Igår kväll var jag på Liseberg och åkte bergodalbanor. Flera stycken. De av er som känner mig vet hur okaraktäristiskt det är. Jag åker inte bergodalbanor. Men det gjorde jag och det var roligt. Att jag dessutom hade trevligt sällskap gjorde ju inte saken sämre.
Allt som har hänt det sista halvåret har även gjort att jag har blivit modigare. Mer benägen att ta risker. Att våga. Att kasta hjärtat före och hoppa själv efter. Vad är det värsta som kan hända? Det jag hade föreställt mig som det värsta som kunde hända hände verkligen. Och jag överlevde. Jag har rest mig och benen känns starka.
Imorgon ska jag på lägenhetsvisningar. Sedan åker jag tillbaka till Stockholm en kort sväng innan det är semesterdags.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
NU blir jag nyfiken. Var det samma trevliga sällskap som på lunchen häromdagen? Spelar i och för sig ingen roll. Det är bara så härligt att se att du hittar fler och fler stunder av glädje i din vardag. Lycka till på lägenhetsvisningen imorgon. Jag håller tummarna. Kram K
Jag önskar dig lycka till med allt!
Ja, här är det nåt som har hänt!=)
Kul, kul. Ett halvår är ju egentligen inte så lång tid men för mig var det så lång tid det tog iaf. Jag hoppas att det har vänt nu för dig också. Gladare låter du definitivt och ang det du skrev hos mig så vet jag att du kommer också tycka att allt var bäst som skedde en vacker dag. Det är bara en tidsfråga. Kram!
Själklart blir man förändrad och det är jobbigt men när det väl vänder är det skönt att veta att man gjort det själv. Vågar man inte vinner man inte heller. Du har skapad den du är idag, var stolt och njut. Kram.
Du håller på som jag - att repa mod, visst är det häftigt! Lycka till med bostadsjakten. Kram
Hej vännen!
"För att vinna måste man våga"
Eller som vi pratade om sist, mina hjärtesorger har inte gjort att jag skytt elden, snarare tvärtom så har jag "kastat" mig in i nästa förhållande för det är underbart att vara kär, lära känna en ny person och att våga ge sig själv till någon annan. Vissa gånger har jag blivit sårad igen men i dessa fall tycker jag inte att man skall applicera mottot "att man skall lära sig av sina misstag" - det har inte varit så.
Det värmer gott i mitt hjärta att du mår bättre. Att veta att du mått så dåligt har gjort ont i mig. Men nu kan det bara bli bättre, jag vet att du är på väg.
Over and out!
Abrazos,
/E
Exakt! Vad är det värsta som kan hända? Så härligt att höra!
Så härligt att du står stadigt igen! Nu kan du gå en ny spännande framtid till mötes! Hoppas du hittar ngn fin lgh snart, jag håller tummar och tår!
Kramis!
PS. Det var jag som tog bort ovanstående inlägg, det blev fel! DS.
Skräppan - Haha, ja, det var det. Sen har det väl gått sådär, men, den som lever får se.
A peaceful warrior - Detsamma. Jag är förvisso på väg från Sthlm nu, men om du känner för det kan vi ses någon kväll och låta hundarna leka lite. Kram.
Miss J - Jo, även om det fortfarande finns sämre dagar så känns det som jag har passerat en vändpunkt och kan se framåt igen och även om jag fortfarande inte riktigt kan känna att det var bäst som skedde, så kanske jag kan det så småningom. Kram.
Separerad - Jag håller helt med, man måste våga för att vinna. Och oavsett vad som händer så tycker jag bättre om den nya jag än den gamla. Kram. :)
Ankan - Ja, det känns bra. Kram.
Den lilla elaka - Faktiskt känns det nog som att jag är mer öppen för nya kontakter och andra människor nu än förut. Kram.
Lotta - Trevligt att se dig. Hur mår du? Kram.
Lilla J - Ja, det gjorde jag. Hurra! Kramis.
Skicka en kommentar