Jag satt och tittade på foton från mitt och D:s liv tillsammans. Jag önskar ibland att jag kunde känna som Haikuharen, att D är löjlig, men det kan jag inte. Jag känner bara sorg, saknad och melankoli. Jag vet att det vi hade var fint, att det är få förunnat att få uppleva det och det känns tragiskt att vi misslyckades med att förvalta det.
Jag ser honom stå med armen runt min midja och känner en stark ömhet och en lust att se honom i ögonen, dra handen genom hans hår och smeka honom över kinden en sista gång. Men jag känner också ett enormt avstånd och en stark overklighetskänsla. Det känns redan som så länge sedan. Det känns som ett annat liv. Jag känner en stilla undran över vem den vackra mannen vid min sida är och om jag någonsin kände honom...
Idag är en betydligt bättre dag. Jag har varit ute i skogen med Elsa och vi har lekt tafatt. Jag är så kär i henne. Idag har jag för första gången på länge känt otålighet, en vilja att komma framåt, att sluta vänta, att smida planer, att handla. Jag vet att det är för tidigt, jag vet att det kommer att komma bakslag igen, kanske redan imorgon och jag har inte glömt mitt löfte att inte fatta några stora beslut än. Men idag glädjer jag mig åt att planer tar form i mina tankar. Och ikväll ska jag laga middag åt en vän.
Idag känns det passande att ännu en gång citera Moder Teresa:
"I have found the paradox, that if you love until it hurts, there can be no more hurt, only more love."
Idag känns det passande att ännu en gång citera Moder Teresa:
"I have found the paradox, that if you love until it hurts, there can be no more hurt, only more love."
6 kommentarer:
Vad glad jag blev att läsa att du har blivit så kär i Elsa och att ni hade en fin tur i skogen tillsammans. Skönt att du idag kände ett hoppets frö börja gro i dig och att framtiden inte bara ter sig hopplös och mörk. Då vet du att det GÅR att känna så. Det blir en liten tröst, när det blir jobbigt igen - för det blir det ju. Upp och ner, gungeligung. Kram
Det är så, man känner inte en annan människa helt och hållet. Även om man vill och tror det. Det har jag sannerligen fått erfara.
Låter alldeles ljuvligt med Elsa! Hon är söt som socker. Gotta dig med henne och ha en trevlig kväll! Kram.
Ville bara kika in med lite kramar!
/ Carro
Hej,
Sitter och läser Johan Theorins bok Skumtimmen och lyssnar på Proclaimers. Riktigt skönt men jag är sjukt melankolisk. Fy vad jobbigt kärlek är. Nu har jag blottat mig igen och utsatt mig för att bli nobbad. Det är som Proclaimers sjunger Most of all I hate my love for you.
Vad har det här med något att göra? Ingen aning men jag kände att jag ville skicka en kram till dig. Läser här och följer dina kval och framgångar.
Kram
Björn
Hoppas helgen blev fin, middagen. Jag har tillrbingat helgen med goda vänner och det har varit skönt, även om vissa saker också har varit sorgsamma påminnelser.
Ha en trevlig söndagkväll!
Ankan - Ja, det känns lite trösterikt. Det har varit glest mellan de bra dagarna på sista tiden. Gungeligung. Kram.
Lotta - Nej, så är det nog, men jag trodde nog att jag kände honom bättre. Nu känns det som jag inte alls vet vem han är...
Carro - Tack och kram tillbaka. Förstår att du har det jobbigt nu.
Björn - Måste skaffa Skumtimmen innan Ölandsresan. Är den bra? Mina senaste dagar har också gått i melankolins tecken. Kanske är det en förbättring, jag vet inte riktigt. Dags för en fika med Haren snart kanske? Kram.
Haren - Middagen var väldigt trevlig. Lite tråkigt dock att min vän har tvivel på sin relation... Hon är också i en jobbig sits. Men det var skönt att prata med henne, liksom med dig i torsdags. Kram.
Skicka en kommentar