torsdag 8 mars 2007

Familjeband

Idag är D på begravning. Hans farfar gick bort mitt alla flyttbestyr och all separationsproblematik. En olycka kommer sällan ensam? Jag tänker på D och hans syster som har mist sin farfar, på D:s farmor som har mist sin livskamrat och på D:s pappa som har mist sin pappa. Jag tror att, nästan oavsett vilken relation man har till sina släktingar, så saknar man dem när de är borta.

För mig är familjen viktig. Jag har inte någon problemfri relation till min mamma, min pappa är svår att prata med och mina systrar är 14-18 år äldre än mig, så vi har inte någon jättenära relation. Men de är min familj. De älskar och värdesätter mig för den jag är, jag vet att de finns där för mig om jag behöver dem och det räcker väldigt långt. Mina föräldrar har varit gifta i över 50 år och älskar fortfarande varandra. Det har givit mig en stark grundtrygghet och en tro på kärleken och livet.

D har inte haft samma trygga uppväxt som jag och jag tror att det påverkar hans syn på kärleken och hans agerande i det här. Men jag tror aldrig att det är för sent att skaffa sig bättre familjeförhållanden. Och en familj behöver inte bara bygga på blodsband. Den kan bestå av de man umgås med, vänner och kanske framför allt den man själv har valt att leva ihop med och älskar. Men alla relationer kräver tid, de byggs inte av sig själva.

Tack vare att familjen betyder så mycket för mig så har jag en stark längtan efter att bilda en egen familj, med man och egna barn. En vän till mig har en teori om att själen lever vidare så länge vi är ihågkomna, för då lever vi vidare i de levandes tankar och minnen. Han sade att det var därför det var så viktigt för honom att skaffa barn och att berätta för sina barn om sina egna föräldrar och mor- och farföräldrar. Hans äldsta dotter är bara 11 år, men han ser redan fram emot barnbarn. :) Men, mer om varför jag vill ha barn en annan dag.

Jag träffade bara D:s farfar ett fåtal gånger, men han lever vidare i mitt och ännu mer i D:s minne.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Vad sägs om en lång promenad på Drottningholm imorgon f.m.?
Finns det café där?
Vi kan väl leka prinessor som inspekterar ägorna, ha ha.
Ringde dig förut men inget svar. Ring mig på mobilen sen när du har möjlighet.
Det här med familj håller jag helt med om. Man har sin kärnfamilj (din mamma och min har ju en DEL gemensamma nämnare!!!) och så de man sen "väljer" = sina vänner OCH den man bildar själv.
Du tillhör min "familj" - FOREVER!
Kramis kramis från en som också var på begravning igår (och har en till idag...)
/E

Anonym sa...

Jag vill bara önska en trevlig helg & hoppas att du och din vän får en bra helg med vin & utflykter :)
kramar

smul sa...

Jag läser och jag läser, från början. du har ju ditt bokmaterial här. En bok att frossa när det är som du man känner (även om jag inte gör det just nu så vet jag ju, för jag har gjort.)

Ville bara säga att det där med familjeförhållanden spelar in. Tex blir barn som vuxit upp under missbruksförhållanden eller mentalsjukdom ofta väldigt rädda för att skaffa barn... ja jag vet ju inget om era liv, men så är det i alla fall.

Pipperoni sa...

Smul - välkommen hit. Jo, jag funderar nog på att försöka bearbeta allt jag har skrivet här och på min kammare och se vad det kan bli av det. Håller med om att familjeförhållandena spelar en stor roll. Borde kanske försöka träffa en man som inte har en trasig relation till sin pappa nästa gång...