Om heffaklumpar i minst tre dimensioner

Igår var det fullmåne. "Jag har nigit för nymånens skära. Tre ting har jag önskat mig tyst. Det första är du och det andra är du och det tredje är du, min kära." skrev Bo Bergman. Du, du, du. D, D, D. 3D. 

"3D, förkortning för tredimensionell, betecknar egenskapen att ha utsträckning i tre dimensioner (på längden, bredden och djupet)", säger Wikipedia. 

Du, du, du. Vem? Jag vet inte... Jag vet bara att jag har börjat längta lite efter dig igen. Dig som jag har så mycket att säga om kvällen att jag fortsätter att prata med även om jag vet att jag halvsover och bara säger obegripligheter. Dig som jag vill somna nära, nära och vakna bredvid, likadant. Dig som jag vill sitta med längst ute på en brygga och bara höra vattnet och vinden. Dig som jag vill fara över världen med och kika ut från kanten på vår färgsprakande flygande matta. Dig som jag inte vill vara utan. 

Jag har inte längtat på ett tag och därför känns det bra att längta lite nu. För jag tror fortfarande på Karen Blixens ord att "själva längtan är beviset på att det vi längtar efter finns". 

Jag har legat lågt ett tag. Inte riktigt haft lust. Inte orkat. Men nu tror jag att det snart är dags att följa Puh:s råd igen: "Den bästa platsen att gräva en mycket djup grop i vilken man vill fånga en Heffaklump, vore någonstans där en Heffaklump redan befinner sig, bara någon meter längre fram ungefär." 

Så var finns du? Min Heffaklump? Ett ställe som ofta kommer på tal när jag pratar med vänner om att fånga Heffaklumpar är nätet. Dejtingsajter. Men precis som en låt som kan vara helt enastående fantastisk live på en konsert ibland förefaller ganska platt i ett par hörlurar, tror jag detsamma gäller Heffaklumpar på nätet. Nätets nackdel är nämligen att det inte är tredimensionellt. Bilden som ges är tämligen platt. Inget kroppsspråk, ingen röst, inga rörelser, inga dofter, inga blickar, ingen mimik... Några få Heffaklumpar är lika platta live som på nätet. Men många som i endimensionell version aldrig får en chans är så mycket, mycket bättre i verkligheten...