Att bara vara

Fredag kväll. Jag har varit ute på en ridtur bland mossa och vitsippor i det sista kvällsljuset. Jag dröjde mig kvar i stallet längre än vanligt, för ikväll kändes det tungt att komma hem till ett tomt hus. Det känns något mindre ensamt framför datorn, men det är kanske bara en illusion.

Ikväll önskar jag att jag hade sällskap. Någon att laga mat och äta tillsammans med. Någon att vara tyst tillsammans med. Någon att bara vara tillsammans med. Någon: honom, D. Men jag förstår nu att det finns olika tolkningar av att bara vara. Vi tolkar alla världen och det som händer oss på olika sätt. Jag vet att gräset är grönt. Men jag undrar ofta om grönt i min värld är detsamma som grönt i din värld...? Jag återkallar ibland i minnet tillfället när jag såg en plats eller en människa för första gången och fascineras då av att den bilden ofta är så väsensskild från den bild jag har nu. Det kan vara som två helt olika platser, två helt olika personer. Jag tror också att vi i viss mån kan välja hur vi tolkar verkligheten. Om vi försöker att låta tankarna styra känslorna, istället för tvärtom. Det är svårt, men det är en kittlande tanke.

I min värld är i alla fall att bara vara att våga vara spontan, att göra det jag har lust med just nu, utan att oroa mig för mycket över vad det kommer att innebära imorgon. Imorgon kanske aldrig kommer! Det innebär att kunna dela mina tankar och känslor med dem jag älskar även om känslorna kan verka knasiga. Särskilt att dela mina rädslor, för precis som trollen så spricker de när de kommer fram i ljuset, och verkar inte fullt så farliga längre. Att bara vara är att tillåta mig att må bra, i stunden, och att tillåta mig att drömma ljusa drömmar om framtiden. Att älska med den jag älskar när jag har lust, även om jag måste gå upp tidigt imorgon och det kanske innebär att jag kommer att vara trött då. Att älska utan skydd och att glädjas åt att det kanske, kanske kan resultera i ett älskat barn. Att köpa det underbara huset eller den söta sommarstugan för att det är en dröm jag har och för att jag vill leva där, utan att bry mig om hur värdet på stället kommer att utvecklas med tiden. Att skaffa hundvalpen för att jag vill och kan och tror att det är värt det, även om det kommer att bli jobbigt också. Att åka till Nya Zeeland om jag vill det, utan att låta oron för att planet ska störta hindra mig. I min värld leder att bara vara till utveckling och nya lärdomar, inte till stagnation. I min värld går de flesta "fel" att rätta till, eller åtminstone förlåta. För vi är alla bara människor som på vårt sätt försöker att bara vara.

Jag säger som tidigare "lär av det förgångna, planera för framtiden, lev i nuet".

Därför sitter jag nu framför datorn med en skål popcorn och ett glas vin. För att det är vad jag har lust med just nu, i min ensamhet. Och mina tankar om att jag skulle känna mig mindre ensam framför datorn besannades, för jag har nyss haft ett givande samtal (chatt) med min syster K.