Lagom är bäst

Första semesterveckan. Är ensam på Öckerö och försöker varva ner. Det går både bra och dåligt. Jag har lite småsaker kvar att fixa med jobbet, så jag har inte kommit in i semestermode helt och hållet ännu. Drömde i natt att jag jobbade till kl. 4 imorse för att bli klar (vilket jag givetvis inte gjorde), vilket tyder på att jag fortfarande är uppe i varv. Men jag ska försöka klara av det sista imorgon och sedan logga ut och släppa jobbet helt och hållet några veckor.

Jag har dock bara varit här i drygt två dygn och känner mig redan lite ensam och rastlös. Men jag har verkligen kört på i 180 km/tim sedan i påskas, både på och utanför jobbet och jag är övertygad om att det är bra för mig att försöka varva ner lite och lyssna på mig själv.

Det fanns en tid när jag bara sökte mitt eget och ordens sällskap. En tid när jag trivdes med att sitta och titta på blommorna, när jag fann glädje i att städa och skapa ordning, en tid när jag tyckte att den bästa fredagkvällen var hemma i min lägenhet med ett glas vin tillsammans med - me, myself and I.

Men den tiden är förbi och jag känner mig just nu lite ensam bara i mitt eget sällskap. Jag söker nya bekantskaper, nya upptåg, nya upplevelser, nya höjder, nya kickar. Ibland (men bara ibland, under ensamma kvällar som den här) så undrar jag om jag söker för intensivt, försöker för mycket, kanske hela tiden höjer nivån och söker något som inte finns. Eller missar det som finns rakt framför ögonen på mig, eftersom jag redan är på väg mot nästa äventyr...

Samtidigt har jag roligt. Fantastiskt roligt. Jag känner mig stark och jag tror på att förändringens vindar blåser. Det är hög tid att det händer något amazing snart..! Det är min tur nu, vinden har vänt. Och jag blir irriterad på mig själv för att jag som vanligt tänker för mycket och inte unnar mig själv att ha roligt och göra precis, exakt vad jag vill, när jag kan, vill och har lust... utan att bry mig om vad alla andra tycker.

Men samtidigt kan jag känna att det har snurrat för fort. Jag behöver även tiden att bara vara, att tänka, att känna och att skriva ner mina tankar. Att kontemplera. Att fundera. Att sätta ord på. Den tiden har inte riktigt funnits och det gillar jag inte. För lagom är bäst och jag behöver balansen mellan jobb och fritid, mellan fest och vardag, mellan prat och tystnad, mellan bästa sällskapet och lite ensamhet, mellan att susa fram i 180 km/tim med huvudet ut genom fönstret och fartvinden i håret och att promenera långsamt, långsamt längs stranden och sätta ord på mina tankar....