Jag älskar dig ändå...

Och upp igen...

Sitter nu framför datorn med ett glas rosévin och äter en lyxig smörgås med rostat bröd, sallad, kallrökt lax och avocado samtidigt som jag skriver mitt inlägg. Genom golvet hörs svaga toner från ett piano. Det är grannens flicka som spelar på våningen under. Genom det öppna fönstret hörs fågelkvitter och på avstånd klirrandet av glas och glada röster på en studentmottagning.

Jag satt en stund i solen när jag kom hem idag. Sedan gick jag en promenad med Elsa innan jag tog min nya 400 kronors cykel, som jag köpt av en väninna till mamma, till gymmet. Det kändes skönt att känna de ljumma vindarna i ansiktet och att slippa känna mig som en miljöbov genom att ta bilen den korta biten för att träna.

Det är nog så att dagarna då man inte fattar någonting och känner sig vilsen, ensam och rädd, är lättare att bära när man har någon att dela dem med. När jag har en bra dag, som idag, känner jag mig stark och full av hopp och är ganska förvissad om att jag klarar mig på egen hand. Men de blå och grå och svarta dagarna, då önskar jag att jag hade någon som kunde hjälpa mig att reda ut begreppen. Det är lättare när man är två. Kanske begriper den andra personen inte mer än man själv, men då finns det åtminstone någon som kan säga "det gör inget, jag älskar dig ändå". Någon som kan ge en kram och trösta.

Fullofmind berättar på sin blogg om sina tankar om vilka krav hon har på en blivande partner numera. Högst på min 'kravlista' är att det är någon som vågar säga: "Jag ska älska dig och ingenting annat spelar någon roll". Någon som vill vara med mig även om jag är dum, även om jag inte fattar någonting, även om det är svårt ibland. Någon som vågar stå för att han har valt mig och vågar visa det.

Jag är trött på 'om' och 'men' och 'jag önskar att det vore annorlunda'. Jag är trött på män som säger A men gör B. Jag är trött på spel och killar som inte hör av sig. Jag är trött på ord, jag behöver handling. Det verkar så enkelt, men det är så svårt. Eller är det egentligen enkelt, men vi gör det så svårt? En sak är i alla fall säker - jag tänker inte ge upp. För det är som Nalle Puh säger: "Det är verkligen ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte får vara två om dem. Det är bra mycket trevligare att vara två."

Schitzofren

Jag fick ett sms av en vän idag - en vän som skrev: "Ibland undrar jag vad jag håller på med. I nästa stund undrar jag inte över något, allt är som det ska".

Så känns det för mig med.

Ena dagen känner jag mig i balans. Det känns som om jag har hyfsad koll på läget, jag mår bra, är full av energi, känner mig stark och brinner av lust att hitta på allt möjligt. Jag får massor gjort och ser framåt med tillförsikt.

Nästa dag fattar jag ingenting. Jag känner mig i obalans, allt är tokigt, ingenting blir som jag har tänkt mig, jag orkar ingenting, klarar inte av någonting, har inte lust med någonting och får absolut ingenting gjort. Jag sitter bara och tänker på allt jag borde göra och minsta lilla sak känns oöverstiglig.

Det är tröttsamt. Upp och ner, hit och dit, fram och tillbaka. Har det alltid varit så? Hur var det före D? Jag minns inte. Hur var det tillsammans med D? Jag har känslan av att de bra dagarna övervägde och att de sämre var så få att jag inte lade dem på minnet. Men kanske är det bara minnet som spelar mig ett spratt.

Jag vet inte. Idag är en dag när jag inte fattar någonting...

Söderöver

Snart helg igen, och jag som inte har hunnit berätta om den förra... Den här helgen ska jag jobba, suck... Har inte lust alls, även om det inte direkt är något betungande. Men det är mycket och snurrigt på jobbet och jag behöver helgerna till att vara social utanför jobbet, koppla av och koppla bort.

Förra helgen var verkligen en helg som gjorde gott för själen. Min syster, hennes vän och jag åkte i fredags ner till vännens sommarstuga en bit utanför Torekov. Så fredagkvällen tillbringades med vitt vin, räkor, ost och druvor på den inglasade verandan med rosa gardiner, tända ljus och utsikt mot det skummande havet.

Efter en fantastisk 3,5 timmes långritt i skritt, tölt och galopp i bokskogarna på Hallandsåsen på lördag förmiddag blev det lunch i solen och därefter en tur på fyrhjuling och utsikt över hela Skummeslövsstrand. En immig öl på en uteservering i Båstad, en lång varm dusch på hotellet och middag på en trevlig liten restaurang och sedan sov jag gott och var utvilad för söndagens två 2-timmarsturer på hästryggen.

Såg dessutom flera dussin ställen där jag ååhh sååå gääärna skulle bo.... Och enligt vår turguide så går det faktiskt att livnära sig på turridning... Drömma kan man alltid göra.

3 månader och 16 dagar

Allrakäraste syster,

Idag besökte jag din grav för första gången sedan begravningen. Jag satt en stund i gräset framför stenen med ditt namn och kände vårsolen värma i ryggen. Din grav ligger så vackert med utsikt mot kyrkan åt ena hållet och ned mot ängarna där hästarna betar åt det andra. När vinden ligger på kan man kan ana en salt doft ifrån havet.

Elsa rullade sig och hasade runt och kliade både mage och rygg i gräset framför din sten, och hade du varit där hade hon glatt slickat dig i örat som hon brukar.

Jag tänkte att jag kanske borde haft med mig en blomma och ställt vid din grav, men jag köper en åt mig själv istället. Jag vet att du skulle ha gillat det bättre. För mig finns du inte där under stenen. För mig finns du ute vid fyren på Vinga, i svampskogen vid Skärsjön, i havsvattenpoolen på Varbergs kurort, ute på klipporna vid Hummerviken och på barstolen i mitt kök när jag står i köket och dricker ett glas sherry och knaprar på de där majssnacksen som du tyckte så mycket om.

Det har gått 3 månader och 16 dagar sedan du dog. Ibland känns det längre. Jag saknar dig. Jag saknar dina kloka råd. Jag saknar att småprata med dig i telefon på söndagkvällen. Jag saknar ditt sällskap på familjekalasen. Jag saknar ditt glada småluriga fnittrande skratt, din knasiga humor och din förmåga att se det roliga i vardagliga små saker.

Jag är glad att jag hann flytta ner innan du blev sjuk och att vi fick den där härliga sommaren tillsammans ute på Öckerö för två år sedan. Jag är ledsen att det inte blir fler somrar tillsammans.

Love you.