Skottdagen. Om D och jag fortfarande hade varit tillsammans hade jag friat idag... :) Men med tanke på det svar jag förmodligen skulle ha fått så är det kanske lika bra att det inte blev så.
Imorgon är det ett år sedan D flyttade. Elsa och jag åker upp till Stockholm idag och tillsammans med Björn och Haikuharen ska jag imorgon fira att det äntligen är slut på årsdagar. Kanske blir det lättare hädanefter. Jag hoppas det, även om jag är långt ifrån säker.
Idag lyser solen. Snödroppar och krokusar blommar, påskliljorna är på väg att slå ut och rhodedendron har stora knoppar. Våren är på väg och jag har nästan lite vårkänslor. Vårkänslorna är för mig väldigt starkt förknippade med D och nyförälskelse. Jag minns känslan när vi långsamt promenerade hand i hand genom lärkstan och satt på en bänk nedanför Engelbrektskyrkan och såg ut över ett hav av skilla. Jag minns känslan när vi första gången reste iväg på semester tillsammans vid påsk och lämnade sängen en kort stund för att sitta på balkongen i Grundsund och njuta av den första vårsolen. Och det är helt okej, det känns bra, det är ljusa minnen, sådana som jag gärna vill minnas varje vår. Minnen av att vara fullkomligt lycklig och inte vilja vara någon annanstans i världen än just här och nu.
En underbar känsla. Vårkänslan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja, vårens entré är fantastisk. Nästan så man tycker det är värt alla mörka, våta, tunga dagar. Hur skulle vi annars så uppskatta ljuset och det som spirar.
Ta hand om dig. Hoppas du får det bra i Stockholm. Tänker på dig och håller tummarna för att tröttheten och mörkret inom dig ger vika snart. För ljuset - inte de ljusa minnena - utan ljuset och DENNA vår. Kram vännen från Ankan
I mitt arbete har jag ju förmånen att få vara ute i skogen flera dagar i veckan, och just de där morgnarna när solen lyser starkt på en lite klarare himmel och dofterna skvallrar om att allting spirar snart, då känns livet som lättast. Jag känner igen mig, och är glad att du har hittat lite "goa känslor" igen.
Det är fint att du har tagit beslutet att sluta "fira" årsdagar oxå, det tjänar ändå föga till, och de ljusa minnena tar ändå sin plats i bagaget även längre fram, men där måste bli plats för de nya.
P.S. Bilden på den sovande lilla hårbollen var skön. D.S.
Sköt om dig och fortsätt le! :o)
Kram
Skicka en kommentar