Igår kväll satt jag framför datorn, inloggad på dejtingsiten jag har registrerat mig på. I min inbox fanns mail med kommentarer som "Vad gör en tjej som du för att få dagarna att gå?", "Hej, du verkar mysig. Vill du flytta in hos mig?" eller bara "Ping - söker kontakt" och ett telefonnummer...
Jag gjorde en sökning efter män mellan 29 och 45, max 10 mil från Göteborg. Ansikte efter ansikte mötte mig på skärmen. Blonda, mörkhåriga, gråhåriga, tunnhåriga, rakade; stora näsor, små näsor; höga pannor, låga pannor; allvarliga, leende, med och utan smilgropar; fula, snygga, alldagliga, intetsägande. Alla dessa ansikten säger mig ingenting. De talar inte till mig. De tilltalar mig inte. Jag har ingen relation till dem och vill inte ha det heller.
Nätet svämmar över av trygga, humoristiska livsnjutare som vet vad de vill och som gillar att resa. Ingen talar om den inre resan. Av femtio sidor med träffar är det ytterst få som fångar mitt intresse. Det beror förmodligen inte på dem, utan på mig. "Bakom varje nick finns en själ" - skrev A peaceful warrior. Det var vackert sagt och så måste det ju vara. Men jag kan inte se det. Jag förmodar att jag inte är redo. Jag önskar att jag vore det. Jag önskar att det bara gick att spola tillbaka och radera alla känslor som jag fortfarande har för D och sätta på en knapp och starta om från början.
I filmen Lantana säger de: "Det svåra är inte att hitta någon att älska - utan att älska den man har". Jag håller inte med. För mig har det aldrig varit så. Jag hade inga svårigheter att älska den jag hade. Jag älskade hela honom av hela mitt hjärta och var beredd att kämpa för honom, och för oss. Men att hitta någon att älska är svårt. Jag är inte en person som förälskar mig lätt.
Innan jag träffade D trodde jag inte att det gick att hitta någon som attraherade mig både intellektuellt och sexuellt. Jag trodde att jag var tvungen att välja - vän eller älskare, trygghet eller passion. Jag trodde inte att jag kunde få båda delarna. Men det kunde jag och jag är tacksam över att jag har fått uppleva det åtminstone en gång i livet. Men jag tvivlar just nu på att det kommer att hända igen. Händer det så händer det, men det är nog bäst att inte ha för höga förhoppningar och det är nog enklare att planera för ett liv ensam. Elsa och jag får köpa oss ett litet hus på Västkusten och åka till Danmark och hitta en donator.
Sol ute, sol inne. Sol i hjärta, sol i sinne.
Regn ute, regn inne. Regn i hjärta, regn i sinne?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Hej vännen!
Ja, det kan inte vara lätt att hitta någon.
När vi var yngre var det på ett annat sätt; många var singlar i umgängeskretsen, man kanske träffade nya människor via att man pluggade, man hängde ute på krogen på ett annat sätt (inte för att det är bästa stället att hitta en livspartner på men ändå) osv osv.
Om jag skulle skilja mig (vilket inte aktuellt så klart) så skulle jag inte ha en aning om hur jag skulle träffa en ny man.
Jag har en väninna som håller kvar vid ett dåligt förhållande och nöjer sig med något som jag aldrig skulle acceptera. Men hon vill inte ut "på marknaden" och leta. Det skulle vara för jobbigt och därför fortsätter hon att leva i något som till slut kommer att göra henne bitter och än mer olycklig...
Jag har redan börjat tänka på om det finns någon i vår umgångeskrets som vi skulle kunna "para ihop" dig med, men det finns ingen...dessutom är du nog inte redo.
Men hoppet är det sista som överger människan och en dag står han bara där, det är jag säker på!
Jag trodde inte heller att jag skulle få uppleva kärleken igen, men så träffade jag D.
Ibland känns livet för j-vligt och allt blir bara fel. Men så plötsligt vänder det och allt går ens väg.
Det tror jag kommer att hända dig; för det finns en allsmäktig plan och i den ingår det att du hittar kärleken igen, jag vet och jag har verkligen innerligt tron på det.
"Good things happen to good people"
Abrazos,
/E
Jag förstår precis hur du menar. Dock formulerade jag nog den tanken som du refererar till när jag hade ett annat sinnelag. Jag är totalt desillusionerad, kan jag tillägga, numera av dejtingsajterna.
