Jag var nöjd med den jag hade.
Nu är jag rädd för att jag aldrig kommer att nöja mig.
Eller för att jag kommer att nöja mig.
Jag vet inte vilket som vore värst...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
En blogg som handlar om mina tankar om livet i stort och smått, om kärlek, vänskap, sorger och glädjeämnen och allt som gör livet värt att leva. Jag säger som Moder Teresa - "I have found the paradox, that if you love until it hurts, there can be no more hurt, only more love."
Om mig
- Pipperoni
- Göteborg, Sweden
- Det här är Pipperonis blogg. Det är mina tankar, mina känslor, mina filosofier. Jag är en glad person som allt som oftast tänker glada tankar, men bloggen visar kanske lite mer av min eftertänksamma och ibland något melankoliska sida. Jag brukar se den som ett nyckelhål till mitt liv som jag låter mina läsare kika in igenom – den ger en pusselbit till vem jag är, men inte hela bilden.
Kategorier
- Filosoferande (23)
- Foton (33)
- Författardrömmar (3)
- Göteborg (2)
- Hundar (35)
- Hälsa (7)
- Hästar (6)
- Jobb (11)
- Kloka ord (99)
- Kärlek (43)
- Längtan efter barn (40)
- Mat (1)
- Musik (30)
- Ofrivillig barnlöshet (4)
- Personligt (373)
- resor (5)
- Rädslor (7)
- Sorg (20)
- Stress (8)
- Träning (13)
- Utmaningar (8)
- Vänskap (18)
Bloggar jag läser
5 kommentarer:
Hej P!
Ja, vad ska jag säga?
Man jämför alltid gamla pojkvänner med nya. Alla människor är unika och så är också de olika relationer som har i livet med de man känner och som passerar revy i ens liv.
Jag vet att du kommer att träffa någon OCH det kommer att bli annorlunda jämfört med D, konstigt vore det annars.
Du var nöjd med det ni hade men tydligen var inte han det. Kanske att han kommer att inse att det ni hade faktiskt var bra och ångra sina beslut, vem vet.
Att bli tillsammans igen är ofta ingen bra lösning då det faktiskt sällan faktiskt blir som "förr" eller bättre. Det är i alla fall min erfarenhet, det finns säkert andra som har andra åsikter om detta.
Att du längtar tillbaka är väl att du inte tycker om att vara ensam.
Jag har själv förväxlat detta med att längta tillbaka till någon med känslan av att inte vilja vara ensam. Det var egentligen i slutändan inta han jag saknade utan att ha någon att dela allt med. Hur det är för dig vet bara du.
Jag tänker på dig, som alltid.
Vi får hitta ett datum snart för bio eller opera (utgång får väl vänta ett tag till, haha).
Abrazos,
E
Klok kvinna, den där lilla elaka...*s*
Jag kan inte annat än hålla med om det hon säger. I ditt fall vill jag inte säga att den rätta finns därute och väntar på dig, utan istället att de rätta finns där och väntar på att bli hittade av dig. Välj noga och med omsorg, det har en tjej av din kaliber råd med!
Och du...boka in en bio, eller opera eller en utgång med den lilla elaka snarast. Jag står för markservicen.
P.s. Tack för senast. Din familj är underbar!
Jag tror att när man slutar att jmf med den förre, då kan man träffa någon ny, för just det han är. Först när man gått vidare får andra en ärlig chans. För visst är det som den lilla elaka säger, att alla är olika och unika på sitt sätt och egentligen ojämförbara. Men när man är kär i någon verkar det helt otänkbart med någon annan.
Du ska inte nöja dig, eller bli nöjd. Du kommer att känna att du äe så förälskad att du inte förstår hur du har klarat dig utan det ´tidigare, igen. Jag lovar, du kommer inte vara nöjd, utan mycket mycket mer. Den som väntar på något gott....
Mycket klokt har redan sagts, men jag vill nog ändå inflika att det där med att jämföra med hur något har varit innan nog är ofrånkomligt. Det vi kan ändra på och vända till något positivt är dock att inte hänga upp det på just en person, en speciell arbetsplats eller en speciell bil etc.
Du var ju nöjd med hur ditt liv såg ut, och fungerade. Du var nöjd med dig själv, visserligen i hans sällskap, därmed inte sagt att det var enbart hans påverkan som gjorde dig till den du var och den som du trivdes med att vara.
Jag är förbaskat sentimental, men är det nåt jag lärt mig genom åren, (och förhållandena), så är det att avslut är enormt viktigt.
Visst, realisten i mig säger att man aldrig kan avsluta till 100%, men det som går bör nog avslutas för att det inte skall stå i vägen för framtiden och för att inte solka ner minnen som annars kan vara bra.
(Kanske dags att göra sig av med hans röda tröja?)
Jag har säkert påpekat det flera gånger tidigare, men jag tror oxå att det är förändringarna som gör det extra roligt att läsa din blogg. Det rör sig för dig, och det tycker jag är roligt. Jag tror rent av att du kommit in i en av de "nästa fas"-erna nu, för som singel kommer iaf jag alltid till en punkt då det visst är väldigt skönt att kunna sköta sig själv och att kunna njuta av samvaron med bara sig själv. Fast ibland hade det ju varit gott med nån som svarar, lyssnar eller bara är med.
Rent mänskligt tror jag, vi är inte skapta för att vara enstöringar helt enkelt, men gör som föregående skribent råder om, välj med omsorg och "nöj" dig ALDRIG, hitta lyckan och balansen istället. Och det tror jag redan du är på god väg med.
P.S. Ordet "singel" har jag alltid haft svårt för då jag anser att singel idag inte bara är ett tillstånd utan väldigt mycket mer ett attribut. Jag kallade mig istället för ensamstående, men underströk att jag inte för den sakens skull måste känna mig ensam. D.S.
Keep it up! :o)
Kram
Jaha, alla dessa kloka ord. Men du ALDRIG nöja sig!!! Lita på magkänslan! ALLTID! Det missade jag och nu sitter jag här. Men nästa gång...han måste gå via magen... ;) Kram lille Pipperoni och ha en skön helg!
Skicka en kommentar