Nyårsafton. Idag har jag har sprungit Sylvesterloppet - 1 mil runt Göteborgs gator. Med tanke på att jag i princip har vilat mig i form så är jag ändå ganska nöjd. Tog mig runt på 55 minuter, 120:e av 249 startande kvinnor i klassen. Är inte van vid att springa på asfalt dock, så jag lär nog vara ganska ledbruten imorgon.
Eftermiddagen har jag ägnat åt att plocka i ordning här hemma, byta lakan, tvätta, städa och feja. Göra nyårsfint. Gick en promenad med Elsa och köpte mig en nyårsbukett med vita liljor, min mormors favoritblomma, och även en av mina.
Nu är klockan snart tolv och jag har ätit en trerätters middag bestående av toast med kräftröra och avocado, biff med klyftpotatis, rödvinssås och sallad och gino med vaniljglass. Jag har sett en film och ligger nu i soffan och tittar för första gången på många år med ett öga på nyårsfirandet på Skansen.
Jag hade många alternativ för nyårsfirandet ikväll - familjemiddagar i olika konstellationer, tjejmiddag, parmiddag. Men jag valde att tillbringa nyårsaftonen själv. Jag kom fram till att jag idag skulle känna mig minst ensam i mitt eget sällskap, ensam med mig själv.
Oavsett vilket annat sällskap jag hade valt hade jag förväntats ha roligt. Och oavsett var jag hade varit hade jag tänkt på D, eftersom det var på nyårsnatten för fem år sedan som han tog mitt telefonnummer och eftersom det var på nyårsnatten förra året som det gick upp för mig att han längre fanns vid min sida. Nu är jag fri att tänka på det hur mycket jag vill, har inga krav på mig att vara underhållande eller ha roligt. Det är kväll som alla andra och jag kan vara hur sur och ledsen jag vill, utan att känna mig vare sig besvärad eller besvärlig. Men faktum är att jag känner mig ganska så tillfreds.
Jag är ju inte direkt ensam heller, jag har ju Elsa. Hon är inte särskilt snål med pussarna, så det blir inga problem med nyårspussandet i alla fall. Det har smällt ganska mycket ute under kvällens lopp (ingen som verkar bry sig om miljön ikväll inte...), men hon verkar inte bry sig nämvärt om ljudet än så länge och när hon reagerar verkar det vara mer ilska än rädsla.
Jag ser fram emot att vakna till ett nytt år imorgon. Inte till en ny början, men till en god fortsättning. Fördelen med att 2007 var ett riktigt lågvattenmärke är ju att 2008 förhoppningsvis bara kan bli bättre.
2007 - leave now and never come back...
Gott nytt år!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag är säker på att kommande året blir bättre - både för dig och för mig. Nu är skitåret 2007 slut. Äntligen!! Tänker på dig och hoppas att allt är hyfsat OK. Hälsa Harenomvåren från mig - tänker på henne också. Kram
Detsamma till dig, och jag hoppas att båda våra 2008 definitivt blir bättre än 2007
jag är en man på 35 år boende i stockholm som under de senaste 7-8 månaderna har följt din blogg.
2007 var ett jobbigt år för mig, jag fick reda på att min förra sambo och blivande fru bedrog mig under en lång tid, jag har följt dina tankar o funderingar och känner igen mig så mycket,skulle nästan kinna säga att det du har skrivit o beskrivit under den tid jag läst din blogg, skulle jag har skrivit själv, hoppas du får ett bra 2008. Mvh J
Hej vännen och Buena Continuación!
MYCKET stark prestation under Sylvesterloppet - D och jag är mer imponerade av ditt resultat än mitt!
Asfalt, kallt, halt och utan att ha tränat nämnvärt - du kan vara stolt över ditt resultat!
Jag tycker att denna prestation på årets sista dag kan stå för det som varit 2007 - trots motgångar så har du lyckats genomföra många stora saker under detta år.
Låt det bli ditt nya motto: att bara man vill och inte ger sig, kan man lyckas trots svåra förutsättningar!
Att klara av saker ger en styrka, bättre självförtroende, boostar ens självkänsla och för en vidare i sin utveckling!
Jag håller på dig (som alltid!) och att 2008 kommer att bli ett intressant år, det kan du ge dig på!
Abrazos,
E (+ mina hundälskande "pojkar")
Ankan - Ja, jag hoppas verkligen det... Kram.
Kaki - Jag håller tummarna för 2008. :)
J - Det är alltid trevligt att få höra ett par ord från någon som läser. Tråkigt att höra att du också blivit sviken. Bakom varje sorg finns en unik historia, och det är nog också väldigt individuellt hur vi hanterar sorgen, men det är skönt att kunna finna tröst i att man åtminstone inte är ensam i sitt sörjande. Hoppas att 2008 blir ett bättre år även för dig.
Den lilla elaka - Ja, man lär sig mycket av och i motgång, det är i alla fall ett som är säkert. Får nog träna lite mer inför Göteborgsvarvet... att vila sig i form var inte någon större hit. :)
Tja, Pipperoni, Många nyårskramar till dig så här lite i efterskott.
Tänker ofta på dig.
/Danne
Skicka en kommentar