Han säger att han har haft de två bästa åren av sitt liv tillsammans med mig. De två bästa. Vi var tillsammans i fyra. Jag antar att han menar de två första och inte de två sista åren. Vi var förälskade länge. Åtminstone var jag det. De två första åren var för mig just förälskelse - attraktion, lust, passion, nyfikenhet, fascination, galenskap. Forskarna beskriver förälskelse som ett psykosliknande tillstånd som rent hormonellt innebär en kraftig stimulering av lyckokänslorna genom frigörelse av dopamin. De första två åren skickade han mig gulliga mail och sms, sade att jag var kvinnan i hans liv, den bästa, den underbaraste, den tokmysigaste. Han sade att han älskade mig.
Han säger nu att han tror att han vill ha barn. Men inte med mig. Det gör ont. Jag har frågat honom vad det var han saknade i vårt förhållande, vad det är han söker mer? Mina känslor övergick efter förälskelsen i kärlek. Men jag förmodar att hans definition av kärlek skiljer sig från min.
Går det att definiera kärlek? Psykologen Erich Fromm har en väldigt enkel definition som jag tycker att det ligger mycket i: "Kärleken är vad kärleken gör". Kärlek hör ihop med vilja och vårt sätt att handla. Vi är inte tvungna att älska, kärleken är inte något flummigt romantiskt lyckorus, utan kärlek som livshållning är något som vi väljer.
För mig är kärlek framför allt:
- Samhörighet och gemenskap
- Djup vänskap
- Intimitet och ömhet (även attraktion, men intimitet beskriver bättre skillnaden från förälskelsefasen)
- Omsorg om varandra - att ibland sätta den andres behov framför sina egna, för att man själv vill det.
- Tillit, som bygger på ärlighet
- Trygghet, men utan att tappa nyfikenheten på varandra
- Utveckling, mot gemensamma mål, men utan att tappa sina egna
- Vilja, mod och beslutsamhet att anstränga sig för att få kärleken att hålla
Han tror att mina kärleksförklaringar till honom är ett försök från min sida att påverka honom att komma tillbaka. Det dementerar jag. Jag skulle aldrig någonsin vilja att han kom tillbaka till mig av något annat än egen vilja. Han säger att mina kärleksförklaringar får honom att må dåligt eftersom han inte känner så för mig. Han säger att han inte är värd dem. Men för mig är han det. Jag tror inte att det är så lätt att hitta någon att älska, någon att vilja leva med.
Det spelar heller ingen roll vad han säger. Det är en befriande tanke. Lika lite som jag kan påverka honom att komma tillbaka kan han påverka mig. Han kan inte bestämma när jag ska gå vidare och börja om. Han kan inte bestämma när jag ska sluta att älska honom. Han kan inte bestämma när jag ska sluta sörja. Jag kanske aldrig gör det. När någon dör är det accepterat att vi sörjer dem resten av livet, att vi lär oss att leva med sorgen. Vad är det som säger att vi inte kan göra det med förlorad kärlek?
När vi hade varit tillsammans ett halvår skrev D till mig: "Show me love and what it is all about, show me love, show me life. I love you, I miss you, I'll make sure everything will be alright, I give you my heart." Det blev inte så, han gav inte mig sitt hjärta och jag tror inte att jag lyckades visa honom vad kärlek är.
Jag känner en enorm sorg över det. Men jag mår ganska okej just nu ändå. Kanske var det inte jag som inte räckte till för honom, utan han som inte räckte till för mig.
"Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår" Kinesiskt ordspråk
11 kommentarer:
Kära du. Så mycket kärlek, så mycket smärta och framför allt så oändligt stor sorg. Är du i chock fortfarande? Kan du ta in det han säger? Det är bra att du skriver, vi får bearbeta och bearbeta. Kämpa, sträva och jobba. Pausa, gråta och så ta nya tag. Känslorna kan vi inte forcera. Det tar tid.
Sörj, släpp och slipp. Vi får fortsätta försöka. En dag kanske det går.
Stor kram Ankan
Dina tankar om vad kärlek är, jag tänker som du. Är det så att vi kvinnor uppfattar kärleken annorlunda än vad män gör?
Hej vännen!
Har tänkt på dig så mycket idag.
Kanske speciellt efter min mardrömsliknande morgon med bromsarna som inte fungerade på bilen.
Jag stannade upp och tänkte på de jag tycker om och som gör mig glad.
Idag var inte min dag att säga hejdå.
För mitt löfte till mig själv att i år verkligen säga till alla som jag tycker om och att de gör bra saker är inte slutfört. Jag har bara börjat.
Nu fortsätter jag mitt "mission" och du står idag först på listan att få veta hur mycket du betyder för mig och hur tacksam jag är att jag känner just dig -
Tack för dina fina insiktsfulla texter - det får mig att tänka och fundera. Du för MIG vidare i livet genom din sorg och ditt skrivande.
Tack för att du är en underbar människa som bryr dig om andra, och om mig. Utan att tänka på dig själv, inga baktankar eller spel.
Tack för din ärlighet och din värme, dessa egenskaper gör mig stolt över att få vara din vän.
Tack för att jag fått lära känna dig ännu mer det sista, det har varit utvecklande för mig att föra samtal med dig.
