En något bättre dag

Den senaste veckan har varit överdjävlig. Jag var och tittade på ytterligare en lägenhet i tisdags kväll. Den var mysig, men det enda jag kunde tänka på var vad D skulle tycka och hur det skulle vara att bo där tillsammans.

Jag vill inte börja om. Jag är snart 35, inte 20. Jag vet inte hur jag ska orka. Det känns ibland som jag aldrig kommer att bli glad igen. Jag känner så mycket besvikelse, ilska, sorg och vanmakt och det värsta är att jag vet att det kommer att bli mycket, mycket värre innan det bir bättre igen.

Men idag är av någon outgrundlig anledning en bättre dag. Jag försöker att vara glad för det lilla. Jag har köpt tulpaner till mig själv, jag har varit och tränat, jag har mailat mamma och mina systrar och jag har tackat ja till en middag hos en god vän i helgen.

Dessutom har jag beställt en ny stereo, eftersom den vi har är D:s och vet att ja inte kommer att klara mig utan musik. Jag har använt pengar jag fick av min syster i somras till detta, tack syster. Jag hoppas att den kommer att ge mig mycket glädje. Så här ser den ut: