måndag 28 maj 2007

Frihet - den blå

En av tjejerna i min bokcirkel blev lämnad av sin sambo för ett drygt år sedan. Hon berättade igår att hon bara någon månad efter att det hade hänt hade läst att man så småningom kunde sakna sin sorgeprocess. Vid det tillfället tyckte hon att det lät helt befängt. Men igår sade hon att hon faktiskt kunde känna så ibland numera. Hon sade att det delvis beror på att hon lärde sig så oerhört mycket om sig själv under sorgeprocessen och delvis på att hon när hon väl började må bättre kunde känna en sådan oerhörd glädje när hon väl kunde tänka på något annat än honom i en hel timme och kunde börja glädja sig över små saker igen.

Jag tycker fortfarande att det låter rätt befängt att jag skulle komma att sakna sorgeprocessen. Jag är trött på att sörja. Men jag kan verkligen känna mig löjligt lycklig över små fåniga saker ibland. Idag lämnade jag in bilen på service och bad dem att samtidigt byta torkarblad, för det har skrapat så mycket om de gamla. Femhundra svindyra kronor kostade de, men det var värt vartenda öre. När jag körde därifrån i regnet jobbade vindrutetorkarna på helt frenetiskt, men utan att ge minsta lilla ljud ifrån sig. Det kändes helt underbart och jag satt och log för mig själv hela vägen hem och kände mig så glad över min lilla bil.

Bilen är en enorm frihet och jag är glad över att Elsa åker så bra i sin canvasbur i framsätet. Hon lägger sig och sover nästan direkt när jag stoppar in henne. Jag börjar så smått fundera på vad vi ska ge oss ut på för äventyr i helgen. Kanske ett slottsbesök? Bilen var också bra att ha för ett par månader sedan att gråta och skrika i utan att någon kunde höra. Och att tvätta bilen är faktiskt en väldigt avkopplande sysselsättning. Det borde jag verkligen göra i helgen.

9 kommentarer:

"A Peaceful Warrior" sa...

Åh...riktigt snygg är den! Visst kan en sysselsättning som att tvätta bilen vara väldigt avkopplande eller tom meditativt. Det kan varje aktivitet som sker i total närvaro och som innefattar en hängivenhet i stunden. Så ska livet levas anser jag...
Hoppas vädret blir bättre till helgen då så en utflykt känns mer givande.
//T

Anonym sa...

Elsa regerar. =)

frida fröberg sa...

skönt att hon sover så bra i bilen, då kan du ju ta henne på riktiga utflykter. Var det så att singelfesten på himmelska hundar inte inkluderade just hundar? Lite knäppt.

Anonym sa...

Ett sånt trivsamt inlägg - som fått mig att le på munnen. Vilken tur att jag bestämde mig för att komma för sent till jobbet för att "jag ska bara kolla på bloggar" lite grann. En liten sak som gjorde mig väldigt glad! Tack Pipperoni.
F.ö. är igenkänningsfaktorn mycket hög! Och befriande att läsa att det finns fler som skriker i bilen! Kram Ankan

Anonym sa...

Visst är det skönt att känna att man kan bli glad för små små saker.
Det gör livet så mycket enklare.

Kram
/Feuerbach

Anonym sa...

En liten hälsning från diktälskande Sus, som tänker att psalmdiktaren hade rätt när han skrev att "sorgen och glädjen de vandra tillsammans":

I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll -

Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår -

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -

I livets villervalla
så nära vi gå -
men så fjärran från varandra
ändå.

Ferlin, förstås. Han skrev väldigt mycket bra.
Hälsningar till Pipperoni och alla andra från
Sus

Miss J sa...

Jag tycker det låter logiskt faktiskt. Man är inte bara ledsen när man sörjer, man är så mycket mer i varje känsla man känner då; även glädje. Jag har, om inte saknat sorgen så i varje fall den oerhörda styrkan av liv i varje tanke, varje händelse. Svårt att förklara men jag förstår hur hon menade även om "sakna sin sorgeprocess" kanske låter lite missvisande. Skönt att du kan känna dig sådär löjligt glad igen även om det är korta stunder. Kram!

Tudorienne sa...

På sätt och vis har du ett underbart liv, som jag gärna skulle vilja ha. Du har en superfin bil och bor på landet. Det är inte fy skam.

Pipperoni sa...

A peaceful warrior - Ja, visst är den. :) Jag kan bara hålla med - total närvaro i stunden är verkligen något att sträva efter.

Anonym - =)

Haren - Ja, det är väldigt skönt. Jo, tydligen, läste det nu. Men vi får väl gå dit och fika någon dag istället.

Ankan - Ja, bilen är som sagt bra till mycket. Kram.

Feuerbach - Det är underbart. Det fanns en period när jag inte ens lade märke till dem.

Sus - Ja, det ligger helt klart något i att sorgen och glädjen vandra tillsammans. Kram.

Miss J - Ja, jag kan hålla med om att alla känslor är mycket starkare. Kram.

Tudorienne - Nej, det är inte fy skam. Men det är bara saker och för mig betyder det mer att ha någon att dela dem med.