Förnuft och känsla

Ibland hamnar vi i valsituationer där förnuftet säger oss en sak och känslorna en helt annan. Vad ska vi följa - förnuft eller känsla?

Descartes menade att förnuft och känslor var helt oberoende av varandra och att mer tänkande och mindre känslor gav mer kunskap. Men jag håller inte med honom. Jag är mer benägen att hålla med Damasio, som menar att känslor spelar en avgörande roll för tänkandet. Han använder som exempel patienter som genom skador i hjärnan blivit oförmögna att uppleva känslor men i övrigt fungerar väl. Man kanske kunde förvänta sig att dessa patienter skulle använda förnuftet bättre, utan känslor som störde, men istället miste de sitt omdöme och blev handlingsförlamade.

Jag tänker och grubblar mycket och är en väldigt "blå" person. Om mitt kylskåp går sönder och jag måste köpa nytt så läser jag alla tester jag kan hitta på nätet och väger noga för och nackdelar emot varandra innan jag bestämmer mig för vilket kylskåp jag ska ha. Men ibland tror jag att jag kanske skulle må bättre av att gå lite mer på känsla. Köpa det röda kylskåpet just för att det är rött och roligt. Slänga hjärtat före och hoppa själv efter.

De gånger jag i mitt eget tycke har fattat felaktiga beslut i livet så har jag ofta lyssnat för mycket på förnuftet och inte följt mina känslor. I efterhand kan jag önska att jag hade lyssnat mer på känslorna i ett tidigare skede. Magkänslan är ofta rätt.

Idag har jag lyssnat på mina känslor och fullständigt ignorerat förnuftet.

"Your intellect may be confused, but your emotions will never lie to you." Roger Ebert