andra rävar. Men om du tämjer mig, så kommer vi att behöva varandra. Jag kommer att vara den ende i världen för dig..." 

Ur "Lille Prinsen" av Antoine de Saint-Exupéry

Jag bad en gång om glädje utan gränser,

jag bad en gång om sorg, som rymden ändlös.

Månn blygsamheten växer till med åren?

Skön, skön är glädjen, skön är också sorgen.

Men skönast är att stå på smärtans valplats

med stillad håg och se, att solen lyser. 

Via Media - Karin Boye

Kom igen - fortare kan du!

Just nu kretsar mitt liv mycket kring träning, så varför inte ett inlägg om träning så här i Friidrotts VM-tider? Jag har registrerat mig på Funbeat, där jag lägger in mina träningspass, och jag måste erkänna att motivationen ökar av att se staplarna växa i takt med att fler och fler pass läggs till. Att försöka slå träningskompisarna i flest antal tränade minuter är ju också en rolig sysselsättning...

Jag behöver ha mål med min träning för att vara motiverad att träna. Nu närmast är målet att slå min tidigare miltid på 55 minuter på Midnattsloppet på lördag. Det borde inte vara omöjligt. Jag har även anmält mig till Finalloppet i Skatås den 31 oktober (Tjärnrundan 8,8 km) för att klara av att hålla igång löpningen ett tag in på hösten. Efter det ska jag med gott samvete ta min tillflykt till gymmet och ägna mig mer åt styrketräningen.

För, i ärlighetens namn är jag nog mer gymråtta än maratonlöperska. Jag kommer nog aldrig att lära mig att älska löpning. Jag tycker om att springa när jag är i så pass god kondition att det riktiga flytet infinner sig. Men vägen dit är lång, tung och svettig och jag är inte särskilt uthållig, så ofta ger jag upp innan jag har nått ända fram. Jag ska försöka att inte göra det i höst. Funbeat är en hjälp på vägen. En liten piska i form av någon som är snabbare än jag som springer ett halvt steg framför mig och retas brukar också funka. Kombinerat med en morot i form av någon som lagar mat åt mig, pillar mig i håret och pussar mig i nacken när jag kommer hem och jag förbättrar mina tider med flera minuter... Nåja, man kan inte få allt.

Imorgon ska jag ta ut min MTB och ta en cykeltur i Delsjöterrängen som omväxling. Ska försöka komma ihåg att ta med mig kartan den här gången, så att jag inte cyklar vilse som sist...

Åt rätt håll

Har haft fler beige dagar med stressigt och bråkigt på jobbet och allmän obalans och olust. Dessutom oflyt - bilen gick inte igenom besiktningen, jag bokade tid på verkstaden, men ett par dagar innan vägrade den att starta och fick bärgas. Efter katalysatorbyte är jag nu nästan fjortontusen kronor fattigare, och skulle nog behöva lägga lika mycket till på kamremsbyte, fel på airbagsystemet och missljud från drivaxeln. Suck. Det får bli "hemester" i år. Men det är ju inne har jag hört, och faktiskt känns det trots allt som det har vänt nu...

Idag är en bra dag. Jag har haft privatlektion med en klickertränare med Elsa och fått lite nyttiga tips, så nu känner jag mig taggad att ta tag i hennes träning igen. Vi ska även ha privatträning i agility om en vecka och jag ser fram emot rasklubbsdagarna i Tollarp i sommar och vår agilitytävlingsdebut.

Jag har dessutom suttit ute i solen i trädgården en stund och fått nya fräknar. Imorgon ska jag åka och bada med Lilla J och nästa vecka ska vi på konsert - Thåström/Ternheim på Trädgår'n. Jag har också anmält mig till Midnattsloppet och återfått lite träningsmotivation. Den här veckan har jag sprungit tre gånger, varav två med Lilla J.

Två veckor till på kontoret - sen har jag fyra veckors semester. Det ska bli såå skönt... Nu ska jag ut på stan med ett par kompisar och dricka rosé och titta på folk en stund. Idag är jag positiv och känner på mig att livet är på väg åt rätt håll.

