Det var ljust imorse när jag gick till tåget. All snö var borta, dikena fyllda med vatten, åkrarna lyste gröna, fåglarna kvittrade. Det var fortfarande ljust ikväll när jag gick hemåt.
Hur kan det vara så helt plötsligt? När blev det vår? Varför har jag inte märkt något? Vad mer har jag missat?
Dödstrött, utmattad och orkeslös omfamnar jag mörkret. Jag känner mig som hundra år. Jag undrar om jag håller på att bli sjuk...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag känner samma sak, på dan har man en sån väldig energi tack vare ljuset och solen men så fort det blir mörkt blir man tömd på alla krafter och trillar nästan ihop :S
kramar
Vad är det för jycke du funtar på att skaffa? Jag menar vilken "ras" du har tänkt dig?
Hur ska du lösa det med jobbet och allt, hunden menar jag :)
Sophie - ja, så känner jag också, även om jag kan känna mig energilös även på dagen ibland. Men solen gör mycket. :)
Anonymous - jag är inne på Dansk-svensk gårdshund och hoppas att hitta en som är leveransklar till sommaren. Har pratat med min chef om h gå ner lite i arbetstid och framför allt att jobba mer hemifrån till hösten så att jag ska ha tid med jycken. Eventuellt får det bli hunddagis ett par dagar i veckan också.
Skicka en kommentar