Livet går sin gilla gång

Det händer inte så mycket just nu...

Jag jobbar, promenerar med Elsa, äter, tränar och sover. Träningen går bra just nu i alla fall, trots att den tillfälligt har fått flytta inomhus på grund av halt väglag. Jag har äntligen hittat flytet i löpningen och det känns lätt att springa för det mesta, även om det fortfarande är svårt att ta sig ut ibland. Det är nu 8 veckor kvar till Göteborgsvarvet och jag börjar tro att jag ska klara av att ta mig runt utan att slita ut mig totalt. Bara jag håller mig frisk och skadefri. Men jag måste erkänna att jag ser fram emot att satsa lite mer på styrketräningen igen till sommaren. Jag gillar att skrota runt bland skivstänger och hantlar med en liten lapp där jag skriver ner vikter och antal reps för att sedan föra in dem i ett excelark, markera alla pb:n i fetstil och följa mina framsteg. Dessutom gillar jag att titta på vältränade manskroppar. Haha.

Dejten i måndags var för övrigt mycket trevlig och jag hoppas att det blir en fortsättning.

Tidsresenären

Igår hade jag påskmiddag hemma med två väninnor. Väldigt trevligt. Idag har jag varit en långpromenad med Elsa i vintervädret och ska snart åka ut till systrarna på Öckerö och fira påskafton. Jag hoppas lite på en dejt på påskdagen eller annandagen, men vågar inte ha för höga förväntningar.

Men innan dess ska jag svara på en ny utmaning från Haikuhuaren.

För 5 år sedan:
Var jag nykär och lycklig. Mer kär än jag någonsin varit tidigare. D och jag hade träffats i några månader och planerade vår första minisemester tillsammans. Ett sms till Daniel med Karin Boyes ord sammanfattar hur jag kände: "På hundra skilda vägar har jag vandrat och trevat. Nu möts de. Fram mot dig har jag levat." Men, när jag läser min dagbok från mars 2003 så var lyckan blandad med en stor osäkerhet på D:s känslor, redan då. Ena stunden var han supergullig och sade saker som att "han ville ha hela kitet - hus, giftermål, barn - med mig" och i nästa stund drog han sig undan och hörde inte av sig.

För 10 år sedan:
Hade jag nyss kommit tillbaka till Sverige efter en utbytestermin i Australien. Jag hade ett år kvar på Handelshögskolan och var inne i en intensiv period med tentapluggande, extrajobb på incheckningen på Landvetter och en hel del festande. Det var tillfälligt slut mellan mig och F, efter tre års strulande, som kort därefter tog vid igen och ett år senare blev mer seriöst och ledde till att jag flyttade med honom till Stockholm.

För 15 år sedan:
Var i Bangkok de sista dagarna på ett halvår på resande fot. Fantastiska naturupplevelser och jobb i diverse stall på Nya Zeeland och solande, festande och flirtande i Australien. En resa där jag lärde mig en hel del om mig själv. När jag kom hem började jag i receptionen på Folkuniversitetet där jag jobbade knappt ett år innan jag sökte till Journalisthögskolan.

För 20 år sedan:
Hade jag några månader kvar på nian och var mitt inne i planerandet av projekt "summer-88" med min bästis. Projektet hade till syfte att radikalt förändra oss från duktiga hårdpluggande mesar som bara var intresserade av hästar till snygga, smala, bruna och en bra bit tuffare tjejer lagom tills vi började gymnasiet. Även om jag fortfarande var osäker på insidan, så lyckades vi nog faktiskt hyfsat bra med vårt mål.

Jag skickar utmaningen vidare till Bossaneto, Mrs Sophie och Lilla J.

Murphy's law

Igår var en strålande vårdag. Jag gick en lång promenad med Elsa, lekte kurragömma i skogen och log åt en snygg kille som spelade frisbeegolf. Jag köpte penséer, murgröna och tusenskönor och planterade i stora krukor. Jag tillbringade flera timmar i trädgården med grannarna, tog upp utemöblerna, gjorde vårfint i rabatterna och satt i solen och drack kaffe. Jag fick till och med lite färg i ansiktet.

Idag snöar det. Rejält dessutom. Mina fina blomkrukor toppas av ett fluffigt vitt täcke och de vita trädgårdsmöberna i plast ser smutsiga och malplacerade ut i den vita snön. Det har inte snöat en enda dag på hela vintern i Göteborg, så givetvis ska det börja snöa nu. Suck.

Men det är inte bara vädret som är nyckfullt. Även mitt humör är nyckfullt just nu. Ena stunden är jag fylld av vårkänslor, hopp och lust. Jag känner mig kärleksfull, förlåtande och positiv och tror på att allt kommer att ordna sig till det bästa till slut. Jag tror på att "good things happen to good people".

