Jag älskar honom för att han alltid har uppskattat mig för den jag är. Han har aldrig försökt ändra på mig och göra mig till någon jag inte är.
Jag älskar honom för att han är en ärlig person. Ibland brutalt ärlig, men alltid ärlig, och därför har jag alltid känt en enorm tillit och trygghet, jag har känt att jag har kunnat lita på honom.
Jag älskar honom för att han kan uppskatta och förundras över små saker i livet: hur elden sprakar, luktar och ser ut när den brinner; doften av ett läderklätt bilsäte, mullret från en stor motor; katternas smyglekar med varandra; ett glas kall cola med is; en god måltid; en konversation han hört mellan två pojkar i yngre tonåren; utsikten över åkrarna, doften av mossa, ljudet av vågor som träffar stenarna i strandkanten; de breda gångarna i en stormarknad utanför stan; doften av korg; en ettårings knasroliga ljud; att bara kunna ta det lugnt tillsammans och inte behöva göra så mycket.
Jag älskar honom för hans småsjuka humor. För att vi kan skratta tillsammans och retas med varandra.
Jag älskar honom för att han har ett öppet sinne och är nyfiken på människor och på världen och tänker mycket. Han tänker "utanför rutan" och förutsätter inte att den "allmäna meningen" eller det sätt på vilket samhället fungerar, är rätt. Han lyssnar inte på förutfattade meningar eller fördomar, utan tänker själv och om han tror att han har en bättre lösning än den "allmäna" så håller han fast vid den.
Jag älskar honom för att han alltid har behandlat mig med respekt, lyssnat på mig och visat förståelse för mig.
Jag älskar honom för att han pratar om sina elever och sina medmänniskor med värme. Han bryr sig om.
Jag älskar honom för att han är sparsam, men inte snål. En gång köpte han en tennisracket till mig som jag fick bara sådär, en helt vanlig dag.
Jag älskar honom för att han får mig att känna mig attraktiv.
Jag älskar honom för att jag har känt att jag har kunnat vara öppen och ärlig mot honom och dela allt med honom: bra och dåligt, ljust och mörkt, styrkor och svagheter. Jag har kunnat visa mig svag för honom.
Jag kan fortsätta...
Björn frågade mig om jag någon gång under mitt och D:s förhållande har velat göra slut. Nej, det har jag aldrig. Jag har inte ens tänkt tanken.
Givetvis har han sina dåliga sidor också. Ingen är perfekt. Men det här handlar om varför jag älskar honom och man måste välja att älska hela människan. Jag älskar hela D.
Du är bäst.
6 kommentarer:
Så vackert, så otroligt fint. Jag skulle bara vilja påpeka en liten men synnerligen viktig detalj: det är nog inte honom du skriver om, det är dig själv. Och allt det vackra stort och smått som du uppskattar. Kram
Hej vännen!
Har inte skrivit till dig på länge.
Har haft fullt upp nu i nästan två veckor. Mannen har nu åkt iväg till USA på tre veckor. Vi har inte pratat med varandra sen i onsdagsnatt. Det är rekord för oss.
Jag velar och velar och funderar och funderar.
Har mått dåligt idag men jag har funderat och bloggat hela dagen. Mår bättre nu. Är iaf gladare.
Kram Carro
god morgon! Att se någon på det sättet du gör, att uppmärksamma de små vardagliga detaljerna och beskriva dem så fint, det är en fantastisk egenskap. Att få någon som ser allt detta i en verkar nästan omöjligt. Om man väljer bort dt måste man vara tokig? Eller är det så att man inte tror på det, inte känenr igen sig? Om någon skulle beskriva en kärlek så stor för mig skulle jag aldrig gå, det kan man bara få en gång, knappt det.
När jag gick hos en psykolog för ngr år sedan, precis när jag träffat mannen, då pratade psykologen och jag om kärlek.
Vi pratade om att jag aldrig kom ifrån soldaten. Jag berättade för psykologen att jag träffat mannen sen en månad tillbaka. Jag beskrev för psykologen hur jag upplevde mannen som person. Psykologen sa då till mig, håll kvar vid mannen. Han verkar vara en exceptionellt fin person. En sån kärlek är inget man har klippkort på. Man kan inte köpa ett rabattkort på kärleken och åka med när man känner för det. Det här måste man vårda och åka med på varje dag.
Det han menade var att jag skulle hålla fast vid mannen och vårda förhållandet.
Nu har det ju blivit tokigt iaf men jag har tänkt mkt på det psykologen sa. Att en riktigt fin kärlek är inget man hittar var som helst. Det kanske handlar om någon gång i livet.
Glömde skriva att det var jag som skrev inlägget nyss om kärleken.
/ Carro
Otroligt fint skrivet!
Jag håller med tidigare kommentarer - det faktum att DU ser och uppskattar dessa egenskaper gör även dig till en fantastiskt fin person.
Det är aldrig, aldrig fel att älska. Där har du aldrig gjort fel, bara väldigt väldigt rätt.
Skicka en kommentar