Meningslös måndag.
Jag har massor att göra men får ingenting gjort.
Känner mig uppstressad. Rastlös.
Trött och totalt handlingsförlamad.
Befinner mig mitt i meningslöshetens illaluktande träskmarker.
Minsta lilla uppgift känns som ett oöverstigligt berg. Som en sisyfosuppgift.
Mina armar känns som bly.
Borde jobba.
Borde plocka upp kläderna från golvet.
Borde vattna blommorna.
Borde städa.
Borde ta tag i mitt liv. Planera något roligt. Orkar inte ens med det.
Borde inte tänka så mycket borde.
Kylen gapar tom och jag åker och handlar. Jag kommer hem med en kasse nästan helt utan mat. Rakskum så att jag kan raka benen för vem? Snacks som jag kan bjuda någon okänd gäst på. Vomben till Elsa. En golvmopp. En avocado och en halv grillad kyckling. Orkar inte sätta på pasta till kycklingen. Gnager lite på låret ståendes vid diskbänken. Gör med en enorm ansträngning i ordning fyra små ostkex med kall Cambozola, tvekar en sekund och häller upp ett glas vin. Skitsamma att det är måndag. Det är måndag och jag sjunker ner i soffan, men känner mig för rastlös för att sitta still.
Idag vill jag vila huvudet i mors knä. Nej, jag vill vila huvudet i någon annans knä och bli pillad i håret. Typ Richard Gere eller George Clooney. Fast egentligen vill jag hellre planera en resa.
Jag hatar att vara handlingsförlamad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Kära Pipperoni,
Känner med dig, önskar att jag inte bara kunde skicka en virtuell kram utan en riktig. Jag känner verkligen igen att just handlingsförlamning kan vara det jobbigaste. Föredrar att gråta och skrika, vara arg, el vad som helst som har en energi.
Jag tänker att efter en tid av stress och massor att göra, med flytt, efter den jättejobbiga våren är det inte konstigt att du känner som du gör nu. Jag tror kanske att du egentligen inte är handlingsförlamad, men väl klanske utpumpad- av sorg, köpa lägenhet, flytt- massor av omställningar och stora saker att fatta beslut om. Man brukar säga att en sådan sak- byta jobb, flytta eller en separation är en omställning som tar flera månader att återhämta sig ifrån, både fysiskt och psykiskt. Du har prickat in flera av dessa på kort tid.
Du kanske behöver återhämta dig nu? Jag tänekr att det kanske är som om du hade varit med i ett ultralopp om flera mil i svår terräng i flera dagar, kanske veckor. Din hjärna säger till dig att fortsätta arbeta, fokusera, härda ut, kämpa, fortsätt. Men din kropp och din själ behöver näring, vila. Samtidigt saknar hjärnan och kroppen de endorfiner den fått under loppet, som dövat både värk och smärta och gett uthållighet och ork. Nu är du utan något som uppptar dig, utan ngt att planera och i behov av återhämtning. Det är tufft, men jag är övertygad om att du snart att känna dig mer balanserad när du får vila och återhämta dina krafter, med massor av omtanke om dig.
Som sagt har bara virtuella kramar och massor av tankar.
Usch känner igen. Alltifrån bautalistan av "borden" och "måsten" som bedövar och förlamar till att Cambozola funkar som mat ibland - och "jag skiter i vad man borde" och tar ett glas vin en måndag som man inte borde kanske. Tror du inte att det är en sund reaktion trots allt på allt du upplevt och genomlidit - flytten inte minst! Även om du flyttat till hemtrakterna igen, så är det ju ändå en flytt från ditt tidigare hem. Och till en ny bostad och ett nytt liv. Kramkramkram
Jag sällar mig till skaran och nickar igenkännande, (om än något tystare och från mitt eget lilla hörn).
Hur finner man ny ork, när man inte orkar?
Något positivt måste jag ju ändå hitta, och se, du börjar skriva lite mera målande och kreativt. Är jag den enda som ser det?
Sov gott, med hopp om en bättre tisdag! :o)
Ack ja. Vi är nog lite på samma ställe låter det som. Clooney hade varit ok... ;) Kram.
Haren - Ja, jag håller med, handlingsförlamning och apati är det värsta, hellre gråter jag. Kanske är det bara så att jag behöver vila. Hoppas att vi kan ses på riktigt snart. Kram.
Ankan - KramKramKram tillbaka.
Soledude - Ja, det är underligt att man ändå någonstans alltid tycks hitta lite ork till, trots att man tror att den är helt slut. :) Intressant att du märker en förändring i mitt skrivande, kanske fungerar bloggandet nu som uppvärmning tills jag är redo att ta upp det kreativa skrivandet igen...
Lotta - Japp, eller Jude Law. Kram.
Skicka en kommentar