Jag är en porslinsfigur.Han handskades vårdslöst med mig.
Han slängde mig i golvet.
Jag gick i tusen bitar.
Trasig.
Tillintetgjord.
I skärvor.
Förstörd.
Jag fogar samman delarna igen.
Jag är ihoplimmad.
Jag håller ihop.
Lagad.
Men blir aldrig som förr.
Fungerar.
Men är skörare än innan.
Minsta stöt frestar på fogarna.
Gör ont.
Alla bitar återfinns inte.
Vissa skärvor kommer alltid att saknas.
5 kommentarer:
Åh, jag vet precis hur det känns. Även om det inte känns så precis nu så lovar jag att alla bitarna kommer att återfinnas och du kommer att så småningom känna dig hel igen.
Åh, det lät lite sorgligt. Men det var väl meningen på en sån söt sak.
Tack, hjärtat för den enormt fina beskrivning du gav av mitt hem. Puss Stina
Allts..det handlade väl om dig? Så jag inte är ute och cyklar.
Puss vännen.Stina
Ja, alla bitar kommer återfinnas och du kommer foga ihop dem på ett nytt och bättre sätt. Det är så det funkar i livet.
Vännen!
Du delar med dig så mycket till oss som läser din blogg, tack för att du finns!
Här en liten sak jag skrev när jag blev lämnad och trillade ner i min "grop":
"Ibland känns allt och alla så långt borta - vart tar mitt liv vägen, varför är dagarna så korta?
Ibland tänker jag för mycket på andra och glömmer mig själv för ett tag...fast enstaka gånger känns det som om den största egoisten i världen faktiskt är jag.
Ibland vet jag att jag flyr från det som händer och faktiskt är sant och tror att jag lär mig av mina misstag, bara för att i nästa stund göra precis likadant...
Ibland vet jag att det kommer att komma en tid av verklig lycka och ÄKTA kärlek, istället för denna tid av osäkerhet, ensamhet och svek."
Och den tid kom, det kommer den att göra för dig med!
Abrazos,
E
(imorgon är det Högskoleprov som hägrar...)
Skicka en kommentar