"Vårt behov av tröst är oändligt", sade Stig Dagerman. Kanske är det så. Det kan åtminstone kännas så ibland. Mörka kvällar när man känner sig som ett ensamt litet knytt som gnäller under täcket och bara längtar efter mänsklig närvaro. Längtar efter beröring. Längtar efter en varm famn att få krypa upp i och bara blunda och omslutas av starka armar.
Idag är en sådan dag. En dag när jag längtar efter tröst. Både att kunna ge och att själv få. För när man känner att man inte riktigt räcker till för att trösta någon annan vill man själv bli tröstad.
Ikväll önskar jag mig en famn att krypa upp i, ett bröst att vila huvudet på, en hand som smeker över håret. Både åt mig själv och åt syster Skräppan. Men jag är glad att jag i alla fall får lite tröst i en varm och mjuk hundkropp som ligger tätt, tätt intill och sover sött och snarkar lite tyst. Jag önskar att jag kunde teleportera Elsa till sjukhuset. Jag önskar att jag kunde skicka en riktig kram. Men jag får nöja mig med att sända en cyberkram och önskningar om framtida glädjelampor som gungar över havet.
Vem ska trösta Knyttet?
Kanske du och jag vem vet...
Här börjar ändå sagan om att lämna ensamhet
och ge sig ut på vandring för att finna på en vän
och hur rosor kan bli röda när du möter kärleken...
En saga om att fatta mod och bita Morrans svans.
Om längtan efter havet, alla längtar någonstans...
När jag har räddat dig och du har fått en vän,
då går vi ut på stranden för att se på skymningen,
och jag har "nåt" att säga dig:
Glöm bort hur svårt det var, med ensamhet och rädsla,
allt det roliga är kvar...
Nu gungar glädjelampor över havet vart man ser...
Nu tröstar vi varandra och är aldrig rädda mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej vännen!
En av mina favoritböcker; "Vem ska trösta knyttet", det var den redan när jag var liten.
Hälsa Skräppan från mig, jag tänker på henne.
Abrazos,
E
Tyvärr slocknade glädjelamporna idag och trösten är svår att ta till sig. Men att du finns med dina varma tankar och din omtanke betyder mycket för mig.Kram från en oändligt sorgsen skräppa
Kram till dig och skräppan.Inga ord finns ibland.
Vem skall trösta knyttet och säga som der är....
Mycket fin text som går rakt i hjärtat. Det är ju begripligt förmig som man att du Pipperoni inte hittar hem. Det måste finnas 1000-tals som bara läntar efter att famna dig och ge dig det du behöver.
Hoppas du fick det fint i Madrid, mycket tapas och trevlig samvaro! Sadens akritektus är ju underbar, fantastiska moderna byggnader. Hoppas du kan leva på resan ett slag!
Peter Midas, all I touch turns to gold!
Skicka en kommentar