Nästa stund är världen svart igen och jag förundras över att jag fortfarande efter över ett år känner sådan djup sorg, sådan skarp smärta. Jag känner mig sviken, nedtryckt, otillräcklig och värdelös och är övertygad om att allt är mitt eget fel. Jag kan förvisso attrahera män på krogen och på dejtingsajter, men det är bara yta. Om de väl lär känna mig kommer de inte längre att vilja ha mig. För den som verkligen kände mig på djupet, den som fortfarande känner mig bättre än någon annan, dög jag inte för. Han ville inte ha mig. Han ville ha någon bättre, någon annan. Jag känner mig för alltid märkt av sorg och tvivlar på om jag någonsin kommer att bli lycklig igen.

Nästa stund igen kokar jag av ilska och irritation. Jag retar mig på allt och alla och vill bara stänga in mig. Alla människor tycks mig fula, äckliga och motbjudande och jag är övertygad om att jag aldrig kommer att kunna älska någon igen. Jag ser på fotona på mig och D tillsammans och ser en dum, naiv kvinna med ett löjligt leende på läpparna bredvid en tvivlande och skeptisk man som håller tillbaka. Som alltid har hållit tillbaka. Jag önskar att han vore här så att jag kunde slå honom. Hårt. Jag är arg på honom för att han har fått mig att tappa tron på kärleken och på mig själv. Kanske är jag också arg på honom för att jag känner igen det draget i mig själv. Att hålla tillbaka. Att inte våga. När jag väl vågade så var det för sent.

Men de flesta stunder är jag bara trött. Trött på D, trött på mig själv, trött på jobbet, trött på allt. Jag vill bara sova. Tungt och drömlöst. För nu när jag inte längre har någon att berätta mina drömmar för när jag vaknar, så minns jag inte längre vad jag drömmer...

No magic

Det regnar igen...

Seg, trött och improduktiv dag. Jag hade tänkt springa efter jobbet, men jag sov istället. I två timmar. Och nu är jag trött igen...

Men, jag tog mig i alla fall i kragen och lagade lite mat för en gångs skull. Pasta med pesto, spenat, tomater, färsk parmesan och kycklingfilé.

Har sett på "Private Practice". Jag vill också ha lite magi i mitt liv. Men jag vet inte ens om jag tror på den längre.

Elsa 1 år

Idag fyller den här lilla grisen ett år.

Today is a good day

Idag är en bra dag. Jag har känt en liten, liten gnista av min gamla energi under ett par timmar (även om jag nu är trött igen). Flera små saker har samverkat som gör att jag just nu är vid gott mod och på ganska bra humör.

• Mina nya metoder för att komma tillrätta med Elsas "gå ut-problem" verkar fungera och vi fick bra kontakt igår (mer om detta någon annan gång).
• Chefen har lovat mig löneförhöjning från 1 april.
• Solen sken igår (även om det regnar idag) och påskliljorna i krukan utanför dörren blommar.
• Jag har en pågående nätflirt som faktiskt är lite intressant.
• Jag är på kontoret idag och ser lite folk (mamma passar Elsa).
• I bilen på väg till jobbet lyssnade jag på sommarens temasång "Anything" med Lambretta och insåg att jag faktiskt kan göra precis vad jag vill (nästan...).
• Jag hittade av en slump en gammal vän från skrivarkursen när jag var inne på Shortcut och mailade lite med henne. Jag har bestämt mig för att försöka hitta en skrivarkurs i sommar och ta mig i kragen och sätta igång med skrivandet på allvar igen.
• Jag ska på afterwork med en god vän ikväll.

"God knows l've cried
Thinking, l was the only
but this is my life
and finally l realized that...

l can do anything l want
l can do anything l want
And there is nothing else that matters, Yeah"

(ur "Anything" - Lambretta)

Vårkänslor

Skottdagen. Om D och jag fortfarande hade varit tillsammans hade jag friat idag... :) Men med tanke på det svar jag förmodligen skulle ha fått så är det kanske lika bra att det inte blev så.

Imorgon är det ett år sedan D flyttade. Elsa och jag åker upp till Stockholm idag och tillsammans med Björn och Haikuharen ska jag imorgon fira att det äntligen är slut på årsdagar. Kanske blir det lättare hädanefter. Jag hoppas det, även om jag är långt ifrån säker.

Idag lyser solen. Snödroppar och krokusar blommar, påskliljorna är på väg att slå ut och rhodedendron har stora knoppar. Våren är på väg och jag har nästan lite vårkänslor. Vårkänslorna är för mig väldigt starkt förknippade med D och nyförälskelse. Jag minns känslan när vi långsamt promenerade hand i hand genom lärkstan och satt på en bänk nedanför Engelbrektskyrkan och såg ut över ett hav av skilla. Jag minns känslan när vi första gången reste iväg på semester tillsammans vid påsk och lämnade sängen en kort stund för att sitta på balkongen i Grundsund och njuta av den första vårsolen. Och det är helt okej, det känns bra, det är ljusa minnen, sådana som jag gärna vill minnas varje vår. Minnen av att vara fullkomligt lycklig och inte vilja vara någon annanstans i världen än just här och nu.