Lite skumt för övrigt - förut hade jag större behov av att skriva när jag kände mig nere, men nu har jag absolut ingen lust att skriva då, men större lust när jag är uppåt...

Medvind

Är nyss hemkommen från en löprunda i Skatås. 10:e rundan sedan jag kom igång ordentligt och äntligen infann sig flytet. För första gången kändes det lätt att springa och när jag väl var igång bestämde jag mig för att ta den längre 50-minuters rundan istället för den vanliga 35-minuters. Till och med de branta backarna i början av 5:an gick som en dans. Jag ökade på stegen längs med Härlanda tjärn, som låg spegelblank mellan vårbleka träd som nästan, nästan, men inte riktigt, börjat slå ut.

Okej, jag skulle ljuga om jag sade att det inte var det minsta jobbigt. Men det kändes aldrig tungt. Att klara av att ta i lite i uppförsbackarna fick mig bara ännu mer taggad och gjorde att det kändes ännu bättre att med vingar under skorna flyga ner för det långa nedförslutet efter Brudarebacken och räcka ut tungan åt trollen.

Kanske är det dags för lite medvind nu. Det känns nästan så.

Under de senaste tre månaderna har jag träffat tre män som jag tror att jag faktiskt skulle kunna tillåta mig själv att bli kär i. Sen skulle det förstås underlätta om de kände likadant, vilket tyvärr inte verkar vara fallet med de två första, som har gått upp i rök. Men jag har inte gett upp hoppet om den tredje än, även om jag undrar om han kanske inte är lite för återhållsam och kontrollerad för min smak. Men, jag minns å andra sidan att jag tyckte så om D i början också. Och oavsett, så känns det som ett stort framsteg att jag över huvud taget kan känna så.

Jag är på en helt annan, bättre plats den här våren än förra och magnolian utanför mitt sovrumsfönster är om möjligt ännu vackrare i år än förra året...

Studentmottagningar och vardagsbestyr

Ser ni humlan...?

Det händer inte så mycket i mitt liv just nu, men det är samtidigt mycket på gång. Dagar, kvällar och helger är fullbokade med:

• Studentmottagningar - tre av mina syskonbarn har tagit studenten i år.


• Hundpyssel - utställningar, hundkurser, träning, promenader och lek. Vissa dagar är det bara jag och Elsa, vissa dagar är hennes hundpolare Dixon med och vissa dagar är Elsa hos Dixon och jag på kontoret.


• Jobb - med konferens i Stockholm, systemuppgraderingar och arga, anklagande mail som flyger hit och dit med cc till chefer åt höger och vänster dränerar mig på energi just nu. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag försöker skaka det av mig och inte låta mig påverkas, men det är svårt ibland...


• Träning - jag har inhandlat nytt årskort på gymmet och kommit igång med styrketräningen igen. Har just nu sådan träningsvärk att jag knappt kan gå...


• Fotograferande - jag har investerat i en ny kamera, en Nikon D40 som jag håller på och lär mig. Jag bestämde att jag nog skulle bli lyckligare av en ny kamera än av ett sideboard och det var nog riktigt tänkt.


• Bilbesiktningar, läkarbesök, räkningar som ska betalas, plocka i och ur diskmaskinen, vattna torra blommor, inte glömma viktiga saker...

Mer hinns inte med just nu... Ibland går luften ur mig och jag sitter i soffan mitt i röran och tittar på listan över saker att göra, och bestämmer mig oftast för att prata lite med någon på msn eller läsa min bok istället.

Jag är fortfarande allt för ofta alldeles för trött och undrar om det har med tsh-värdet att göra (har tagit nya prover, men har inte fått resultatet än) eller om det bara är mentalt. I det stora hela så mår jag ändå ganska bra just nu och jag försöker ta varje dag som den kommer och glädja mig åt det lilla. Men det ska bli skönt med semester, bara tre veckor kvar. :)

Trött men nöjd

Är stel som en krokig gammal trädgren, med värk i vänster knä och höger fot och haltar runt och känner mig allmänt trött och stel, men är trots allt väldigt nöjd med mig själv idag.

