På väg

Idag åker jag till Öland.

Det känns bra. Jag är på väg någonstans. Jag är på väg bort från mellanvärlden, gråzonen, landet ingenting, stiltjen. På väg mot något nytt. Mot nya äventyr. Mot en ny vardag. Mot det okända. Nya vindar blåser. Träden nyser, som Kalles pappa sade när han skulle förklara vinden för sin son... :)

Idag säger jag sjunger jag med i mitt nya ledmotiv från Lambretta - "I can do anything I want". Så känns det idag i alla fall.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Karin Boye


Det blir nog svårt att komma åt Internet på Öland, så jag räknar med att detta blir sista semesterinlägget innan jag är tillbaka i huset och börjar med flyttbestyren. Jag avslutar med ett leende.

Uppmärksamhetsjunkie

Båda systrarna har lämnat huset och jag är själv med Elsa. Det är min första kväll ensam på nästan fyra veckor. Och jag har redan fått nog... På söndag åker jag till Öland, till stugan jag har hyrt. Tanken på två veckor där, ensam i stugan med Elsa, känns inte längre lika lockande.

Efter att ha tillbringat fyra månader grubblande i ensamhet har jag nu ingen lust alls att vara ensam. Jag vill ha sällskap. Jag vill vara social. Jag vill umgås. Jag vill ha roligt. Jag vill ha uppmärksamhet. Vill bli sedd. Bekräftad.

Jag har haft roligt de senaste veckorna. Jag har varit social och umgåtts med familj och vänner. Jag har flirtat. Jag har fått uppmärksamhet. Men det räcker inte. Jag hungrar. Jag är omättlig. Och jag har fortfarande inget tålamod.

Jag vill att allt roligt ska hända nu, på en gång, oavbrutet, hela tiden. Och händer det inget kan jag lika gärna åka hem och sätta igång och packa. Otålig. Osalig. Rastlös. Jag känner mig som ett tjurigt barn eller en uppspelt hundvalp som gör vad som helst för att få lite uppmärksamhet. Efter att ha befunnit mig i "mellanvärlden" så länge och inte kommit någon vart gör jag nu som Elsa och drar med full kraft framåt i kopplet och vägrar att inse att det faktiskt inte går fortare för det...

Jag tror att det jag egentligen vill är att få komma igång med min nya vardag, i min nya lägenhet, i Göteborg. För semester i all sin ära, men det är ju i vardagen, var dag, det är viktigt att trivas och känna sig tillfreds...

Tacksamhet

D skrev till mig att han hoppas att min hud inte har blivit för tjock av det som har hänt.

Min hud har inte blivit tjockare.
Den har snarare blivit tunnare.

Jag känner precis som Haikuharen att sorgen har fått mig att bära mina känslor mer på utsidan. Jag känner mig hudlös. Jag känner lättare både glädje och sorg. Jag orkar inte hänga upp mig på småsaker, jag accepterar mer, jag är mer förlåtande, mer ödmjuk, mer nöjd, mer tacksam. Jag är på vissa sätt starkare, jag vet bättre vad jag vill och vad jag värdesätter. Men jag är på andra sätt bräckligare och mer osäker.

Skräppan pratade idag om livet som en stol som står på många ben. Ett ben kan vackla och man kan ändå klara sig ganska bra, men om många ben vacklar samtidigt kan det bli väldigt svårt. Jag är tacksam över mina starka ben - familjen, vännerna, bostaden, ekonomin. Och jag känner hopp och tillförsikt om att de ben som idag vacklar lite - kärleken och jobbet, snart kommer att bli starka igen.

Tacksamhet är känslan för dagen.

Från Öckerö loge hörs dragspel och bas...

Är nu installerad ute på Öckerö med Skräppan och Sus med familjer. Idag är första semesterdagen när solen har lyst hela dagen på mig och Elsa. Näsan är fräknig, axlarna varma och nu känns det verkligen som semester. Underbart.

Vi tar en dag i taget och hoppas att solen fortsätter att skina. Ikväll ska vi grilla med familjen och imorgon kommer förmodligen några goda vänner som har seglat hit med båten på middag. Jag hoppas på besök av fler vänner och bekanta under veckans gång. :)

Nu ska Elsa och jag gå en promenad och öva oss på att gå i koppel och inte skälla på bilar och sedan är det snart drink och snacktime.

Tänkvärt

Filmcitat, tänkvärt:

"What you feel only matters to you. It's what you do to the people you love that counts."

Stiltje och mer otålighet

Jag vankar runt i min "Sunshine makes me happy-t-shirt".

Tittar ut på den gråmulna himlen.

Rastlös.

Otåligheten rider mig igen.

Det är regn i luften. Det är stiltje.

Ingenting händer.

Jag vill köpa nya barstolar.

Bjuda hem vänner på middag.

Låta dem sitta på barstolarna med ett glas vin medan jag lagar mat i mitt splitternya kök.

Prata. Skratta. Umgås.

Vill springa i Delsjön.

Gå kurs med Elsa.

Etablera nya rutiner.

Vill flytta. Nu.

Sov dåligt i natt. Drömde mardrömmar. Drömde om D.

Drömde att jag talade om för honom att jag längtar efter att flytta nu.

Han svarade att nu förstår du hur jag kände det när jag bara ville flytta.

Jag blev arg och skrek att det var väl inte alls samma sak och hur kul tror han att det är för mig att höra att det enda han ville var att flytta ifrån mig?

Nu öser regnet ner.

Men ikväll ska jag gå ut med goda vänner.

Det ser jag fram emot.

Trött träningsfreak

Jag har kommit igång ordentligt med träningen igen och det är underbart skönt. Jag mår så mycket bättre när jag rör på mig. Det blir mer löpning och mindre styrketräning nu på sommaren, även om det blir något pass i veckan på gymet också. Jag har fått med mig cykeln hit ner, så bara vädret blir lite bättre ska jag ge mig ut på en cykelrunda någon dag.

Jag ser fram emot när Elsa blir lite större, så att hon orkar hänga med på lite skogsturer. Just nu är min största utmaning på våra minipromenader att försöka få henne att inse att det inte är någon bra idé att göra utfall efter bilar och försöka skälla ut dem... (Tips mottages tacksamt).

Den lilla elaka försöker få med mig på att springa Göteborgsvarvet nästa år. Jag sprang en mil igår och det gick förvånansvärt lätt. Två mil är ju bara dubbelt så långt, haha. Jag känner mig upplagd för nya utmaningar på alla möjliga plan, så varför inte? Det är ju bra att ha något att träna för, som en extra sporre. Göteborgsvarvet får det bli.

Men, idag har aktivitetsnivån varit låg. Är lite bakis efter en kväll på stan med nyss nämnda lilla elaka. Lägenhetsköpet firades med champagne och sedan svängde vi de lurviga på dansgolvet. Kul var det...!

Ja, det gör vi!

För ett par år sedan åkte D och jag ner till Göteborg och var med på D:s morbrors frus 50-års fest. D:s morbror och hans fru träffades unga och har således varit gifta i många år. Jag minns att han höll ett väldigt fint tal till sin hustru på hennes födelsedagsfest. Han sade att anledningen till att deras äktenskap hade hållit så länge kunde sammanfattas med några få ord: "ja, det gör vi!". Hon brukar säga det när han föreslår något, hur galet det än verkar, och han brukar göra detsamma med hennes förslag.

Jag vill vara tillsammans med någon som säger "ja, det gör vi!" när jag kommer med förslag och som själv kommer med knasiga förslag som jag kan säga "ja, det gör vi!" till.

Snart semester! :)