En underbar känsla. Vårkänslan.

Trött

Tankar dagen efter min födelsedag

För ett år sedan skrev jag "om ett år fyller jag 36, och då ska jag vara glad". Jag önskar att jag kunde säga att det var så. Jag önskar att det hade varit så enkelt att jag bara kunde bestämma mig för att vara det.

Under de fyra år jag var tillsammans med D kände jag mig glad, positiv och lycklig och mådde bra de allra flesta dagarna. Nu är jag är glad ibland, en liten, liten stund, någon dag emellanåt. Jag är också ledsen någon gång ibland, men inte särskilt ofta längre. De allra flesta dagarna, de allra flesta av dygnets timmar och minuter känner jag mig bara trött, besviken och likgiltig. Jag saknar inte den förtvivlan, vanmakt, ilska och smärta jag kände för ett år sedan, men jag saknar att känna något. Vad som helst. För numera känner jag ingenting. Jag känner mig avtrubbad. Likgiltig. "The opposite of love is not hate, it's indifference." (Buscaglia)

D fick mig inte bara att må bra och att känna mig glad och lycklig, han fick mig dessutom att vilja skärpa mig, att göra och vara mitt bästa och att bli en bättre människa. Varför ska jag skärpa mig nu? Förmodligen för min egen skull, för att kunna älska mig själv, jag vet... Men jag orkar inte. Den moroten funkar inte lika bra på mig tyvärr.

Nåja, jag hade åtminstone en lugnare och trevligare födelsedag i år än förra året. Åt en god hotellfrukost och läste tidningen i lugn och ro, hade en ganska lugn dag på jobbet, fick en flaska vin av kollegorna och mottog ett antal födelsedagshälsningar via mail och sms. En kille jag dejtade ett par gånger i somras mailade och grattade mig och uttryckte sin förvåning över att jag fortfarande är singel (han är dessvärre inte det). Det gjorde mig glad.

På tåget hem träffade jag en gammal bekant, en kompis till en kompis, som jag inte har sett på fem år. Sist jag träffade honom var jag nykär... Han hade också kärleksbekymmer och vi skrattade lite åt det tillsammans. Elchocker, var hans förslag för att få veliga, sveksamma män att inse sitt eget bästa. :)

När jag kom hem hade jag fått blommor av en beundrare (Han hade sett på dejtingsajten att jag fyllde år och letat reda på min adress på nätet. Lite för mycket, med tanke på att vi aldrig ens har träffats, men han är nog faktiskt bara snäll...). Hade också fått ett gottogram av Haikuharen. Innan jag öppnade blommor och choklad tänkte jag för en sekund att kanske, kanske är det D som har skickat något. Men, självklart inte... Han vågade ju inte köpa något till mig förra året, när vi fortfarande bodde ihop, för han tänkte mer på sin egen rädsla för att jag skulle bli arg på honom än på mina känslor. Så i år hörde han inte av sig alls. Men jag har ju sagt att han inte ska göra det, så... Men ändå kan jag inte låta bli att undra lite om han tänkte på mig. Suck...

Avslutade födelsedagen med en god middag hos mamma och fick förstås massor av pussar av Elsa.

Jag hoppas verkligen att ögonblicken av glädje ska bli fler när solen och värmen kommer tillbaka. Jag hoppas att likgiltigheten ska ge vika och lusten återvända.

Borta bra men hemma bäst

Sitter i sängen på ett hotellrum i centrala Stockholm. Jag skulle egentligen ha bott hos min chef, men hon fick ändrade planer i sista minuten. Ganska skönt, för jag är för trött för att umgås. Gick upp fem imorse och är fortfarande trött efter helgens partajande.

Vandrade ut en sväng för att köpa mig något att äta förut, men det slutade med att jag köpte en varm macka på 7eleven. Jag kan bara konstatera att jag är glad att jag bor långt ifrån Stureplan. Jag trivs bättre i skogarna runt Delsjön.

Jag kan också konstatera att jag känner mig som en främling i den här staden. Jag undrar om jag någonsin har känt mig riktigt hemma här, trots att jag faktiskt bodde innanför tullarna i fem år. Jag kände mig hemma på gården, men framför allt kände jag mig hemma hos D. Home is where your heart is... och just nu känner jag mig väldigt vilsen. Mest hemma just nu är nog i soffan med Elsa sussandes på mina ben.

