Idag är det precis en månad sedan D flyttade och drygt två sedan han tackade ja till lägenheten. Det känns som en hel evighet. Men det går bättre. Långsamt. Nu kan det gå flera dagar i rad utan att jag gråter.
Men det går inte många timmar utan att jag tänker på honom. Jag undrar vad han gör. Jag undrar hur han mår. Jag undrar vad han tänker på.
Jag tror att det är annorlunda för honom. Lättare. Åtminstone inbillar jag mig det. Det är ju han som har valt bort mig, inte jag som har valt bort honom. Och redan när vi var nyförälskade hade han förmågan att "koppla bort" och glömma mig när vi inte sågs. Det är sällan han har sagt att han saknat mig.
Jag saknar honom. Mycket. Hela tiden.
"Love is the irresistible desire to be irresistibly desired." (Robert Frost)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Hej vännen!
Kikar in med en måndagskram till dig.
Kram Carro
Jag tror också att det är lättare att lämna än att bli lämnad, man hade ett val, man var den aktiva. Att inte kunna påverka en situation tror jag är det mest frustrerande och nedbrytande man kan uppleva i en kris.
Det har ju bara gått en månad vännen. Det blir bättre. Men det går ju inte så fort som man själv vill när man sitter där i kaoset och snörvlar. Det blir bättre. Men det känns som en evighet.
Kram
Hej vännen!
Tänker på dig.
Ser i dina texter att det vissa dagar är lättare än andra.
Tänker inte skriva någon banal plattityd om detta, jag tror du vet.
Nu ses vi snart och det ska bli SÅÅÅ mysigt att rå om dig lite. Måste bara sanera källaren från spindlar och gråsuggor innan du kan sova där = OBS! Sent aprilskämt, ha ha.
Abrazos,
/E
Usch, inget skoj att sakna någon så. Den stora skillnaden för mig jämfört med för en månad sedan är att nu är ledsen eller nedstämd mitt vanliga humör. Det som jag har hela tiden om det inte är något speciellt som händer. Förut var glad och positiv min vanliga känsla.
Nu vet jag inte när jag kommer att känna så igen. Kanske kommer jag inte att känna på samma sätt. Min kompis A skrev att han märkt hur lycklig jag varit under min tid med S. Det gjorde ont i hjärtat för att det var sant.
Jag känner alltid att jag måste gaska upp mig avslutningsvis. Så nu till något roligare. Din hundvalp är ju fantastiskt söt.
Kram
Saknad är den jobbigaste känslan av allt.
Önskar dig en fin vecka trots allt och att du unnar dig det du vill.
Separationer är inte enkla, är de det så hanterar man dem inte korrekt. Att bli lämnad ger en hopplöshet som kan kännas förlamande, man börjar tvivla på sig själv och på den realation som man varit delaktig i. Att det tar tid att ge igeom en separation är ett måste om man verkligen vill komma igenom den på ett bra sätt. Att lära sig av sina känslor och att ta tillvara på dem är jobbigt men det gör att man växer och blir en ny människa efteråt. Kämpa på och gråt men våga också känna glädje den dagen det kommer. Det kan vara ett skämt eller någonting som får dig att le, det finns inget egenvärde i att sörja. Lev i sorgen men också i glädjen så kommer du att bli en person som andra avundas. Ta hand om dig, ingen annan gör det bättre. Kram
Just nu kanske det känns värre att bli lämnad än att lämna, men om några år så är det D som får undra över om han gjorde rätt eller fel.
Du har ju liksom inget val, du slipper leva med tvivlet.
Hoppas hjärtesorgen går över snabbt, för det gör den, även om det inte känns så.
/Helena
Carro - Tack. Kram till dig med.
Ankan - Ofta är det maktlösheten som känns värst. Känslan av att allting bara händer mot min vilja och det finns ingenting jag kan göra åt det. Men det jag kan göra något åt är hur jag hanterar det, och jag har bestämt mig för att inte bli bitter och sluta att tro på det goda även om det känns som det mesta går emot mig just nu. Kram.
E - Så är det, det går väldigt mycket upp och ner just nu. Men det är ändå bättre än att det bara är ner som det var årets första två månader. Jag är van vid konstiga skalbaggar, möss och gigantiska humlor inomhus så en liten spindel skrämmer inte mig, haha. Och "gråsuggor gillar jag, de gör mig glad!" (eller hur var det nu...) :)
Björn - Känner igen och håller med. Längtar efter att få känna mig glad och positiv som standard igen. Kram.
Miss J - Tack. Ja, saknaden får jag nog leva med länge..
Separerad - Tack för dina kloka ord. Det ger tröst att titta in hos dig som har kommit längre och se att det går att ta sig igenom att bli lämnad och komma ut på andra sidan som en bättre människa, utan att vara bitter och cynisk. Som sagt, jag kan inte påverka situationen, bara hur jag hanterar den. Kram.
Helena - Tack. Det är nog sant. Så har jag inte sett det tidigare, men det ligger nog mycket i det. Kram.
Skicka en kommentar