Även idag är det tröttheten och tomheten som dominerar. Jag har massor av saker jag borde göra, men istället finner jag mig sittandes långa stunder och gör ingenting.
Imorgon åker jag till Kanarieöarna på konferens med jobbet och är borta en vecka. Jag borde packa klart. Jag har förträngt att jag ska iväg. Jag har fullt upp med att ta mig igenom dagarna. Jag önskar att jag slapp resa. Jag är rädd att inte klara av det. Jag förväntas vara den som "håller ihop gruppen, skapar god stämning och håller glimten i ögat". Jag ska försöka lyda D:s råd och vara egoistisk, tänka på mig själv och säga ifrån om jag inte orkar. Försöka att inte bry mig om vad alla andra tycker. De får väl tycka att jag är knäpp och tråkig.
Vad är det värsta som kan hända? Att jag får sparken? Helt ärligt så skulle jag inte bry mig. Redan för drygt två år sedan skrev jag i min dagbok att jag inte trivdes med jobbet, att kärleken till D var det enda jag hade att hålla fast vid. Sedan dess har det bara blivit värre. Så fort jag orkar ska jag söka nytt jobb. Anledningen till att jag inte har gjort det tidigare är att jag innerst inne har hoppats på att istället bli gravid, eller flytta söderut med D och söka nytt jobb där.
Jag vill verkligen inte resa. Att vara iväg med 150 festsugna människor som jag inte känner särskilt väl känns inte roligt. Men min chef vet åtminstone om hur jag mår och har lovat att ta hand om mig. Det kanske kan vara bra att få lite sol och värme och om inte annat kommer D att få lite andrum från mina känslostormar och jag kan gråta ifred om kvällarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Efter sol kommer regn.
Det är faktiskt sant.
Du är värd bättre. Det är alltid svårast att vara den som blir "lämnad". Det gör mest ont.
Men DU är värd bättre.
HAN, D, är inte värd dig.
Det är hans förlust om han väljer den "lätta" vägen. Han kommer bli tvingad att välja den om och om igen. Eftersom han inte tar tag i sina problem.
DU är värd bättre. Alla, precis alla är värda att bli älskade för den de är. Du är inte något undantag.
Du är värd bättre. Så är det bara.
Ont gör det. Men du är värd bättre.
Kram
Du får försöka ta tag i det där med nytt jobb så snart som möjligt. Att bryta upp på flera plan är väldigt bra, nya intryck, nya människor, nya möjligheter. Det låter som om du har hängt upp mycket av ditt liv på din kille vilket inte är bra men kanske desto lättare att göra. Håller tummarna för dig. //Lars
Ja hej du igen.
många tycker kanske jag är negativ, men det är inte min mening att vara det. Men alla tror ju att dom känner dig och säger du förtjänar bättre osv. Men tänk om det nu är tvärtom, att han kanske förtjänar bättre än dig? Ska du då stå i vägen för hans lycka?
Du får ju se det som att han kanske kommer att bli lycklig en dag. Jag tycker du ska ta dig i kragen och försöka låta honom bli lycklig, vilket han ju inte verkar vara just nu , eller hur?
Angående denna resa du pratar om så tycker jag du ska resa, han kan nog behöva lite tid själv den stackars karln. Du måste ju förstå själv hur jobbigt det måste vara för honom att försöka starta ett nytt liv och så är du genom deprimerad, detta får honom ju inte på bättre humör tror jag i alla fall. Nu kanske du tar detta som att jag är elak eller negativ, det är jag inte. Jag vill verkligen det bästa ska ske för dig. I bland gör det rätta ont att höra.
mvh
Sonia
Hoppas att du mår bättre efter resan, fastän den inte var så lockande. Tänker på dig. Kram!
Har precis hittat din blogg, men det kunde varit jag som skrev för några år sedan.
Det gör så ooooont när det tar slut, man tror aldrig det ska gå över. Men det gör det!
Jag är imponerad över dig, du vet vad som är viktigt för dig och vågar ta smärta för att uppnå det. Jag känner på mig att du snart får ditt barn, kanske inte med D, men jag vet att du kommer få det.
Jag önskar dig all lycka och tröst!
Hoppas du uppdaterar så fort du kan efter resan och att du mår ok?
hej där.. det gör jätteont i mig när jag läser det du skriver och det är fel att säga att jag vet vad du går igenom, för just det har jag inte varit med om själv. Jsg tycker du är otroligt stark som ändå kan "stå på dig" med vad du vill och behöver.
Tänk så, att om det är meningen att det ska vara ni två så kommer han inse vad som är vikigt för honom. Du kan ju som sagt inte göra mer.
Och att byta jobb är nog det bästa du kan göra, känns som att du är alldeles för bra för det där jobbet..!
Ta hand om dig & kämpa på,
massa kramar sophie
Inte för intet: Det som sårar mig mest är att han inte verkar tycka att jag är värd tillräckligt mycket att kämpa för. Jag har ställt in mig på att leva i regnet ett tag...
Lars: Ja. Jag måste bara försöka fundera ut vad jag VILL göra först...
Sonia: Tack för att du lämnade ditt namn. Problemet är att jag inte är så säker på att det är jag som står ivägen för hans lycka, jag tror att det är han själv som gör det.
Anonymous: Tack. Problemet är bara att jag i de mörkaste stunderna undrar om det är värt det. Jag vill ju ha barn med honom. Inte själv, inte med någon annan. Jag vet ju inte ens om jag kan få barn.
Sophie: Ja, du om någon vet ju hur det är på jobbet. Men jag måste som sagt komma fram till vad jag verkligen vill göra först.
Skicka en kommentar