(Klicka på bilden för att se fler foton!) |
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En blogg som handlar om mina tankar om livet i stort och smått, om kärlek, vänskap, sorger och glädjeämnen och allt som gör livet värt att leva. Jag säger som Moder Teresa - "I have found the paradox, that if you love until it hurts, there can be no more hurt, only more love."
8 kommentarer:
Hi hi, så oerhört pluttigt liten hon var! Söt som socker är hon förstås fortfarande! =)
Naaaw!
hon är gräsligt söt.
Lilla snorpan :)Det är otroligt hur mycket lycka och kärlek de små liven ger en!
Hoppas vi kan få till en hundträff nån gång :) kramar
Åh...tack för de bilderna. Härligt! =)
O, så liten hon var... och som tiden går.
Och jag ser ju när jag läser här då och då att sorgen finns kvar. Den brinner ut så småningom, men tiden går så långsamt. Det finns inga rena genvägar. Jag lämnade A för 1 år sedan nu i november. Ännu finns ett stråk av sorg över alla drömmar som aldrig blev. Men det har lättat. Sist och slutligen. Men inte förrän nu.
Har flyttat med min blogg. På gamla bloggens plats ligger en imposter som har lagt upp mina inlägg av någon märklig orsak. Jag finns på http://dromvav.blogspot.com
/Kantarellkisse
Jag och Harry ser fram emot att umgås med henne ikväll...
Lilla J, Lotta, Smul - Ja, visst är hon. :)
Sophie - Ja, vi får försöka få till en hundträff till våren kanske.
A peaceful warrior - Varsågod, kanske Ronja också vill vara med på hundträffen? :)
Kantarellkisse - Ja, sorgen finns kvar, men den har nog lättat något. Kanske är det som en del säger att första året är värst. Kram.
Goa Glenn - Tack för hjälpen!
Skicka en kommentar