Är för trött för att tänka klart. Är för trött för att skriva något vettigt. Det blir en tidig kväll. Imorgon blir det födelsedagsmiddag hos mamma.

Intensiv helg

Känner mig helt slut efter en lite väl intensiv helg. Jag var på afterwork i fredags och på schlagerkväll med utgång på stan igår kväll. Jag återkommer kanske med reflektioner över detta vid ett senare tillfälle. Känner mig väldigt tveksam inför utelivet. Det krävs så lite för att det ska tippa över åt fel håll.

Idag har jag lagat mat och fixat hela dagen och haft kalas för familjen och firat min och Elsas födelsedag lite i förskott. Väldigt trevligt. Men nu har alla gått hem och jag känner mig trött och lite urlakad. Mitt behov av lugn och ro, en sak i taget och tid för att reflektera är fortfarande stort och det har inte varit tid till det den här helgen. Det hade nog varit okej om jag hade haft en lugn vecka framför mig. Men det är möten och middag imorgon och Stockholmsresa tisdag-onsdag. Jag känner mig lätt trängd när det blir för mycket.

Sammanfattningsvis så känner jag mig fortfarande så sårbar, så lättstött. Det krävs så lite för att få mig ur balans. Min självkänsla fick sig en rejäl törn när D lämnade mig och den är tyvärr fortfarande långt ifrån vad den borde vara...

En dag som alla andra

Vad jag har gjort denna gudsförtjänta dag.
Jag är lite sen med att anta utmaningen, men bättre sent än aldrig. Alla hjärtans dag. Jahaja. En dag som alla andra. Men jag önskar ändå att jag hade någon att köpa något fånigt kommersiellt hjärtkrafs till.

När gick jag upp?
Kvart över sju. Hade satt klockan på sju som vanligt, men har väldigt svårt att ta mig upp ur sängen just nu. Jag hade gärna somnat om igen, men det tyckte inte slickepotten Elsa var någon bra idé.

Samtalsämne/tankar vid frukosten?
Tankar från nattens dröm dröjde sig kvar. Jag var ute på krogen med Bossaneto. Alla runt omkring oss festade och hade roligt, men jag kände mig icke närvarande, utanför, tom och sorgsen. Bossaneto sade till mig "så här kan du inte leva". Först blev jag arg och tänkte att hon kan väl inte tala om för mig hur jag ska leva. Sen gick vi därifrån tillsammans och pratade och hon sade att hon bara ville ha tillbaka den gamla glada Pipperoni, full av hyss och drömmar. Det vill jag också, sade jag, men förklarade hur jag känner mig. Att jag ser allting utifrån, att jag deltar, men är ändå inte med. Jag kan träffa en kille och tycka att han är trevlig eller snygg eller båda delarna, men jag kan inte känna något mer. Jag önskar så innerligt att jag kunde, att jag inte kände mig så avtrubbad, men det är inte bara att slå på känslorna igen. Det kändes bra att prata med Bossaneto i drömmen. Jag hoppas att vi kan ses snart.

Vad serverades?
Onaka med lingonsylt, rågfras och müslie. En grov macka med ost och gurka. Stooor kaffe med mjölk. Kärlekstips ur GP.

Å sen?
Kollade mailen, åtgärdade lite småsaker, började på ett protokoll. Gick en lunchpromenad i skogen i det underbara vädret med Elsa. Satte in en fiskgratäng i ugnen till lunch. Hade konferenssamtal med Stockholm om det eviga hemsidesprojektet. Försökte skriva klart protokollet, men blev avbruten av diverse telefonsamtal. Efter arbetsdagens slut sov vi en liten stund (mitt sömnbehov tycks fortfarande omättligt). Jag åkte sedan till systemet och därefter till gymet. Gymet är tydligen the place to be på alla hjärtans dag. Fullt med folk - förmodligen mestadels extrema träningsfreaks eller singlar. Det fanns åtminstone en snygg kille att spana på. Bara Göteborgsvarvet är avklarat ska jag återgå till min status som gymråtta snarare än marathonlöperska.

Köpte jag något?
20 vackra vårtulpaner åt mig själv. Vin till familjekalaset på söndag.

Struntade jag i något som jag hade tänkt göra?
Hade tänkt städa upp mitt skrivbord, skriva en "att göra-lista" och strukturera upp jobbet lite... och skriva klart protokollet (men det är ju sååå tråkigt).

Middag?
Sen sådan efter gymbesöket bestående av grillad kyckling, bröd, paprika och smågodis. Mycket näringsriktigt och nyttigt (haha).

En bra sak som hände under dagen?
Solen sken.

Vad tänker jag när jag läser mina svar?
En dag som alla andra. Varken riktigt bu eller riktigt bä. Som mitt liv är just nu. Händelselöst. Småtråkigt.

Jag utmanar Bossaneto och alla andra som känner sig manade!