Det var tungt. Ännu tyngre än jag trott. Dagsformen var inte den bästa. Men jag sprang hela vägen och jag tog mig runt. Och dessutom på en bättre tid än jag hade trott, 50.03 minuter. Det känns bra.
Jag ska vara snäll mot mig själv. Men i det tror jag faktiskt ligger att försöka anstränga mig lite. Utan att ha för höga förväntningar eller krav på mig själv. Men att ta mig ut, ta mig iväg, göra, vara med, delta. Försöka.
Så jag fortsätter i samma anda genom att utan större förväntningar ge mig ut i Göteborgs nattliv tillsammans med en tio år yngre kollega och hennes vänner. Och jag sänder en tacksamhetens tanke till mina hundvaktande föräldrar som dessutom har sytt och skruvat och hjälpt mig att få ordning på en massa saker idag. Men, mamma, det jag skrev här gäller fortfarande. Jag älskar dig, men jag skulle önska att du inte läste min blogg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej vännen!
Jag måste säga att du verkligen är bra på att försöka - jag var mäkta imponerad idag!
Jag är helt slut, jag hade ingen bra dagsform heller och ryggen är mycket trött av vår dåliga säng.
Jag önskar dig så mycket gott och helst skulle jag vilja att allt blev så bra det kunde bli för dig med detsammma så att du kunde gå vidare och må bättre.
Dina krav på dig själv är något som du själv måste jobba på och kanske inse att det du varit med om i år entledigar från många måsten även om det kanske inte stämmer överens med den du varit innan och kanske strävar efter att vara.
Jag vill inte ställa krav på dig och du får säga ifrån om jag pushar dig på något sätt, då främst med det här med löpningen.
Men träning frigör endorfiner och får en att må bättre. Det stod för inte så länge sen i tidningen om att träning kunde hjälpa mot depresssion. Men man skall aldrig tvinga sig till att träna, man måste lyssna på kroppen.
Nu går vi mot mörkare tider igen. Den där timmen som vreds tillbaka förra veckan känns tung, åtmintone för mig. Det blir mörkt tidigt och man känner att man inte hinner med. På det planet är vi lika, alla måsten. Jag jobbar varje dag på att släppa några, åtminstone de som jag kan påverka själv. Måsten från familj är svårare att släppa...
Jag tänker på dig mycket och jag upprepar att jag är mäkta stolt över att du genomförde loppet så bra idag!
Det var en enorm prestation med tanke på allt omkring.
Abrazos,
E
Hej igen!
Tillbaka igen efter en mest plågsam konferens i Amsterdam tänker jag - efter ett lååångt samtal med Skräppan - att jag är så glad att jag har mina systrar. Nu skall du få en sångtext av mig, till en av de finaste sånger jag vet, av Ingmar Johansson. Få se om du också tycker att den är bra. För mig är den sann:
GENOM ETT BRUSTET HJÄRTA
Det finns en blick som ser din börda
när du inte orkar mer
En sårmärkt hand som bryter udden
av den sorg som livet ger.
Det finns ett namn som kan förvandla
nederlag till ödmjukhet
Ett leende som kan förändra bitterhet till tacksamhet.
En dag skall du åter få älska
bortom rädsla, skuld och skam
Helt genomlyst - underbar ljusström
som förlöser bryter fram.
Ja, när du nått din egen botten
och du faller ännu mer
när räddningen gått helt förlorad
det är då som undret sker.
För hur skulle Kristus komma
Hur skulle Kristus
om inte på detta omvälvande sätt
Genom ett brustet hjärta,
genom ditt hjärta.
Älskade, var inte rädd!
Var inte rädd!
Så har jag upplevt det. Om du vill höra låten - den är svidande vacker - kan du få göra det hemma hos mig. Jag kan också bränna den åt dig om du tycker om den. Hela skivan är mycket fin.
Kramar från Sus
Hej min raring. Jag säger som sus, vad det är fantastiskt att vi har varnadra, systrar och vänner. Att ta vara på varandra, älska varandra och turas om att bära och bli burna det är vackert utan gräns. Jag tänker mycket på dig och tror på att när du kommer ut ur detta bitvis svåra och mörka kommer du att ha förändrats till att bli ännu klokare och vackrare till din inre människa. Vägen är bitvis svår men du behöver inte gå den ensam.Krmar frn din syster skräppan som tror på att det går att hitta en meningsfullhet i allt som sker också det svåraste.
Vilket väl genomfört lopp, fantastiskt! Jag tycker det låter som att du har "koll"- rätt som du tänker, att tanka social energi, träning trots trötthet. För det är sådant man får av. Sedan kanske andra måsten kan få stå tillbaka lite?
Ska kolla över biljetter snart! Kram
Skicka en kommentar