Jag känner mig orkeslös och trött.
Mitt humör kan växla upp till tio gånger på en dag. Stundtals känner jag mig rätt ok, jag inbillar mig att allt kommer att ordna sig, jag förtränger verkligheten och låtsas som allt är som vanligt. Nästa sekund ringer D:s nya hyresvärd, han undrar vem som ska ta stekpannan eller pratar om att han måste köpa ny säng och jag slungas tillbaka rakt ner i asfalten på ett ögonblick och känner mig helt överkörd, förtvivlad, nervös, får ont i magen och kan inte äta. Sedan pratar vi en stund och det känns lite bättre igen, och så håller det på, dagarna i ända.
Det är tröttsamt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej Pipperoni
Du har verkligen en tuff tid just nu. Vad mer kan man säga? Jag lider så med dig när jag läser om din separation.
Jag hoppas att terapeuten kommer att få dig att känna hopp inför framtiden. Bra att du inte tar första bästa lägenhet. Det är klokt.
Styrka till dig /storken
Hej Storken,
Tack. Jag hoppas att jag så småningom ska kunna känna hopp inför framtiden igen, även om jag inte gör det just nu.
Kram.
Skicka en kommentar