Lär av det förflutna
Jag ska sluta att vänta på rätt tillfälle att säga vad jag känner. Jag önskar att jag hade tagit upp barnfrågan med D tidigare, istället för att försöka att inte pressa honom, istället för att vänta på att han skulle bli frisk, istället för att vänta till efter sommaren för att inte förstöra semestern. Jag hade mått bättre av det. Men gjort är gjort och det enda jag kan göra är att försöka agera annorlunda nästa gång.
Planera för framtiden
Jag har länge velat ha hund. Men åter igen har jag väntat på rätt tillfälle. När jag jobbar mindre, när jag får mer tid. Men jag får väl se till att skapa mig den tiden då. För det är något jag verkligen vill. Jag ska prata med min chef om att gå ner i arbetstid och om att jobba hemifrån minst en dag i veckan. Övriga dagar får vovve gå på hunddagis. Jag ska börja planera för detta. Det ska gå.
Lev i nuet
Jag ska försöka att bli bättre på att hitta det lilla i vardagen att vara tacksam för och njuta av. De små ljuspunkterna i mörkret. Just nu är jag tacksam för det stöd jag känner från familj och vänner. Jag vet att de finns där och jag ska anstränga mig för att prata mer med dem, för jag vet att det får mig att må bättre.
Men jag erkänner att det är svårt just nu. Nuet känns bara plågsamt. Jag har svårt att finna glädje i någonting även om jag försöker. Jobbet är en pina, maten smakar ingenting, jag njuter inte av träningen, jag har inte lust till någonting. Utom till D, ironiskt nog. Det enda som ger lite tröst är att vara nära honom och samtidigt är det han som är orsak till att jag mår så här.
"Du är min renaste tröst,
du är mitt fastaste skydd,
du är det bästa jag har,
ty intet gör ont som du.
Nej, intet gör ont som du.
Du svider som is och eld,
du skär som ett stål min själ -
du är det bästa jag har."
Karin Boye (Även min favorit, Eva :))
Ett bra inlägg om kvinnors lust och kvinnors sexualitet hittar du för övrigt här. Jag kan bara hålla med.
3 kommentarer:
Sedär vad glad man kan bli av att kika in här.
Du jobbar bra! Du fixar det fint.
Och behöver du hundråd så hojta på mig :)
Närande stärkande Kram
Hej vännen!
Man kan säga och lova att tag i mycket i sitt liv (träning, dåliga förhållanden etc) men människan är av naturen lat, tyvärr. OCH bekväm. Men när man väl bestämmer sig och förändrar något känns det enormt befriande!
Jag håller på dig, du har alltid mitt stöd.
Och ja, jag vet precis vad du menar: dvs D är egentligen inte vad du behöver just nu men ditt inre säger tvärtom...
Som jag sa innan; man romatiserar det som varit och vill så gärna hänga kvar. Framtiden känns skrämmande, för det vet man ju ingenting om. Istället längtar man tillbaka till det man känner igen, det är ju tryggt. Även om det kanske inte varit bra.
Förstår du vad jag menar?
Man får ta ett steg i taget, en dag i sänder. Det du känner och ditt sätt att reagerar är helt "normalt", jag vet själv...
Men för att kunna må bra måste man tyvärr även tillåta sig att må dåligt. Det är en del av läkeprocessen.
Jag tänker på dig - det är därför jag skriver dessa LÅÅNGA kommentarer i din blogg...
Abrazos,
Eva
Skicka en kommentar