Ännu en femårsdag. Jag önskar att vi bara hade haft en. Men det är väl mitt eget fel som minns och håller ordning på alla datum och alla små detaljer...
För fem år sedan...
Förväntan. Nervositet. Glädje.
Liljevalchs vårutställning, snö som knarrade under fötterna.
Sawadee, kyckling. Ingen aptit.
Lång, mörk, mystisk. Lockande. Intressant.
Ljusa jeans, mörkblå munkjacka, svart dunparkas. Blå, blå ögon.
Mörk biosalong. Sagan om de två tornen. Ett jeansklätt ben. Nära, nära. Brännande blickar från sidan.
Långsam promenad genom stan. Hem till mig.
På varsin kant av soffan. Den jag ligger i nu.
Samtal. Något måste hända snart...
Första kyssen.
Jag kan inte annat än hålla med Feist när hon sjunger:
"The saddest part of a broken heart
Isn't the ending so much as the start
The tragedy starts from the very first spark
Losing your mind for the sake of your heart
The saddest part of a broken heart
Isn't the ending so much as the start."
Feist - Let it die
share your files at box.net
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
utmanad!
sedan en mer riktig kommentar också. Allting som häner första året är första gången utan honom. Nästa år kommer det redan att vara en vana.
Haren - Ja, snart är den sista "ettårsdagen" över. Jag hoppas att det blir lättare sedan... Kram.
Skicka en kommentar