"Det är tröst i drömmens dofter,
svala, knappast märkliga.
Ändå ville jag ge bort dem
för det jordiskt verkliga.
Kära vackra händers värma...
Jag vill älska, inte svärma.
Livets mognad
orkar drömmen aldrig härma."
Karin Boye
Söndag kväll.
Söndag kväll.
Melankoli.
Jag vill vara någons rosa moln igen.
7 kommentarer:
Fina tankar du har... och så bra du får ord på dom.
Jag känner igen mig.
... ska nog läsa mer här!
/Feuerbach
Vilken vacker dikt!
Tårarna tränger fram, av många orsaker.
Kram på dig!
Med risk för att låta äppelkäck: En sak är jag väldigt säker på och det är att du kommer att bli någons rosa moln igen.
Kram till dig och Elsa på en regning måndag.
/ Carro
Åå, jag känner igen den bilden... tyckte det var så romantiskt gjort..
Jag hoppas innerligt att du får vara någons rosa moln igen!
många kramar
Du skriver att du vill vara "nåns" rosa moln igen, Inte D:s. utan nån annans. Det är ett steg framåt i sorgen och jag håller med Storken; klart du kommer vara nåns rosa moln igen. Kram
Feuerbach - Välkommen och tack detsamma.
Tingeling - Ja, det finns nog en Karin Boye-dikt som beskriver varje känsla man kan ha... Kram tillbaka till dig. Stor och innerlig kram, vet att du verkligen behöver den.
Storken - Skönt att en av oss är säker i alla fall. :)
Carro - Kram tillbaka.
Sophie - Ja, jag hade den uppsatt på väggen på kontoret länge, länge. En bild säger mer en tusen ord... Men det känns längesedan.
Miss J - Ja, "någons" var ett medvetet ordval. Jag tänkte innan jag skrev det. Kram.
Skicka en kommentar