Jag har haft en skön helg. Fått fräknar på näsan av solen. Känt mig ganska lugn och harmonisk. Syrénhäcken har slagit ut i full blom. Det är pingsthelg. Bröllopstider. En av vännerna i bokcirkeln skulle på bröllop nästa helg. Jag önskar att jag också hade en bröllopsfest att se fram emot. Det är alltid så mycket glädje, skratt och värme på bröllop. Bossaneto! Är det inte dags snart? :)
Jag hoppas att jag får gifta mig en dag. Inte framför allt för att det är en dag att se fram emot och att minnas, för att det är roligt att planera, för att få känna mig vacker, för att ställa till med fest eller för att glädja familj och vänner. Det med, men framför allt för att jag tror på kärleken. För att jag vill kunna säga till den jag älskar att jag vet inte vad som händer i framtiden, det finns inga garantier, men jag älskar dig här och nu och jag är beredd att kämpa för vår relation, i medgång och i motgång. Just i det här ögonblicket älskar jag dig och vill inte vara någon annanstans eller med någon annan. Jag är beredd att anstränga mig och stå vid din sida även när det blåser.
Jag gav D en önskelista före jul. Giftermål stod med på den, men jag sade också att jag var villig att kompromissa om allt, utom om barn. Och att skaffa barn tillsammans är i mina ögon ett större comittment än att gifta sig. Det är svårt att skilja sig från sina barn.
D sade att han inte var "giftastypen". Vad betyder det egentligen? I mina ögon var det nog snarare så att han saknade viljan. Jag hittade följande text på Svenska kyrkans sida, som väldigt väl beskriver hur jag känner inför giftermål:
"Kan man lova livslång trohet? Det är förstås svårt att lova något för hela livet, men vi kan ge uttryck för vår innersta vilja och ambition. Frågan paret får i vigseln är: "Vill du ta NN till din hustru/man och älska henne/honom i nöd och lust?" Frågan rör alltså viljan att älska. Om vi med kärlek menar förälskelse eller starka känslor är det lätt att inse att vi aldrig kan lova det för hela livet. Förälskelse går över, känslor kommer och går. Kärlek kan rymma mycket starka känslor, men innebär mer än så. Kärlek hänger samman med viljan att ha omsorg om den man älskar. Den viljan har de som gifter sig. Att gifta sig är att satsa på den viljan."
Inga bröllopsklockor som klämtar här i närheten just nu. Men det är ok. Det är värre med den andra klockan som tickar...
10 kommentarer:
vilket fint citat! Det stämmer så väl in på hur det ju faktiskt är.
Ang klockor som tickar har jag kommmit fram till att det inte går att påverka dem. Jag tänker inte låtsas som att det inte finns, ställa mig i kö för adoption verkar bra. Men annars är det som ingen ide att vara stressad, för det enda det leder till är att jag mår sämre. Kram
Jag tror många relationer tar slut när man upptäcker att allt inte är så spännande längre. När man ställer frågan "och nu då?", det är då man behöver förstå att det är just i det ögonblicket som så mycket avgörs. Viljan att kämpa för en relation, modet att visa sig svag och styrkan att genomföra det man behöver göra avgör relationen vi lever i. Att kunna säga: "Nu är det vi." Vad som kommer sen vet man inte, livet är förändring på gott och ont.
Själv har jag varit gift, det förändrade mig inte speciellt mycket. Skilsmässan, separationen och sveket däremot har gjort att jag är mer mig och starkare som person än tidigare. Kärleken är underbar, alldelens för underbar för att ge upp på ännu.
Kram
Man kan väl aldrig sluta tro på kärleken. Men gifta mig igen det gör jag aldrig. Det var tredje skilsmässan den här gången och det räcker. Den förste upptäckte snabbt att han var tvungen att byta blöjor och försvann raskt ut till höger. Tvåan höll i 15 år med hus och barn och ny kärlek på jobbet. Trean ahr jag ingen aning. Efter en veckas myssemestermötavårenieuropa till skilsmässa två dagar senare. Utan förvarning milt sagt. Men sluta tro och hoppas? Nej! Ge inte upp Pipperoni!
Sorger
Syster, du fagra, gå icke upp i bergen: de bedrogo mig,
de hade ingenting att giva åt min längtan.
Till minne bröt jag en gren av tallen,
som skuggade vägen yppig som en plym,
och sökte mig tillbaka till havet i mina gamla spår.
Tusende leksaker har havet söndrat och kastat upp i sanden -
förgäves söker jag ett smycke som ger min skönhet glans.
Kom, sätt dig ned till mig, jag skall berätta dig om mina sorger,
vi skola tala med varandra om hemligheter.
Du skall visa mig din skönhet och ditt sätt att blicka
och jag skall bjuda dig min tystnad och min vana att lyssna.
Edith Södergran
Hej vännen!
Vet inte hur jag ska kunna säga tack mer nu, det börjar nästan bli tjatigt, men OK, jag gör det igen:
TACK för insiktsfulla texter som är givande att läsa.
Det är skönt att se att du har fått så många nya vänner via din blogg.
Kanske något för någon annan att prova på (säger inga namn), han som ville ha nya vänner (nej, nu var jag elak - fy på dig!)?!
Och som sagt, det sista som överger människan är hoppet - det är mysigt att se att du håller kvar vid ditt hopp om ett liv i kärlek och med barn!
Kärlek är svårt och kräver mycket. Och när sen barn träder in i den bilden, då höjer det sig ännu en svårighetsnivå - men det är det värt. D brukar beskriva detta "nya" liv så här: "Det är inte ett bättre liv men inte heller ett sämre liv - det är ett annat liv." Tänker man så blir det lite lättare.
Jag håller fast vid min tanke och tänker jag den tillräckligt hårt och ofta så kommer den att hända, nämligen: Good things happen to good people - låt detta bli vårt nya mantra!
Abrazos,
E
HEj, du. Äntligen har jag hittat hit igen och läst lite mer. Det är verkligen en ljuvlig liten valp du har. Njut av henne och av våren. Mer kan man nog inte göra... Stor varm kram. Erica.
Fint skrivet och en fin bild.
Kram
En skön helg, det låter...skönt!
=)
(en "bloggträff" är väl ungefär inte mer komplicerat än att ett gäng bloggare träffas. Ungefär som att jag skulle fråga dig om du ska med ut på en fika, fast... bloggträffen innehåller fler personer.)
=)
Kram
/Feuerbach
Haren - du har rätt, jag tänker inte heller låtsas som om den inte tickar, men jag håller med om att det inte hjälper att bli stressad...
Separerad - Ja, livet är förändring. Det handlar nog mycket om att vilja utvecklas tillsammans tror jag. Kram.
Lotta - Jag kan förstå att du inte vill gifta dig igen, det får bli ett "fyra bröllop och en begravning-scenario" för dig istället. :)
Sus - Så vackert. Edith Södergran är en av mina absoluta favoriter.
E - Ja, det är roligt att ha fått nya bloggvänner. De betyder mycket för mig och några av dem har jag faktiskt träffat i verkliga livet också och vem vet, det kanske kan bli fler.
Erica - Ja, hon är underbar. Kram.
A peaceful warrior - Tack och kram tillbaka.
Feuerbach - Aha, misstänkte att det var något sånt. Vem brukar ta initiativ till dessa bloggträffar då...? Kram.
Hej vännen!
Var ett tag sen jag skrev här.
Skickar en kram till dig från mig!
Kram Carro
Skicka en kommentar