Om mina inlägg här och telefonsamtal kan ge dig något tillbaka utav det du ger mig, så finns det inget som skulle göra mig gladare.
Tack för att du finns, och jag finns alltid här för dig.
Abrazos,
/E
Åh. Varje ord du skriver, känner jag med dig så starkt. Har han inte sagt detta till dig förrän nu, eller kände du inte att du orkade skriva förrän nu? Att säga i efterhand "jag kände inte tillräckligt starkt, därför går jag nu" är för mig värre än att tidigt säga detsamma, att inte inleda. Att få ngn att satsa så mycket, att få så oerhört mycket av någon- fast man hävdar att man inte ville ha det fullt ut. Att inre reklamera så att ngn annan kan få, att inte stoppa de investeringar som görs... det är faktiskt inte ok, Inte det som din D gjort mot dig, eller "min" mot mig. Fast jag tror inte heller på dem, jag tror att de är som på jakt efter askungen. flickan med den perfekt lilla foten till glasskon. Hon finns inte, hon kommer inte. Att stanna, att kämpa att stå sitt kast, det gör man efter så lång tid, eller så går man inte in. Allt annat är bara larvigt.
han mår dåligt pga dina kärleksförklaringar. Det känner jag såväl igen. Det lustiga är att när det gäller dig och din D blir jag arg- å dina vägnar. Å mina egna blir jag inte lika arg. Det är som att när jag läser om det, fast om någon annan, får jag ett perspektiv jag annars saknar. Att må dåligt för att man är älskad, är så sorgligt. Det är så fattigt.
Fast samtidigt så kan det vara skönt att äntligen höra att ens tidigare partner inte älskar en. Det blir liksom sista spiken i kistan och sen finns det faktiskt bara en väg uppåt. Så kände åtminstone jag.
Kram Björn
PS. Det gick åt helvete med min nya förälskelse. Jag är rädd att "inte redo" är mitt mellannamn.
Björn och Pipperoni,med flera, ang att inte vara redo:
Det är ngt positivt tror jag.
För jag tror att vi alla kommer att få fantastiskt bra förhållanden nästa gång med underbara människor. Vi har blivit extra ödmjuka av denna hemska erfarenhet, kommer inte att ta ngn för given och jag tror att vi inte kommer att nöja oss lätt nästa gång.
På något sätt tror jag att det för alla oss är någon annan som är "den rätte". Någon som förstår att upskatta ett förhållande och kärlek mycket högre, som är färdig med sig själv och sina issues, som är redo att landa och vill utvecklas med en annan person. Den personen och vi är värda att inleda en relation fri från gammalt. På nytt. Det är inget jag bara tror, jag bara vet... som Lisa Ekdahl sjunger.
Blir tårögd när jag läser. Du kan verkligen sätta ord på dina känslor och allt det du analyserat är så sant. Det är väl bara så ibland att kärleken inte räcker hela vägen ut. Den häftiga eld som är passion och förälskelse i början kan lika gärna slockna långsamt som det kan bli en varm glöd som räcker länge. Eller?
Eller också kanske det är som du tror, att en del människor är dåliga på att känna igen äkta känslor. Du är ju själv fantastisk på att både analysera dina känslor på att älska djupt, kanske är det för mycket begärt att tro att alla har den gåvan, gåvan att kunna älska på riktigt.
Kram på dig.
Ankan - Kanske befinner jag mig fortfarande i någon sorts chocktillstånd. Kanske har jag fortfarande inte förstått. Jag undrar vad det var som hände? Men det är som du säger, vi kan inte göra annat än att försöka fortsätta framåt.
Lotta - Det har jag funderat en del på också. Men jag tror inte det.
E - Tack för dina fina ord. Du betyder oerhört mycket för mig också och det känns skönt att vi kan hjälpa varandra. Kram.
Haren - Nej, han har inte sagt det förrän nu. Jag har frågat honom tidigare, "älskar du mig inte längre?" Hans svar då har varit "det är inte så enkelt". Men nu har det tydligen klarnat. Tungt.
Björn - Kanske. På sätt och vis håller jag nog med dig. När han säger till mig rakt ut "ge upp", så finns det inte så mycket annat att göra. Faktiskt. Men det gör ändå ont.
Haren - Så är det nog.
Miss J - Jag tror inte att vi föds med gåvan att kunna älska på riktigt. Jag tror att alla måste lära oss det. Men vissa lär sig nog aldrig.
Dina tankar runt relationer och kärleken är beundransvärda och välformulerade. Jag känner igen mig mycket i sorgen och saknaden över den person som man trodde var rätt. Att upptäcka att man inte jobbar mot samma mål gör att man känner sig ensam och övergiven.
Att bygga en relation är ingen konst, däremot att bygga en synd relation som kan hålla hela livet kräver mycket arbete från alla inblandade. Livet är fullt av förändringar det är det som gör livet så spännande.
Kram
Separerad - Tack, detsamma. Jag håller med, livet är fullt av förändringar och att bygga en sund livskraftig relation handlar nog mycket om att på ett positivt sätt möta både förändringar och svårigheter och förhoppningsvis utvecklas tillsammans. Kram.
Skicka en kommentar