Det känns som om vad jag än gör så blir det fel. Om jag är arg blir han rädd. Om jag är ledsen blir han arg. Jag driver honom bara längre ifrån mig. Och det är ju det sista jag vill. Men jag kan inte rå för mina känslor.
Jag försökte förklara hur jag känner det igår. Varje gång han tar upp något praktiskt bestyr som måste ordnas - dela upp våra saker eller skriva över bilen på mig - känns det som om han vrider om kniven lite hårdare i mig. Det känns som om han planerar min begravning utan mig, fast det låter som om han pratar om vädret. Jag vet att vi måste prata om praktiska saker, men jag går hela tiden omkring med en overklighetskänsla och praktikaliteterna gör det hela så smärtsamt verkligt.
Det är ju sant som ni säger. Jag kan inte göra något annat än att låta honom gå. Jag ska försöka att anstränga mig för att inte göra den sista månaden tillsammans till ett helvete för oss båda. Jag ska försöka att lägga band på mina känslor när vi är tillsammans och inte hela tiden fråga varför. Han har ju bestämt sig. Det finns inget mer jag kan göra. Men jag kommer ändå att fortsätta att hoppas. Hoppas att han när han väl har flyttat inser att det inte var det han ville och att han ångrar sig innan det är för sent.
För hur det än är så älskar jag honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Det är bara några dagar sedan jag hittade din blogg, men jag tänker mycket på dig och är så ledsen för din skull. I ett huj färdas jag 15 år tillbaka, till en uppslitande separation. Känner igen mig så, även om min situation idag är så olik din. Men hjärtesorg kommer alltid att vara ett helvete som alltför många känner igen sig i! Jag tyckte faktiskt att det tog ett par år innan jag kunde se klart vad som gick fel och varför, och då kunde jag även se att det var bra att det inte blev vi ändå. Men mitt uppe i det gjorde det bara ont, och det tog låååång tid innan jag slutade hoppas på att han skulle ändra sig. Sen vändes det i ilska, sedan började känslorna avta. En fruktansvärt jobbig process. Såklart hoppas även jag att det på något vis ska bli ett lyckligt slut för er två, men som flera andra sagt: det råder du inte över, hur bittert det än må vara. Hoppas så att du kan må lite bättre snart i alla fall. Stor kram från Kantarell.
Åh, måste bara skriva att jag blir så ARG över personen som inte ens vågat vara annat än anonym och skrivit "Det är ju bara att komma över och ta nya tag igen." efter ditt förra inlägg..
Så är det ju inte.
Jag förstår att du mår skit. Och inget finns det jag kan göra för att hjälpa. Fy.
Kram.
Tycker inte du ska lägga band på dina känslor. Det är okey att gråta, skrika, slänga saker i väggen. Gör precis vad du känner det är bara tecken på sundhet. //Lars
Inget jag skriver kan få dig att må bättre så jag låter bli att skriva något. Men jag vill sända dig en stooor kram och berätta att jag tänker på dig.
Sparven
Nu ska jag inte vara negativ men kan det vara så att du förtjänat detta? Du vet vad jag menar, karma liksom. Det kan vara någonting du gjort för länge sedan som kanske återspeglar detta nu. Att du har förtjänat det gör ju tyvär inte saken roligare nu, men det är väll helt enkelt bara att ta smällen nu och försöka att vara en bättre människa i framtiden. Jag tycker allt som händer dig är djupt tråkigt och jag beklagar verkligen.
Stor kram och lycka till nu,
Till anonymous: INGEN FÖRTJÄNAR ATT MÅ DÅLIGT. Du skriver "Nu ska jag inte vara negativ" men det är precis det du är. Vi som skriver här har förmodligen ganska stor livserfarenhet och varit i samma situation som Pipperoni och jag kan säga dig att det sista man vill göra är att diskutera vem som bär skulden till problemet. //Lars
Anonymous: Varför skriva ett så totalt onödigt inlägg? Varför lägga sten på börda? Även om du nu har din egen syn på tillvarons underliga vändningar så kan du väl välja dina tillfällen. Detta var inte rätt sådant. Kan man inte stötta eller visa empati kan man väl låta bli att skriva just här just nu? /Kantarell
Kantarell, Tingeling, Lars och Lilla Sparven - kram till er.
Jag har bara en sak att säga om den anonyma som skriver goddag yxskaft för hela slanten, att det är helt obegripligt, att du lägger energi här, när det finns så många andra bloggande personer att gå i klinch med. Så otroligt elakt och löjeväckande.
Pippi! Lägg till funktionen comment moderation så slipper vi se den där idioten här mer. Det blir lite omständigare, men inte mycket.
Kram igen.
Skicka en kommentar