Det märkliga är att det uppenbarligen finns så många "där ute" någonstans, som söker och så gärna vill träffa någon, i en slags annan verklighet som uppenbarligen är fjärmad från den egna (man läser ju om det ideligen på bloggar, dejtingsajter, i media etc). Varför är det då så svårt? Kan inte riktigt förstå det faktiskt.
Jag har till slut - i frustration - avregistrerat mig på dejtingsajterna och hoppas att kärleken kommer till slut i alla fall. På internet eller i verkligheten. Tror dock att min blogg fungerar dåligt som kärleksmagnet :-S Men andra sammanhang kanske... Får se till att fixa funderarträff när du är härnere. Fast det är klart, då får jag förhoppningsvis inte vara med...
Usch! Jag har inte orkat närma mig en dejtingsajt ännu. Och efter detta inlägg blir jag än mer säker på att det inte är något för mig. Det räcker att bli deppig över tidningarnas kontaktannonser. Suck!
Regn kan vara bra ibland. Bara du får stopp på det innan det blir översvämning. Kram
Jag är snart 34 år och har aldrig upplevt det där att träffa någon som attraherar mig sexuellt och intellektuellt alls. Så var glad att du har upplevt det. Jag har ingen aning om hur man ska träffa någon - uppenbarligen. Finns det verkligen något man kan göra åt saken? Handlar det inte bara om tur?
Håller med. Och det är väl kanske så att har man inte helt lätt att träffa rätt IRL så har man det inte på nätet heller (?) Själv har jag hållit på med det i flera omgångar, utan att lyckas. Håller på med det lite nu också men känner mig egentligen helt blasé och orkar inte lägga ner min själ i mailen..Det känns fn som att det inte spelar så stor roll vilken kontakt man får när man mailar, om den är djup eller ytlig, det är ju ändå kemin IRL som är det avgörande.
Nätet är ju bra i teorin men i vanliga fall går det ju till på helt annat sätt när man fattar tycke för någon. Ofta för mig kan det t ex vara någon jag först inte alls har sett, ngn som kanske inte alls "passar". Det man tror att man vill ha i teorin kanske inte är det man går igång på utan det handlar om mer subtila saker och det kan slå till när man minst anar det (en klyscha som nog stämmer)
Har också haft tankar kring om det går att få både trygghet och sexuell attraktion. Vill inte välja. Har mest haft sexuell attraktion utan så mkt trygghet hittills och det har ju inte varit så bra men klarar inte av motsatsen heller. Jag tycker att en kombination borde gå att finna men lätt är det ju inte...
Det enda jag kommit fram till att jag kan göra är att försöka vara så mkt som möjligt bland folk, vara mig själv och vara öppen och redo för nya bekantskaper.
Sedan är det nog faktiskt bara tur det handlar om.
Hej!
Jag tror inte att man ska lägga så stor vikt VAR man träffar en person- om det är på konsum, på på en restaurang, hos en vän eller på nätet. Till sist är det inte det som avgör, utan själva relationen. Däremot tror jag inte att känslor kan uppstå online. Om man förväntar sig att det ska gå snabbt eller att intresset ska uppstå över mejl tror jag att man blir besviken. Man får tänka som så att samma person man kan möta på konsum kan man möta på nätet. Alla på konsum är inte intressanta, men ngn kanske är det. Någon gång. Det är bara ett sätt att vidga vyerna, öka kontaktytorna. Jag tror inte att man ska lägga så stor vikt vid det, ta det lugnt. När du är redo kommer du att kunna se det som en rolig grej!
Sedan tror jag att du komemr att upptäcka att du har lättare att bli kär idag än tidigare. Förmågan att bli kär har att göra med sårbarhet. För var sorg man går igenom desto mer sårbar blir man, och man blir lättare förälskad. Du kommer att se mer av det fina i andra människor idag än tidigare, öppna dig på ett annat sätt. Man tror att sorger och förluster gör det svårare, men det är faktiskt tvärtom.
Skräppan sa
Att träffa någon, ja den drömmen delar vi ju som du vet. Lite tror jag det handlar om var man befinner sig. Jag minns när vi var på Vinga och skojade om att du "var ute i en båt" (out and about). Jag börjar känna att jag faktiskt är ute i en båt, att jag är öppen för nya relationer, att jag vill träffa någon. Kanske är det så att du fortfarande behöver mer tid att slicka dina sår. Läkning måste ju ske sakta och från botten av såret om det ska bli bra. Jag tror att du så småningom kommer att upptäcka att du åter orkar lyfta blicken, svaja på höfterna och säga "jag är här", men kanske inte just nu.
