Jag hade trevligt ikväll. Jag fick skratta, jag kände mig uppskattad, jag kände mig attraktiv, jag kände mig intressant. Men jag önskar att jag hade kunnat komma hem till min älskade, stärkt av den känslan, men förvissad om att jag älskar honom och inte vill ha någon annan än honom. Jag känner så, men han är inte här, han vill inte ta emot min kärlek och det får mig bara att känna mig sorgsen och tom.
Godnatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Hej.
Du måste ju vara medveten om att han läser din blog och att han aldrig kommer tillbaka så länge han vet precis vart han har dig.
Du vet väll lite hur killar funkar i alla fall va ?
Kram
Lina
Det går över, gå vidare!!! Jag lovar att det går över!! Se framåt. Passa på att gör saker DU tycker om att göra, ät sånt han inte gillar och passa på att ha DIN tid!
Lina: man ska väl inte behöva "spela nåt slags spel" vid 35 års ålder..? antingen älskar man någon eller så gör man inte, enligt mig i alla fall.
Lina - Ja, jag tror att han fortfarande läser min blogg, åtminstone ibland. Men precis som Sophie säger så väljer jag trots det, eller kanske just därför, att vara helt ärlig med hur jag känner. För jag tror att en av grunderna till att få relationer att fungera är att skapa tillit genom att ha en öppen och rak kommunikation. Jag har haft förhållanden tidigare där det varit mycket av ett "spel", men jag har bara dåliga erfarenheter av det.
Anonymous - Jag försöker. Jag gör saker som jag tycker om, jag försöker att tänka på mig själv och jag försöker att gå vidare och planera för en framtid utan honom. Jag vet att jag kommer att klara mig. Men jag önskar ändå att det vore annorlunda, jag önskar att jag slapp och ibland överväldigas jag av de känslorna. Vissa verkar tro att jag romantiserar det som har varit. Men jag tror faktiskt inte att jag gör det. Det jävligaste är att det vi hade faktiskt var bra och jag tror inte att jag var ensam om att tycka det.
Läser verkligen D din blogg???
Om han gör det: D - säg som det är till E så att hon kan bli arg och gå vidare, som du gjort! Visa henne den respekten och lite mognad för en gångs skull!!!
Och E: Han kommer INTE att komma tillbaka. Du måste inse det.
Försök att komma bort från huset ASAP - har du hittat någon lägenhet?
Kan inte vara kul att varje dag komma hem till "ert gamla hem" och mötas av "gamla" minnen.
Jag ringer dig imorgon eller på fredag och bestämmer tid och plats för träff på lördag! Och jag har en "intressant" present till dig!
Abrazos,
E
Den lilla elaka - tog bort ditt inlägg och lade dit det igen utan namn. Även om några av mina vänner IRL läser min blogg så vill jag vara anonym.
Det är bara 5 dagar sedan D flyttade så jag har knappt hunnit känna efter hur det känns. Jag tittar på lägenheter, men jag vill inte förhasta mig och ta första bästa lägenhet. Jag trivs bra i huset och har inget emot att bo kvar över sommaren.
Pratar mer på lördag. Kram.
Hej igen!
Jag förstår att det är viss blogg etikett som existerar och jag har försökt att tänka på det hela tiden men glömde bort mig en stund.
Jag ber om ursäkt...förstår precis.
Kram kram kram
/E
Hej.
Du har kanske rätt, man ska fan inte behöva spela ett "spel" när man är i din (eller min) ålder. Tyvär så funkar det så att killar tappar intresset när något är för lättillgängligt, eller desperat i ditt fall skulle jag nog säga. Det är nog kanske inte spel men mera en reaktion från deras sida.
Hur länge var ni ett par ?
Mvh
Linn
Linn - vi var tillsammans i 4 år.
Har läst din blogg sen snart en månad tillbaka och jag uppfattar inte dig som desperat även om det verkar finnas andra som läser din blogg som gör det.
Jag skulle nog reagera precis som dig och bli ledsen och tycka att hela världen gå under och inte orka göra saker som känns roliga.
Och vet du vad? Det är helt ok!
Man måste få sörja och låta sorgen ta tid. Mår man dåligt så gör man och jag tror personligen att man mår bättre snabbare om man får "sörja ut" allt.
kram igen, Cah!
Åh gud. Jag vet precis vad du går igenom. Hela livet brister, ens älskling som inte vill veta av en. Något blir skadat inom en...nån slags tillit till kärleken i världen.
Varför tog det slut för?
Det var slut mellan mig och min kille i somras och jag höll på att dö av sorg, men mest för att det var jag som hade gjort slut och sedan ångrat mig.Han hade gått vidare utan mig....
Jag grät och grät. Låste in mig och trodde att jag inte kunde leva längre. sedan kom han ändock tillbaka. Jag ska aldrig släppa honom.
men att inte få den man älskar är bedrövligt...men hur det än är så går det tillslut över. I längden vill man ju inte vara tillsammans med någon som inte vill ha en? Eller hur?
Ditt liv är alldeles för vackert för att enbart dedikeras till honom. Du måste skriva din egna glada historia.
Skicka en kommentar