Snart nytt år. Nyårslöften avges. Tidningarna är fulla av tips på hur vi ger oss själva en nystart, vänder blad och börjar det nya året med nya goda intentioner. Slutar röka, börjar träna, äter bättre, reder ut ekonomin, får ett bättre kärleksliv, får en nystart på livet. Varför 1 januari, varför inte redan idag? Varje dag räknas.
D sade för ungefär ett år sedan att han tyckte att det vore bäst för oss båda att "börja om". Tänk om det vore så enkelt. Tänk om det gick att börja om? Jag såg ett TV-program igår om en brittisk kille som hade förlorat minnet, troligen som en följd av att hans liv hade blivit för jobbigt. Minnesförlusten var kroppens försvarsmekanism för att han inte klarade av situationen han hade hamnat i och den person han hade blivit. Han såg idag minnesförlusten som en unik chans att börja om. Men vi som har minnet i behåll kan inte börja om. Det enda vi kan göra är att gå vidare.
En av mina favoritförfattare, Cormac McCarthy, skriver såhär i "No Country for old men":
"It's not about knowing where you are. It's about thinkin you got there without takin anything with you. Your notions about startin over. Or anybody's. You dont start over. That's what it's about. Ever step you take is forever. You cant make it go away. None of it. You understand what I'm sayin? ... You think when you wake up in the mornin yesterday dont count. But yesterday is all that does count. What else is there? Your life is made out of the days it's made out of. Nothin else. You might think you could run away and change your name and I dont know what all. Start over. And then one mornin you wake up and look at the ceilin and guess who's laying there?"
Varje steg är för evigt. Kanske borde vi tänka mer på det lite till mans ... Carpe diem i all sin ära, men inte utan tanke på morgondagen. Inte utan tanke på gårdagen. Buscaglia säger: "Det spelar ingen roll vem man har sårat, bara man lär sig att inte såra igen... Så länge man lär sig, så länge man är villig att ta sitt liv i egna händer, och kyssa det och gå vidare."
Den här bloggen fyller snart ett år. Den har mestadels kommit att handla om min sorg över att förlora den jag älskade. Men också om det jag har lärt mig på vägen. Kunskaper jag inte skulle vilja vara utan. Gårdagen räknas. På anslagstavlan i köket hemma hos sig har mamma bredvid årets julkort på mig och Elsa satt upp det julkort jag skickade henne förra året. Kortet föreställde mig och D på nyårsafton för två år sedan. D halsar ur en flaska champagne och jag ser upp mot himlen med ett lyckligt leende. Men mamma har klippt bort halvan med D och bara satt upp halvan med mig på anslagstavlan. Jag kommer aldrig att kunna se på det kortet utan att se den andra halvan. Utan att se D och mig tillsammans. Det är okej.
Jag kommer aldrig att förstå. Men jag kommer att kunna förlåta.
"Att söka tao är som att vrida på sig för att se sig själv i ögonen. De som förstår det går vidare." (Ur Taoismen av Jean C Cooper)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Mycket kloka ord. Så tänker jag nog också fast jag inte har formulerat det riktigt så. Bland annat därför väljer jag att bo kvar i vårt tidigare gemensamma hem - trots att det gör ont. Tills jag är klar (eller tills jag inte orkar längre). Jag gör om hemmet en smula, så att det passar mig (oss som är kvar) bättre. Jag tar bort det som gör för ont att se på. Men livet med Exet kan inte suddas ut, inte bara för att han är far till barnen utan för att livet med honom har format mig till den jag är. På gott och på ont. Nu ska jag ägna mig åt att försöka vänja mig vid att vara "jag" och inte tänka att det är "BARA jag" när jag inte längre kan kalla mig "fru" eller säga "vi".
Hoppas så att du får en bra och inte sorgsen nyårsafton oavsett om det blir du och Elsa, eller om du väljer att göra något annat. Tänker på dig! Kram
Jag tycker du tänker helt rätt.
Själv har jag alltid hävdat att det förflutna nog är det viktigaste trots allt, och det säger jag inte bara för att jag är en sentimental romantiker utan för att det är i det förflutna vi kan hämta erfarenhet och minnen för att bygga en framtid med.
Jag tror mycket på de asiatiska lärorna med sitt Tao, Mandala och allt det där, och det är min övertygelse att vi bara är det centrum på vilket de båda vilar, (gårdagen och morgondagen alltså).
Så vad mer kan vi göra än att le åt dagen, eller året, och se vad den/det har att bjuda. Lära av det förgågna och bädda för det kommande helt enkelt. Nej, kanske inte alltid så enkelt, men jag är övertygad om att det blir så bra som det kan bli om jag försöker leva därefter. :o)
Bloggen är bra, tro inget annat. Du dryftar viktiga saker, och ibland bara roliga eller intressanta, men jag tror att många av oss som läser har ett behov, precis som du, av att fundera vända och vrida på saker och ting för att få rätsida på de känslor, tankar och situationer livet bjuder på.
Jag önskar dig och Elsa ett riktigt gott nytt år ifrån Solbacken i Fjärås.
Kram på Er! :o)
Ha en skön kväll oavsett vad du gör och gott nytt år! Kram!
Hej E;
du vänder och vrider på saker på ett väldigt klokt sätt tycker jag. Det är ju också här acceptansen kommer in i bilden, för att sluta tänka att man måste börja om och om hela tiden, så måste man ta med sig det man har och acceptera det som inte var bra, acceptera det som en del av det som lärt en och gjort en till det man kan fortsätta framåt med.
Grattis till ett år med bloggen och så hoppas jag att 2008 blir ett bra år för dig.
Gott nytt år och kram till dig och Elsa
Ankan - Ja, det är oerhört svårt att tänka "jag" och inte "bara jag" tycker jag... Jag vill så gärna vara "vi". Kram till dig också.
Soledude - Ett gott nytt år till dig också. Jag håller med om att det bästa vi kan göra är att försöka leva i nuet men med tanke på både gårdagen och morgondagen, även om det som sagt ibland är lättare sagt än gjort...
Lotta - Tack detsamma! Kram.
Nat - Kloka tankar som vanligt. Jag tror att det ligger mycket i det du säger om acceptans. Särskilt när det gäller det förflutna. För det går ju inte att ändra det som redan har skett, även om vi ibland skulle önska det. Det enda vi kan göra är att ändra våra tankar om det och försöka dra lärdom och vända det till något positivt i framtiden. Kram.
Skicka en kommentar