Jag är tillbaka i mitt lilla hus igen efter nästan sex veckor på resande fot. Jag har bott i en kappsäck. Jobbigt, men samtidigt roligt, trevligt och avkopplande. Nu har jag kommit hem, packat upp, tvättat och börjat packa ner igen. Rensa, sortera, slänga. Packa. Ut med det gamla, in med det nya? Jag ser fram emot att komma i ordning i lägenheten. Nytt och fräscht, en ny start. En större öppenhet. Mycket nyfikenhet. Social samvaro. Jag ser fram emot många middagsbjudningar, där jag kommer att bjuda mer på mig själv. En mer accepterande, ödmjuk och förlåtande jag.
Förlåtande. Jag träffade D idag och känner ingen bitterhet, inget förakt, ingen ilska alls mot honom längre. Det kändes lite underligt och ganska sorgset och vemodigt. Jag önskar fortfarande att det hade gått annorlunda. Att han hade låtit mig vara med. Jag vet inte riktigt vad jag känner för honom nu. En stark ömhet och stor omtanke. En genuin önskan att han ska få må bra. Mer? Jag vet faktiskt inte. Jag måste smälta vårt möte lite. Vi är nog båda annorlunda idag. Andra personer, bättre, mer ödmjuka inför livet. Samtidigt kändes det väldigt enkelt, naturligt och bra.
Känslan för dagen är tillförsikt. Jag vet inte alls hur framtiden kommer att se ut... Jag vet att jag ska flytta hem till Göteborg och det känns otroligt bra. Men i övrigt vet jag ingenting. För ett havlår sedan kände jag att alla mina drömmar hade krossats, att jag hade berövats både minnena och framtidsdrömmarna, att framtiden bara var målad i svart. Utsiktslös. Nu känner jag mig öppen för nya möjligheter och full av tillförsikt inför framtiden. Det finns alla möjligheter. Det kommer att bli bra, hur det än blir. Good things happen to good people.
Vi bygger från grunden på all skit som har hänt.
Det är min tur nu, vinden har vänt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hola hermana!
Vilken fin person du är som tog dig tid att träffa D!
Ingen bitterhet över att han inte ville prata förut när DU ville.
Det är bara ännu ett bevis på vilken fin människa du är.
Man vinner inget på att vara elak och "ge igen", tvärtom.
Man vet aldrig vad livet har att ge en men jag tror att din nystart i GBG kommer att få dig att må bättre än tidigare, på många plan.
Jag tror också att om man mått riktigt dåligt så blir man, när man tagit sig upp ur sin grop, en annan och bättre människa. Så har det i alla fall varit för mig. Inte att jag önskar att alla ska behöva vara med om tråkigheter, men det formar en och gör en mer ödmjuk inför mycket i livet.
Jag längtar efter dig och snart kan vi vara spontant sociala med varandra! Vår vänskap kan bara nå högre plan!
I mitt hjärta vet jag att du kommer att hitta lycka och kärlek igen och denna gången blir det annorlunda.
Och som jag sagt tidigare: "Good things happen to good people" - det är den allsmäktiga ordningen som jag tror djupt på.
Abrazos,
/E
Det låter nästan som att du behöver en ny blogg för nya tankar.
Det är ganska storsint av dig att klara av att tänka så snällt om D bara efter 6 månader. Jag säger villigt att jag fortfarande efter.. 6 år inte tänker så snällt om ett x.
Men så är jag kanske inte tillräckligt "god" ;)
Välkommen tillbaka. Låter spännande med din nystart, jag ser fram emot att få följa med. :)
Välkommen tillbaka från semestern!
Skönt att höra att du haft en bra semester! Jag är så glad för din skull att du känner som du gör, att du kan se positivt på framtiden även fast du inte vet vad som komma skall. När personer sa till dig i början "det kommer blir bättre, låt det bara ta lite tid" så var det nog det här tänkte på. Även fast du kanske har en bit kvar så har du i alla fall accepterat att du är värd att gå vidare och må bra, med eller utan någon vid din sida. Och att höra sånt just då ger en ingen tröst, tvärtom känns det nog mer som ett hån. Men här är du i alla fall nu! Nu kanske det blev en aning svamligt, jag vill egentligen bara säga att jag är jätteglad att du kommit såpass långt som du gjort, att du inte är bitter på dig själv, eller på D.
Ta hand om dig, vi kanske ses på IP nåt innan du flyttar! mångra kramar Sophie
Hej P!
Jag måste bara skriva att jag fick tårar i ögonen när jag läste ditt senaste inlägg. När jag läste det sista du skrev, det är din tur nu...
ja då kom mina tårar. Jag har känt så med dig när du varit så under isen i vintras och i våras och jag har följt allt du skrivit. Därför blir jag så glad att jag får glädjetårar när du nu skriver att du känner att det är din tur nu.
Jag blir så glad för det lyser igenom att du verkligen känner att det är din tur nu.
Heja, heja dig!
Kramar i massor från en av dina mkt trogna bloggläsare , Carro
Den lilla elaka - Nej, ilska och elakhet slår nog bara tillbaka på en själv... Jag längtar också tills vi kan vara mer spontant sociala med varandra! Kram.
Smul - Ja, nya tankar, en annan jag, men på många sätt är jag ändå densamma, så någon ny blogg blir det nog inte... Kram.
Lotta - Detsamma, måste lägga till dig i mina favoriter igen! Bums.
Ankan - Tack.
Sophie - Tack, vi får se till att ses innan jag flyttar. Kram.
Carro - Tack, vad gulligt av dig. Jag följer med dig också, även om jag inte alltid skriver så mycket. Kram.
Skicka en kommentar