Jag tog mig runt på strax under två timmar, närmare bestämt 1.58, och det var vad jag hade satt som inofficiellt mål för mig själv, så jag är nöjd. Första 15 kilometrarna, fram till strax efter Göta Älvbron kändes dessutom ganska lätta, även om resterande 6 kilometrar var desto tyngre. Rent konditionsmässigt hade jag nog klarat av att springa snabbare, men benen orkade inte mer.

Nu ska jag vila ett par dagar och sedan satsa lite mer på styrketräningen igen, även om jag förstås inte kommer att lägga löparskorna helt på hyllan. :)

Försmak

En gång för längesedan var jag på studiebesök på Volvo. För att få en känsla för hur sårbara barns nackar är vid en krock fick jag där prova en tung hjälm som gav mitt huvud samma tyngd och storlek i proportion till min kropp som ett barns. Det var tungt, svajigt och otympligt.

Det känns som jag har burit en sådan hjälm på huvudet hela den här veckan. Men idag var den äntligen borta. Så nu ska jag sova och vila ut inför morgondagens Göteborgsvarv och hoppas att det är slut på trötta dagar för ett tag och att morgondagen blir en riktigt spännande och rolig dag. Jag var och hämtade min nummerlapp ikväll tillsammans med massor av andra förväntansfulla löpare och fick en försmak av löparglädje och folkfest.

Små svarta fjärilar...

Sitter och väntar på att chefen ska komma hit med middag. Hon har en förmåga att alltid jobba sent, så det lär väl dröja...

Känner mig rastlös och lite orolig idag.

Jag börjar känna mig lite sliten och trött på att springa. Jag känner mig i form och ser fram emot Göteborgsvarvet men längtar samtidigt tills det är över så att jag kan trappa ner lite på träningen. Springa lite för skojs skull, cykla, köra lite fler pass på gymmet, bara ta det lugnt, njuta av solen och vila.

Men löpningen går åtminstone framåt. Det är en hel del annat som står still just nu och det är lite frustrerande. Det känns som om jag befinner mig i någon sorts mellanland igen och även om jag försöker att vara lugn och tålmodig och inte stressa fram något eller oroa mig över sådant jag inte kan påverka så är det ändå tröttsamt och känns lite tungt och meningslöst.

Det är dessutom flera personer i min närhet som har det tungt just nu och det påverkar mig också mycket.

Men imorgon kväll ska jag i alla fall ut och äta en god middag med "Den lilla elaka" och det ser jag verkligen fram emot.

Livet går sin gilla gång

Det händer inte så mycket just nu...

Jag jobbar, promenerar med Elsa, äter, tränar och sover. Träningen går bra just nu i alla fall, trots att den tillfälligt har fått flytta inomhus på grund av halt väglag. Jag har äntligen hittat flytet i löpningen och det känns lätt att springa för det mesta, även om det fortfarande är svårt att ta sig ut ibland. Det är nu 8 veckor kvar till Göteborgsvarvet och jag börjar tro att jag ska klara av att ta mig runt utan att slita ut mig totalt. Bara jag håller mig frisk och skadefri. Men jag måste erkänna att jag ser fram emot att satsa lite mer på styrketräningen igen till sommaren. Jag gillar att skrota runt bland skivstänger och hantlar med en liten lapp där jag skriver ner vikter och antal reps för att sedan föra in dem i ett excelark, markera alla pb:n i fetstil och följa mina framsteg. Dessutom gillar jag att titta på vältränade manskroppar. Haha.

Dejten i måndags var för övrigt mycket trevlig och jag hoppas att det blir en fortsättning.

