Att älska hela människan

Ikväll har jag varit ute och ridit för första gången på två månader. Jag har inte orkat innan. Men nu är det ljusare och ljummare om kvällarna och jag har fått tillbaka lusten att rida igen.

Vedmodet fanns där som vanligt. Tankarna på att jag hade tänkt lära D att rida i sommar. Drömmarna som gått i kras. Men jag klarar av det. Hästen jag rider påminner mig på vissa sätt om D. Hon är tyvärr inte särskilt kelig (vilket de flesta av de andra hästarna faktiskt är), hon drar sig gärna undan, håller sig avvaktande, på sin kant och kan verka ganska kaxig, men är egentligen både nyfiken och intresserad och innerst inne ganska osäker och rädd.

Jag träffade N, vår före detta granne på gården, och vi lufsade en tur med hästarna i skogen. Det var avkopplande. Hon hade hört att D och jag hade separerat och undrade förstås varför. Ja, varför? Jag undrar vad han svarar när han får den frågan? Säger han samma sak som han har sagt till mig - och vad är det egentligen - eller säger han något helt annat? Vilka är hans skäl? Vad är det han saknar? Vad är det han söker? Vad är det han vill ha? I mina ögon är hans skäl så vaga. Vi hade det ju bra tillsammans. Jag önskar att jag kunde förstå. Jag inbillar mig att det vore enklare då. Jag inbillar mig att om han kunde ge mig ett konkret skäl så kunde jag bli förbannad på honom, idiotförklara honom, förakta honom, hata honom, komma över honom. Men trots att han har gjort mig så illa så respekterar och älskar jag honom fortfarande.

N och hennes man har det kämpigt just nu, men de har varit tillsammans i 18 år och har tagit sig igenom värre kriser. Hon tyckte att folk i gemen ger upp för lätt. Jag höll med. Det är lättare att ge upp än att kämpa. Att ge upp är att välja den enkla vägen. Hon sade att vissa saker som P (hennes man) gör, retar gallfeber på henne ibland, men att även om det är samma saker som hon har retat sig på i 18 år, så accepterar hon dem, för de är en del av honom och hur det än är så vill hon inte ha någon annan karl. Och så är det ju när man älskar någon - man tar det onda med det goda, ingen är perfekt, men man kan inte välja bort vissa sidor av en person. Man måste älska HELA människan. Och jag älskar hela D.

Ikväll är jag trött. Utmattad. Jag orkar inte tänka, orkar inte analysera, orkar inte vara klok och förnuftig. Jag har druckit ett halvt glas rödvin och det har redan satt sig i huvudet på mig. Nu går jag och lägger mig.

Godnatt alla bloggvänner.