Gårdagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag hade planerat att ta med mig Elsa och åka över till några vänner och grilla. Jag hade plockat ihop hennes saker, gjort mig i ordning och var färdig att åka, men efter hennes små olyckor gick luften ur mig totalt. Jag kände mig liten, ensam, svag, rädd och ledsen.
Så jag stannade hemma. Det behövs fortfarande så lite för att få mig ur balans. Tårarna droppade ner på stackars Elsa som somnat i mitt knä. Jag letade förgäves efter information om fallolyckor med hundar på nätet, men hittade bara en massa andra hemskheter - ormbett, förgiftning, vattensvans, skärsår, trafikskador, noskvalster osv.
Men när Elsa vaknade verkade hon pigg och glad. Jag ringde för säkerhets skull till djursjukhuset och berättade vad som hade hänt. De sade att så länge hon inte var halt och hon åt, drack, kissade och bajsade som hon skulle så var det nog ingen fara. Lättnad.
Tillbringade istället kvällen i soffan. Åt en mikrovärmd färdigrätt, drack ett glas vin, tittade lite på ShortCuts och somnade i soffan bredvid en mjuk och varm valp klockan tio... (nej, jag såg inte på melodifestivalen)
Skynda långsamt... Elsa har bara varit hos mig i en vecka. Det är 10 veckor sedan D flyttade. Jag måste påminna mig om det ibland. För det känns så mycket längre. Jag längtar till sommar och semester och hoppas att jag mår bättre då. Tills dess ska jag ta en dag i taget, slicka mina sår och njuta av valptiden. Jag ska även försöka att planera in lite lagom med sociala aktiviteter som Elsa kan vara med på. Nästa helg får vi besök härute och det ser jag fram emot.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Usch en sådan jobbig dag du haft. Hoppas dagen idag blir bra. Stor kram!
Det är verkligen kort tid, och ändå har du redan varit så modig att skaffa Elsa. Det är klart att du snart kommer att må mycket bättre, för varje vecka som går. Önskar dig en fortsatt fin dag. Kramar från jobbet
Inser att jag är inne här och läser så ofta att jag lägger till dig bland mina favoriter -om det är ok med dig? Säg till så tar jag bort länken annars...
är inne och läser ibland. det du skriver berör.
och Elsa måste vara den sötaste lilla valp jag sett på länge!
Så bra att du stannade hemma och vilade dig. Hoppas du fortsätter vara snäll mot dig själv. Lite i taget. En fot framför den andra. Skynda långsamt (och du vet att jag oxå riktar mig till mig själv)
Kram Ankan
Hej vännen!
Det är inte lätt att älska någon - man är ständigt rädd för att det ska hända något!
Men man kan ju inte sluta älska för det, rädslan är tyvärr något man får "på köpet"...
Hoppas Elsa mår bra och att ni fortsätter att ha mysigt ihop.
Det är verkligen "unconditional love" med djur. Detsamma med barn men sedan händer nog något när de blir större.
Men kärlek har olika former och olika stadier och man får försöka finna tjusningen i detta och inte bara titta och längta tillbaka till det som var innan.
Jag har inhandlat ditt boktips men har inte hunnit börjat läsa än...
Tänker på dig (as always) och hoppas du får en bra start på veckan!
Kramar,
/E
Lotta - Tack och kram tillbaka.
Haren - Ja, Elsa var nog ett lite småförhastat beslut i stundens hetta, men inget som jag ångrar. Kram.
Me - Självklart, jag har ju lagt till dig i mina favoriter. :)
Kapybaran - Har kikat in hos dig med. Visst är hon söt.
Ankan - Japp, en fot i taget, ett steg i taget, en dag i taget.
E - Du har så rätt, det är nog med hundar precis som med små barn i början, villkorslös kärlek. Och trots allt är det ju värt oron. Kram.
Kikar in för och se hur det är med dig och Elsa.
Tänker på er!
Kram Carro
Låter som en sund inställning, man måste ge sig själv tid att tänka efter och känna efter. Livet går framår oavsett vad vi gör och då är det dumt att stressa fram beslut eller handlingar.
Känner mer än väl till micromiddag och ett glas vin. Man vet att man borde laga maten själv men det finns inte riktigt den motivationen när man är själv.
En dag hittar man någon att laga middag med och njuta av soffan och vinet med.
Kram
Separerad - Ja, jag vill som sagt vara säker på att jag inte tar några förhastade beslut i alla känslostormar, men jag börjar nog bli mer och mer klar över vad jag vill nu. Att ha någon att dela en flaska rödvin och soffan med vore väldigt mysigt. :) Kram.
Skicka en kommentar