Me and my sofa

Lördagkväll. Slöar i soffan med datorn på magen och Elsa utsträckt över mina ben. Är trött och lite bakis efter en riktig partykväll med massor av champagne tillsamans med Den lilla elaka igår. Jag är dessutom lite småförkyld. Typiskt, nu när jag har anmält mig både till Sylvesterloppet på nyår och till Göteborgsvarvet... Men, det är väl bara att gilla läget och såsa vidare. Just nu är soffan "the place to be" och det känns ganska okej faktiskt. Idag är en bra dag. Jag ska snart förflytta mig till sängen, men ska jag vara helt ärlig så gillar jag soffan bättre. Sängen känns fortfarande halvtom...

"Almost happy" - K's Choice


share your files at box.net

Trött träningsfreak

Jag har kommit igång ordentligt med träningen igen och det är underbart skönt. Jag mår så mycket bättre när jag rör på mig. Det blir mer löpning och mindre styrketräning nu på sommaren, även om det blir något pass i veckan på gymet också. Jag har fått med mig cykeln hit ner, så bara vädret blir lite bättre ska jag ge mig ut på en cykelrunda någon dag.

Jag ser fram emot när Elsa blir lite större, så att hon orkar hänga med på lite skogsturer. Just nu är min största utmaning på våra minipromenader att försöka få henne att inse att det inte är någon bra idé att göra utfall efter bilar och försöka skälla ut dem... (Tips mottages tacksamt).

Den lilla elaka försöker få med mig på att springa Göteborgsvarvet nästa år. Jag sprang en mil igår och det gick förvånansvärt lätt. Två mil är ju bara dubbelt så långt, haha. Jag känner mig upplagd för nya utmaningar på alla möjliga plan, så varför inte? Det är ju bra att ha något att träna för, som en extra sporre. Göteborgsvarvet får det bli.

Men, idag har aktivitetsnivån varit låg. Är lite bakis efter en kväll på stan med nyss nämnda lilla elaka. Lägenhetsköpet firades med champagne och sedan svängde vi de lurviga på dansgolvet. Kul var det...!

Gym i januari

Jag var och tränade på lunchen idag: rygg, biceps och mage. Inga PB:n, jag har sovit för dåligt.

Jag gillar att gå till gymmet på lunchen. Då har jag träningen avklarad tidigt på dagen när jag är pigg. Det brukar dessutom vara lugnt och skönt, inte för mycket folk, bara en liten klick entusiaster som jag känner igen och som alltid tränar på luncherna. Men idag hade det vanligtvis så lugna gymmet förvandlats till en svettig, högljudd, trång och stökig plats. Usch. Alla nyårslöften som ska infrias. Jag längtar till februari när de flesta har givit upp och jag får ha gymmet för mig själv igen.

Mina mål med träningen 2007:

• Komma igång med konditionsträningen, minst en gång i veckan
  
• Så småningom lyckas göra 1 chin utan hjälp, helt av egen kraft


• Ha kul, känna mig stark och må bättre

Nyårslöften

Började dagen arg. Jobbet ringde och väckte mig, fast jag har semester. Men, som vanligt kunde jag inte vara arg många minuter, utan blev ledsen istället. Suck.

Nu har jag varit och tränat och mår tillfälligt lite bättre. D säger att det inte är bra att styrketräna när man mår dåligt, eftersom det bryter ner kroppen, men jag orkar inte bry mig om det. Jag mår bara ännu sämre om jag sitter hemma och tycker synd om mig själv och kroppen förfaller. Såg dock i det obarmhärtiga gymljuset att jag såg väldigt trött ut, mörk och svullen under ögonen. Måste försöka komma i säng lite tidigare idag.

Har beslutat mig för ett par nyårslöften för 2007:

• Att skriva mer
• Att fotografera mer
• Att försöka bli bättre på att tala om vad jag vill
• Att prata med min chef om att gå ner i arbetstid, för att få mer tid över för punkt 1 och 2.

Jag har beslutat ytterligare en sak, men jag orkar inte skriva om det idag, för det kommer bara att få mig att må dåligt igen. Kanske imorgon.