Dags för lite Buscaglia igen...
"...Hur vågar ni dö utan att bli allt som ni är! Ni kan göra det genom att fatta det beslutet. Det är inte svårare än så. Det är på så sätt förändringar inträffar, och förändringar är alltid möjliga. Jag blir galen när jag hör det här: "Man kan inte lära gamla hundar att sitta." Jag har lärt gamla hundar en massa trick. Ni har ett val. Livet är ett val och det är ni som ska välja. Ni kan leva det lyckligt eller ni kan leva det i sorg. Ni kan vara lättsinniga. Ni kan vara allvarliga. Men ta fullt ansvar för det val ni gör".
Jag vill leva livet lyckligt. Jag är trött på sorg. Jag vill se framåt. Men jag har varit trött, enormt trött, ett par dagar. Jag tackade nej till en fest i Göteborg i morgon och nu ångrar jag mig nästan... Men, jag vill ner på riktigt, jag vill ha en fungerande vardag igen, inte denna mellanvärld. Så, jag stannar hemma och packar. Det som retar mig är att jag faktiskt hade åkt ner om det inte hade varit för jobbet. Jag ska hålla en utbildning på måndag och måste förbereda mig för den i helgen. Usch, fy, blä. Jobbet känns meningslöst. Jag måste bestämma vad jag vill bli när jag blir stor. Nu, snart. Men jag är ju stor... Jag vill bli allt som jag är..., men jag måste bestämma mig, jag måste välja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hola "Hermana"!
Jag är uppe sent och "plockar"...
D är i Danmark på handbollsturnering så jag passar väl på, haha.
Man kan inte ändra på någon, det kan bara den personen själv. Men jag håller med, man kan få en gammal hund att sitta om den vill.
Varför se hinder istället för möjligheter?
Förstår att du är trött, tänk efter, varför... Det är ju något som kommer ikapp dig. Tänk efter. Din "resa" i sommar har kanske delvis varit en flykt (som dock varit bra) och nu kommer verkligheten ikapp dig.
Du har ändrat dig, ja, men i grund och botten är du fortfarande du, mig "lurar" du inte.
Innerst inne och om du tänker efter tror jag att du vet vad du verkligen vill. Glöm vad andra tycker och tänker, tänk på vad som är viktigt för dig och vad som får dig att må bra.
Att älska är en av de största saker man kan göra men det är även att förlåta.
Glöm inte att ta den där lunchen med F - jag tror att det hade varit bra. Han kände dig "förr" och detta kanske kan ge dig perspektiv på vem du är nu, förstår du vad jag menar?
Nåja, vem är jag att skriva allt det här mer än en trött kvinna som älskar dig och alltid kommer att vara din vän, no matter what.
Och vad ska vi bli när vi blir stora? Inte vet jag, men jag har kanske en liten idé...
Kramar i massor till dig från mig,
/E
Kära vän! Det är inte konstigt att du ställer dig frågor om var du är på väg och vad livet har för dig när du är mitt i en flytt, ett uppbrott.
Jag tror att vartefter du packar upp igen, och landar i ditt nya hem kommer de andra bitarna också att falla på plats.
Hur det än blir, vilka beslut du än fattar om ditt liv, är jag säker på att det komemr att bli bra.
Kram
Ursäkta att det har varit så tyst härifrån. Det har varit en ganska knepig sommar för min del.
Båda föregående skribenter har mycket att komma med, lyssna på dem, oxå.
Jag kan tänka mig att du just nu bara väntar på att det du strävade efter förut skall "gå i uppfyllelse" på nåt sätt. Kanske är det just väntan som kan lära dig något mitt i allt detta som är ditt nu? Kanske kan du fortsätta styra upp vad du bör fundera på i framtiden, men vänta med det tills flytten är över och du har hittat den där "vardagen" i det nya, när framtiden har blivit idag. Det kanske är då först som du helt klartänkt kan göra nästa val i livet!?
Själv är jag ekvilibrist vad gäller att fundera ut planer och sätta upp mål, (läs: önska och söka), men genomförandet brukar bli sådär. Avslutandena skall vi inte prata om. :-P
Men, jag lär så länge jag har en lever! :o)
Du har rett ut och styrt upp ditt liv väldigt bra, njut av dekadensen och lägg krutet på att sortera vad som är viktigast i nästa fas alltså, då tror jag det kan säga "vips" osså sitter du där i ditt nya liv, med alla möjligheter att kasta dig in i precis vad du vill igen.
Jag gläds med dig. :o)
Kramar
Jag tänker så här;
Kanske det är så för oss båda att vi just nu ska ordna upp vår vardag lite mer innan vi ser framåt igen. Det är inte så kul, ganska slitigt, men det kanske sedan är lättare att få nya visioner och tankar utan att det blir en flykt.
Jag läste en bra mening i tidningen i morse skrivet av Magnus Malm inför söndagens text.
Överskriften var "vår olyckliga kärlek till friheten".
Han skrev:
"Nämn ordet frihet och människans hjärta börjar bulta av längtan. Ställ henne inför friheten och hon börjar flacka med blicken. Det är en olycklig kärlek, vi dras till friheten som nattfjärilar till ljuset, men när vi kommer nära skräms vi på flykten av dess påfrestande vildhet."
Och sedan till det mest intressanta av det han skrev:
"Vi behöver naturligtvis alla både ett visst mått av trygghet och ett visst mått av frihet. Enbart trygghet utan frihet leder till kvävning, enbart frihet utan trygghet är övergivenhet."
Detta tyckte jag var en intressant tanke. Jag tror att vi båda har upplevt både kvävningskänslan och övergivenheten. Så nu får vi kanske försöka stabilisera våra liv och hitta en kombination av frihet och trygghet.
Jag tänker på dig och finns här för dig. Kram från din syster
Måste, måste, måste? Stressa inte, ta det lugnt, det viktigaste först. Det viktigaste för dig just nu kanske är att komma ikapp och genomföra flytten. Så det låter klokt att du stannar hemma och packar. Men vad vet jag? Jag bara tror.... Och önskar dig en bra fortsatt helg förstås. Kram //Ankan
Den lilla elaka - Ja, jag har nog inte riktigt orkat känna efter och gör nog fortfarande inte det. Måste landa i mitt nya hem först. Jag hoppas att molnen skingras då så att jag kan se lite klarare och framför allt lite längre fram än mina egna tår... Kram.
Haren - Det hoppas jag med... Kram.
Soledude - Long time no see. Knepig sommar? Det låter tvetydigt. Man lär så länge man lever - ja, åtminstone så länge man vill. :) Mer dekadens åt folket, eller åtminstone åt mig! ("...dekadens, dekandens..." - någon Cornelis-låt... hm, vilken?) Men det är nog som du säger att jag måste landa först. Kram.
Skräppan - Ja, det var en intressant tanke om frihet och trygghet och nog är det väl så att vi måste ha ett visst mått av båda. Just nu känns det som lite för lite trygghet för min del, kanske därav lite panikkänslor ibland. Hoppas allt gått bra med flytten och att allt går bra på måndag. Hörs snart. Kram.
Ankan - I know. Det är så lätt att ställa upp en massa måsten. Duktighetssyndromet drabbar även mig, ofta... Kram och trevlig helg till dig.
Skicka en kommentar