Massor att göra, inte tid att tänka

Intensiv vecka med mycket att göra både på jobbet och socialt. Jag har inte samma ork som jag brukar och är lite rädd att jag bokar in för mycket, jag måste ha tid att sörja också. Men samtidigt vill jag passa på att träffa familj och vänner när de är uppe i Stockholm.

På jobbet är det som vanligt ingen som har någon som helst framförhållning, vilket är enormt frustrerande, särskilt för en människa som jag som gillar planering och struktur. VD:n mailade kl.22 igår kväll och vill ha en rapport färdig imorgon. Jag borde väl ha lärt mig att det är så det fungerar på den här arbetsplatsen, men jag tycker ändå att det är tröttsamt. Från VD och neråt är det väldigt få personer som visar någon som helst respekt för andras tid. Det är nya puckar och nya prioriteringar hela tiden. Allt är prio 1 och plötsligt ska man släppa allt man har för händer för att ta tag i något nytt. Aldrig får man avsluta något eller känna att man lämnar ifrån sig något som man är riktigt nöjd med. Suck. Min hjärna fungerar dessutom inte riktigt som den ska just nu och är i ännu större behov av struktur än vanligt. Jag är rädd att glömma något viktigt.

Men, det kanske lika bra att jag har mycket att göra just nu, så hinner jag inte tänka så mycket.

Jag känner mig för ögonblicket helt mosad och längtar redan till helgen. Men jag lovade i ett svagt ögonblick att följa med chefen och några andra ut och äta ikväll för att fira en kollegas 40-årsdag. Nåja, det får bli äta och sedan åka hem. Det är säkert bra för mig att träffa lite glada människor och få i mig lite ordentlig mat i alla fall. Jag kan ju faktiskt gå hem när jag vill.

På torsdag kommer en av mina systrar på besök från Västkusten och vi ska gå ut och äta middag och på lördag ska jag träffa en god vän från Götet (den lilla elaka).