Fast vad vet jag, drömprinsar tror jag inte på men kanske som du säger någon som kan attrahera både intelektuellt och fysiskt. det är nog det närmsta en drömprins man kan komma.
Kram, vi ses idag eller imorgon hoppas jag. det ska bli så kul att äntligen få träffa Elsa.
Idag när jag kom hem hade han packat och flyttat!! Jag har panik. Dagen jag funderat på så länge är här. Jag kan knappt andas,det är för stort för att ta in. Jag måste försöka hitta lugnet.
Kan inte förstå att det är sant.
Jag är här nu, han har flyttat nu!
Förstår vad du kände när du kom hem till en tomt hus för några månader sen.
Vad gör man?
Kram från en olycklig Carro
Hej Pipperoni!
Har plöjt igenom hela din blogg på ngr dagar och förundras över hur lika vi tänker! Jag känner igen mkt av det du skriver från när mitt ex lämnade mig. Det följdes av en 2 år lång rörig historia av "nästan-förhållande" eftersom han inte kunde släppa taget men ändå inte vågade satsa på oss. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna släppa honom och oroade mig - precis som du gör - för om jag någonsin skulle kunna hitta ngn som attraherade mig både intellektuellt och sexuellt som han gjorde... och så, när jag som minst var beredd på det dök han upp: min nuvarande sambo J! Och även om vi är 1000 ggr mer olika än vad jag och mitt ex var, så är vi på samma plats i livet och vill samma saker - till skillnad från mitt ex som var rädd för att bli vuxen...
Jag är inte heller den som har lätt för att bli kär, och när J dök upp så var jag fortfarande insnöad på mitt ex och trodde aldrig att det skulle bli ngt mellan oss. Idag är jag oerhört glad att jag släppte kontrollen och tillät mig att känna det jag faktiskt gjorde!
Det kommer dyka upp ngn ny i ditt liv också, det är jag övertygad om! Kanske träffar du honom rent av på ngn av dejtingsajterna, kanske genom jobbet, kanske av en slump på tåget, kanske är det ngn som redan finns i ditt liv (jag och J hade känt varann i 8 år när vi väl fann varann), men någonstans där ute finns han! Det gäller bara att våga vara öppen för det! Och även om du inte är det idag, så kommer den dagen komma! Jag tror på dig!
Till sist vill jag dela med mig av mitt livsmotto:
"Du kan inte alltid välja hur du har det, men du kan alltid välja hur du tar det"
STOR kram moster!
PS. Ses vi på midsommar? Ser fram emot att få träffa dig och lilla Elsa! DS.
Den lilla snälla - Just nu tror jag också. :) Ser fram emot att svänga de lurviga med dig en kväll under semestern. Kram.
A peaceful warrior - Jag har inte riktigt förstått det heller... Men det gäller nog att försöka vara öppen för nya kontakter rent allmänt. Kram.
Kantarellkisse - Ja, min blogg funkar nog inte heller så bra som kärleksmagnet... Funderarträff låter trevligt. Kram.
Ankan - Den här gången var det bara en tillfällig störtskur som upphörde snabbt. Kram.
Anonym - Både och. Kanske handlar det en del om timing. Men jag tror också att det handlar om att våga vara sig själv och vara öppen för nya kontakter i alla dess former.
Lisa - Ja, jag tror att du har rätt i att det gäller att försöka vara öppen för nya bekantskaper rent allmänt. Bevisligen går det att hitta både och, och jag tänker inte nöja mig med något mindre...
Haren - Jag hoppas att du har rätt i att sorgen faktiskt gör det lättare att vara öppen för förälskelsen. Jag tror att du faktiskt kanske har rätt. :) Kram.
Skräppan - Nej, drömprinsar finns nog inte, men det räcker ganska långt med någon som man kan vara sig själv med och som intresserar och attraherar. Kram.
Carro - Verkligen trist att höra. Tänker på dig. Kram.
Lilla J - Lustigt. Tittade in på din blogg häromdagen, men hade inte en tanke på att det kunde vara du. Ja, det handlar nog mycket om att vara öppen och våga släppa in någon. Vi ses på midsommar. Kram.
Skicka en kommentar