Jag vill bara att flyttdagen ska infinna sig så att jag kan fortsätta med mitt liv. Packa upp istället för att packa ner. Se framåt istället för bakåt. Knappt två veckor kvar... Tiden går så oerhört fort. Tiden går så oändligt långsamt.
Jag försöker hinna med att träffa alla vänner en sista gång innan flytten... Jag försöker klämma in jobbmöten med alla som vill hinna träffa mig och stämma av innan jag flyttar. Jag har dåligt samvete för att jag inte engagerar mig tillräckligt helhjärtat i jobbet. Jag pusslar för att få ihop möten, upprätta projektplaner, implementera system och skriva protokoll. När chefen ringde igår och helt oförhappandes slängde ett nytt projekt i knät på mig som måste vara klart i mitten på oktober fick jag panik och började gråta. Var är energin, var är orken?
Jag försöker att hinna med allt. Jag försöker att inte glömma något. Jag försöker att inte försumma någon. Jag vill hinna ägna mig lite åt Elsa och träna henne. Jag vill komma igång med min egen träning igen. Jag mår inte bra av att inte röra på mig. Men det är väl bara att inse att jag inte hinner med allt. Inte just nu. Skynda långsamt...
Jag sprang åtminstone en liten sväng häromdagen. En gång är bättre än ingen gång. Det började regna när jag sprang i solskenet och jag såg två regnbågar. Två? Bakom vilken av dem finns guldet? Kanske bakom båda... Kanske inte bakom någon av dem...
7 kommentarer:
Hej vännen!
Nu är det inte långt kvar...
Förstår att mycket känns frustrerande och att du känner dig trött, du har ju gjort en lång resa sen i vintras och att du är trött är inte så konstigt.
Känner igen det där med listor och allt man ska hinna med och alla man vill hinna träffa.
Själv känner jag ofta att jag inte räcker till och att tiden inte heller räcker till...
Du är en mycket fin människa och för mig känns det som en stor förmån att återigen få bo nära dig - jag längtar!
Bara vetskapen om att du kommer att finnas i samma stad inger mig lugn och jag hoppas att du snart kommer att finna harmoni i ditt "nya" liv här nere.
Abrazos,
E
Känner igen känslan. Tror du har rätt, det kommer kännas mycket mycket lugnare när du väl är framme och kan packa upp. Starta ditt nya liv. Du, träffa alla en sista gång- inte blir det en sista gång. Det blir massor av fler gånger. Om det är stresigt nu, ses vi i ditt nya hus, eller när du kommer hit snart. Det finns massor av tid. Och, som du stresar just nu, behöver du garanterat inte träna.... :-)
Kram
Hej Päronkvist!
Stress vet jag alltför väl vad det är. När jag började jobba igen efter semestern var jag orolig för jag trodde inte att det skulle gå att hinna allt jag måste hinna. Så fick jag veta det första jag kom till jobbet att jag skulle göra ungefär dubbelt så mycket. Allt får bli en halvmesyr. Mer eller mindre panik hela tiden. Så du förstår att jag inte hinner bogga. Vad gör man med alla måsten? Förståsigpåarna säger att man måste välja bort. Men när man inte får det????
Från detta ämne till det förra du skrev om - Buscaglia. Jag tycker inte om det han säger. Det är för hårt. Alla orkar inte alltid förändra och välja. Ibland har man inte kraften. Då måste man förlåta sig själv och ta en paus från väljandet och plikterna och måstena (jag menar dem som inte har med jobbet att göra). Man kan inte alltid vara stark och beslutsam och duktig. Iband får man vara en liten flicka och ta en paus från duktigheten och smyga in genom porten på Sunnanäng och springa i gräset och äta pannkakor och ligga med huvudet i Mors knä - en stund - innan man måste ut genom grinden igen. Då har man förhoppningsvis mer kraft och kan ta de där kloka besluten i lugn, frid, fasthet.
Kanske kan det vara så.
Din Sus
oj, förstår att du har det råstressigt....
och jag som tänkte tassa in med en utmaning. tassar tyst ut igen...
ta hand om dig!
Sus!
din kommentar ovan gjorde mig varm i hjärtat. fint skrivet, klokt. håller med helt och fullt.
ibland vill man smita in till sunnanäng och samla kraft.
Hej Pippe,
Jag har inte läst din blogg på länge, ser att det hänt en massa i ditt liv. Flytta till Sveriges framsida. Det var inte dåligt. Hoppas allt går bra för dig och du kommer att trivas. Det är du värd.
Kram /Danne
Den lilla elaka - Jag längtar också efter att komma närmare dig. Du är en av dem som har betytt absolut mest för mig i allt som har hänt den senaste tiden och jag uppskattar verkligen att ha dig som vän. Kram.
Haren - Självklart är det inte "en sista gång", jag menade mer "en sista gång innan jag flyttar". Kram.
Sus - Jag känner igen känslan av att allting blir en halvmesyr, och det rimmar illa med den Nilssonska noggrannheten som vi nog alla har. Man vill så mycket och man vill göra allt så bra. Jag tror att du har rätt i att man ibland måste ta en paus och smyga in genom porten till Sunnanäng. :) Men jag håller ändå med Buscaglia. När vi har vilat klart och känner oss starka igen måste vi själva ta ansvar för vårt eget liv och våra val och inte skylla på någon annan. Kram.
Kapybaran - Jag har sett utmaningen både hos dig och Kantarellkisse. Jag ska svara, så småningom. :)
Danne - Tack och hoppas allt är bra med dig. Kram.
Skicka en kommentar